Som Socialdemokrat har man en avig relation till V, ibland kommer vi mycket bra överens, ibland så kommer vi inte överens överhuvudtaget. Inom det fackliga och inom arbetsmarknadspolitiken tenderar vi stå varandra relativt nära men i t.e.x. utrikespolitiken kan vi stå långt ifrån varandra. Vi har samregerat och vi har varit öppna fiender. Det är dock väl värt att notera några saker i Umeås politiska liv som utifrån en socialdemokratisk politik kan vara värt att diskutera kring vänsterpartiets utgångsläge inför valet 2018.

Först måste vi ta kontexten. Umeå kommun.
Det är ingen arbetarkommun sett till klassiska faktorer. Befolkningen är tämligen ung och välutbildad vilket talar för socialliberala värderingar som idag ej omsätts inom det borgerliga blocket. Studenter har dessutom rösträtt vilket länge påverkat Umeås politiska utgångsläge och bidragit till att en stor del av oppositionen mot S i kommunen kommit från vänsterhåll.

Sedan 1974 har Umeå kommun, med en bakgrund som liberal stad, också utvecklat en tydlig värdeliberal hållning genom Universitetets tillkomst. Högern har varit dåliga att mobilisera denna kraft i takt med att Högern generellt i landet gått just, högerut, och inte till de värdeliberala värderingarna. Vilket gett socialliberala partier på vänsterkanten en stark kraft.

Den s.k. ”vänsterkonservativa” – eller traditionella socialdemokratiska rösterna – befinner sig inom LO kollektivet men politiskt, i hegemonisk mening, i Umeå kommuns kommundelscentrum och kanske möjligen främst i områden som t.e.x. Holmsund. Detta är en mindre kraft än genrellt i landet p.g..a utbildningsnivåer och demografin. Det är en kraft att räkna med för S, men en mycket utmanad sådan ställd mot socialliberalera vänstern och högern.

Vänsterpartiet har i en sådan miljö därför ett starkare snitt än rikssnittet i Umeå Kommun och också en relativt starkt legitimitet då de samregerat med oss Socialdemokrater i omgångar. I snitt röstar en väljare över 100%-130% oftare på V, sett till riket, än något annat parti även i ”socialdemokratiska kärnområden”. Vi är alltså, rent generellt, jävligt vänster och socialliberala i Umeå Kommun. Oavsett parti för att vara väldigt raka.

Detta avspeglar sig i att när Moderaterna under Reinfeldt var som mest liberal kunde den bara nå 18% av rösterna. V här tenderar att landa kring 15% i jämförelse. En över riket väldigt stark vänsterposition.

Nu över till V:s utgångspunkter inför valet 2018.

Fakta 1.  F! och MP i fritt sönderfall
Trots borgerlig press bristande intresse i frågan har få missat att Miljöpartiet numera mer eller mindre är ett nedlagt projekt i Umeå. Samtidigt har Feministiskt Initativs politiska organisation fallit sönder fullständigt, och knappt ens kunnat uppbåda ett parti, under den gångna mandatperioden. Detta talar för att V kommer få röster från dessa partier i kommande val, då båda dessa partier mobiliserar ovan nämnda väljargrupper.

Fakta 2. Vänstern utanför vänstern
Bostadsaffären, strider kring kulturhus, solidaritetsarbete kring romer, apberget. Vi kan i 10 år rada upp olika sociala strider där en vänster utanför vänsterpartiet varit mycket aktiva och länge byggt ett starkt nätverk i Umeå som innefattar allt från besuttna akademiker och forskare och kulturarbetare till aktiva i hyresgästföreningen. Som alltså bor i Umeå, där studenter ytterst kan ses som tillfälliga aktörer. Det enda område där de inte är starka, eller åtminstone representerade i någon mån, är i princip i fackföreningsrörelsen. De har också en upplevd erfarenhet av socialdemokratin som etablissemanget och har i åratal förberett sig för en ”dust off” med socialdemokratin – sedan Galaxen och Hamnmagasinets dagar. Även om de formellt ej ansluter sig till V, eller t.o.m. öppet ogillar dem, så kommer detta nätverk rimligen stärka Vs generella position som de alltid gjort. Och i synnerhet med spelare som MP och F! ur leken. Förutom att de idag anas ligga bakom flera av kommunens mest inflytelserika projekt och också är flitigt representerade både i vänsterpress och lokalmedia.

Fakta 3 En otydlig socialdemokrati och fackföreningsrörelse
Samtidigt som vi med detta i bakgrunden kan konstatera att V har fördelar med sig och också plattformar som vi vet att de kommer gå på val med – inte minst utförsäljningen av allmännyttan – samt en relativt stark utomparlamentarisk stödtrupp så dras lokala Socialdemokratin så sent som före senaste repskapet med en ideologisk otydlighet där det för öppen ridå talas om olika falanger och representanter i partiet talar om egna partimedlemmar som ”öststatare”. Socialdemokratins klassiska ”vänsterkonservativa” falang, LO, som Vänsterpartiet i all ärlighet faktiskt kopierar kongressbesluten ifrån för det mesta gällande svensk arbetsmarknadspolitik är relativ tysta i den lokala debatten, även inom sina expertområden. Samma sak gäller socialdemokratins mer ”socialliberala” falang inom Studentkåren – två krafter som är de tydligaste krafterna också för klassisk socialdemokrati (ett samspel som utgör i princip hela ideologin). I slutändan står Socialdemokraterna som mindre progressiva och visionära än V – som sedan dess själva skapelse just velat ta röster inom LO kollektivet och Studentkåren från S.  Här kan dock notera att t.e.x. Umeåavdelningen av kommunal visat sig stridbara och ideologiska under åren, samtidigt som de också letts av socialdemokrater – även – mot av partiet styrda Umeå Kommun. Sådant har skapat ett förtroende bland medlemmarna som med stor majoritet valde ny ordförande nyss. Som även denna är Socialdemokrat.

Fakta 4 Umeandan
En av anledningarna till denna ideologiska tystnad kan såklart vara Umeandan. I Umeå har vi Socialdemokrater premierat en god samverkan med andra partier vilket dock gör det enkelt att utmåla någon form av socialdemokratisk-borgerlig enhet som V kan gå på val emot. Samtidigt är det också något som minskar ideologiska debatter i båda läger och bidrar till en situation som under föregående kapitel. Att partierna verkar otydliga. Att starka aktörer som LO verkar märkbart tysta. Men även att lokala borgerliga krafter vittnar om att ”Allt kontrolleras av Ågren” och ”Moderaterna har förstört alliansen” – det har formats en ”mittenposition” som i vår samtid av olika anledningar har visat sig mycket ofruktbar och öppen för angrepp och mobiliseringar från ytterkanterna. Samtidigt tappar fotfolket ideologiskt intresse och allt ramlar ned till sakpolitik som har föga mobiliserande effekt inför t.e.x. ett val.  Hela Europa väger nu in om denna position ska hålla eller ej, då den förment finns också för att låsa ut extremhögern. Men i sak kan noteras att Tyska, Norska och Franska socialdemokratin förlorat val på denna strategi och mycket tydliga Labour vunnit val.

Samverkan är bra och även inom det fackliga måste vi arbetare samverka med kapitalister för att nå nya avtal och en god arbetsmiljö, men vi gör det aldrig på bekostnad på vår vetskap om vår egen position, ideologi eller roll. Detta verkar allt mer otydligt i det allmänna politiska klimatet inom partipolitiken.

Det är en gynnsam position för V dock.

Fakta 5 Arbetarpartiet
Vs enda egentliga opposition för att ena en ”vänsterröst” mot Socialdemokratin är lokala f.d. trotskistiska Arbetarpartiet som gått framåt de senaste valen. En av deras starkare fästen, Holmsund, har dock övertagits av en vitaliserad socialdemokratisk förening och de har också ägnat mycket tid under mandatperioden att istället närma sig en form av vänsterkonservativ hållning för att sno röster från SD, vilket säkerligen kommer att fungera, då de också saknar generellt en facklig organisation. De befinner sig således på sidan av den demografi som går till V och är för svaga för att utmana S i de klassiska socialdemokratiska sfärerna. De har också bytt ledarskap i viss mån men har också under perioden alltmer mognat politiskt och är en av de få partier som varit konsekventa i sin hållning gällande t.e.x. stadsomvandlingen, vilket säkert några väljare ser som hedersamt. De är dock varken socialliberaler eller höger utan får möta socialdemokratin på deras egen spelplan vilket gör dem ineffektiva som någon form av utmaning mot akademiska och tjänstemannadominerade vänsterpartiet.  De är i dagsläget på någon form av resa till att bli helt vanliga socialdemokrater från sitt radikala 60-tal vilket såklart ger intressanta debatter, men kanske till och med kan gynna oss i S.

Fakta 6 Centerpartiet
Det kan vara värt att ta med C i sådan här analys, även om de rent ekonomiskt ligger längst ifrån Vänsterpartiet. C är en av de få krafter som kan utmana V i det missnöje som finns utanför Umeås femkilometerstad och har också lockat till sig personer som Robert Axebro som med nya krafter kan formulera ett missnöje som tenderar att locka V röster traditionellt. De befinner sig också till viss del utanför ”Umeandan” och har på riksplanet en ideologisk revival kring socialliberala ideér och nyliberal ekonomisk politik som ger partiet en tydlig ideologisk profil. Detta kan jag knappast hyckla om även om jag djup motståndare just till deras ekonomiska politik. De har också en viss folkrörelsetradition och ett narrativ kring lokaldemokrati som kan komma fånga upp folk från vänstermiljön. De står också eventuellt som samarbetspartners till Socialdemokratin efter valet. De är således också i ett skede där de kan se fram emot valet 2018.

Vad ska vi socialdemokrater göra då?
Slutsatser för mig är enkla. Ideologisk tydlighet. Tydlig arbetsmarknadspolitik och ekonomisk omfördelning, välfärdsfrågor – vår långa kamp mot klassamhället (LO). Starkare socialliberala värderingar (Symbolfrågor inte minst). Något som är starkt i partiet och inte minst bland de unga men vi som är dåliga på att visa. Inte minst inom feminismen och kulturpolitiken. Starkare fokus på närdemokrati och medborgarinflytande, inte minst också av anledningarna att våra starka fästen är utanför Umeå stad. Stabil och stark traditionell socialdemokratisk, progressiv, politik som drar tydliga gränser både mot högern och ”umeandan” men också mot vänstern och mitten. Vi är varken det enda eller andra. Vi är socialdemokrater – liberaler och socialister.  Vi ska gå på val på socialdemokratisk politik i ordets rätta mening. Och inte tveka på att säga att välfärden kostar. Vi är en allians av denna starka ådra av socialliberalism som finns i Umeås själva husfasader – denna eviga progressivitet – och kommunens, fabrikernas, byggarbetsplatsernas och sjukhusets fikarum. Det är det som ska synas.

Av självklara skäl är högern ointressant att tala om.

Det är så man håller sig för pannan när man läser Peder Westbergs blogginlägg om mer professionalistisk styrning i politiken.

Från liberalernas motion går t.e.x. att läsa
”Ledamöterna ska föreslås av affärsmässiga kriterier och således inte efter politiska maktförhållanden. Styrelseledamöter ska ha dokumenterad erfarenhet av bolagsstyrning och kan rekryteras även bland personer som inte är bosatta i kommunen.”

Vad man bör veta här är såklart att bolagslagar, kapitalregler i stort och ”affärsmässighet” är alltihop politik och då i synnerhet alla delar som rör juridik. Följdaktigen kan man inte tillsätta en bolagsstyrelse av något format som inte är styrd av just politiska maktförhållanden. Det kan gälla hemma eller i EU, som har en mängd överstatliga lagar som vi i arbetarrörelsen stör oss på.

Dessa förhållanden i ekonomin, inte minst avkastningskraven, har sedan 90-talet just dominerats av just Liberalernas idéer varav motionen bör läsas korrekt från början, på svenska helt enkelt. Det vill säga att man bör bara tillsätta personer som okritiskt är liberaler och håller med om denna juridiska utveckling och ram. Att man helt enkelt köper världsbilden. Det är alltså en extremistiskt tillspetsning av lagen som Liberalerna här vill få till, trots att den går deras ärenden. En liknelse till löntagarfonderna kan man ju faktiskt dra i sammanhanget, där borgerligeheten började begripa det här med hur politik och lag hör ihop.

Lagarna är således själva kärnan i parlamentarisk politik, det är just denna vetskap som också stärkte den reformistiska socialdemokratiska rörelsen och undergrävde kommunisterna. Visste man att man med majoriteten kunde påverka lagarna så kan man också förändra och rucka på klassamhället. Detta är något som Svenskt Näringsliv fått känna på när de strulat i avtalsförhandlingarna med facket. ”Det revolutionära” blev för arbetarrörelsen att just ta kommandot över lagtexten genom sin folkmajoritet, precis som liberalerna (inom allianspartierna och även i viss mån inom modern socialdemokrati) gjort de senaste 30 åren i postmodernismens virrvarr av halvsanningar och fejknyheter. TIll OECDs stora förtret som förstått detta misstag idag.

Allt detta vet nog Peder och jag kan inte anta att han och andra är så blåögda att de inte förstår att det här är, i spjutspetsen, just politik det handlar om. Att försöka påskina annat är bara ohederligt. I fallet med det ”markadsmässiga” gällande bostadspolitiken (Nyspråk för lagar som tillkommit 2011 under Alliansens, medvetna, strategier) så är det juridik som utan tvekan går att riva upp med en parlamentarisk majoritet bakom sig. Precis som vi i S gjorde med Lex Laval nyligen. Det föreligger, ingen som helst, anledning att teknokratiskt undergräva de demokratiska instutionerna i vårt samhälle bara för att de inte är ”marknadsmässiga”. För att komma från en liberal så är det en anmärkningsvärt, antiliberalt, synsätt men då har också husguden TImbro börjat nysta i hur man ska avskaffa demokratin också.

Det demokratisa står över det juridiska, det är en av grundförutsättningarna i ett rättstat. Den teknokratiska utveckligen som nu öppet förordas av en s.k. ”liberal” politiker får nog det att vridas och vändas i många frisinnades gravar den här veckan – som mycket väl visste – en sedan länge känd sanning. Lagarna bestäms av de som har makten. Och skall vi fördela makten på några få, eller på majoriteten av befolkningen? Att lägga en sådan här motion pekar tydligt ut en världsbild vi inte sett sedan liberalernas gamla motståndare, de konservativa, satt med bläckpennan vid lagböckerna och försökte skydda sina privilegier. TIll sist fick vi dock en svensk modell som skulle garantera arbetarnas, folkets, inflytande både på företag och samhällen. Alltså det som Peder här vill avskaffa.

Dessutom är det, förvånande med denna panikreaktion då det i detta fall just gått precis som de liberala och moderata lagstiftarna ville d.v.s. att kommunala bolag och gemensamma resurser ska konkurrera med privata aktörer efter avkastningskrav och vinstmaximering. Lagarna ser ju rimligen ut att fungera som makthavarna 2011 velat, så vad är det Peder är så rädd för? Att vanligt folk, demokratins själva grund, ska sitta i maktens korridorer?

Well. Det har vi gjort sedan 1921 och det har tagit oss till världens kanske mest utvecklade demokrati och ekonomiskt föregångsland. Teknokrati däremot, finns det ingen empiri för, någonstans, i världshistorien har slutat på något bra sätt. Det tenderar att slå över i diktatur, och följdaktigen, revolt. En demokrat slår följdaktigen fast att skydda alla former av folkligt inflytande i samhället, inte för att det är mest ekonomiskt effektivt (vilket alltid är en farlig väg att gå), utan för att det garanterar en stabilitet mellan politiska och sociala krafter och den demokratiska ordningen. Något som liberaler förut åtminstone tendera att hålla heligt för att undvika öppna klasskonflikter.

Så i sammanhanget kan man inte påstå annat än att det verkar som att Timbros antidemokratiska antiliberala skåpmat från 1910-talet, uppfräschat från en högerextremistisk ideolog, börjat smyga sig in i kommunpolitiken. Då bör man dock veta som liberal, att vi arbetarrörelsen också kan leka tidigt 1900-tal om det skulle behövas. Med tanke på att Sverige idag är det land i OECD där klassklyftorna ökat mest så ber jag folk verkligen överväga om det är den väg man vill fortsätta gå.

Som de flesta känner till så är just byggandet Umeå Kommuns och i synnerhet Holmsunds stora utmaning. Nu kan vi utvärdera det investeringsstöd som Socialdemokratiska regeringen sedan hösten 2016 påbörjat. Med facit i hand kan vi konstatera att nu har byggande ökat markant i kommunen tack vare dessa riktade insatser, vilket skapar förutsättningarna för byggandet i Holmsund och de framtidsprojekt med trygghetsboenden och bostäder som diskuteras t.e.x. med Skärgårdsstaden och vid gamla kommunlagret.

Ur facklig synvinkel och i synnerhet ur den konstellation jag själv tillhör, sammanslutingen 6F där jag är medlem och förbundstyrelseledamot i SEKO som ett av fem fackförbund,  är det här såklart mycket glädjande då vi just pekat och påverkar det socialdemokratiska partiet att våga investera och sätta fart på Sverige – för att skapa jobb, välfärd och infrastruktur. Andra delar vi påverkat S-kongressen är bland annat: Stoppa Hyvlingen, Ökade investeringar i infrastruktur, Arbeta mot vinster i välfärden, Avskaffa allmän visstid, kraftfulla förstärkningar av drift och underhåll av järnvägen och att svenska kollektivavtal ska gälla i sverige (varav att riva upp Lex Laval var ett bra steg på vägen)

Vi är ett driftigt gäng helt enkelt, långt från plakatpolitiken, men med fasta ambitioner för en ekonomi och riktiga, hållbara, fördelningssystem som säkerställer ett jämlikt och tryggt Sverige.

Med så låg statsskuld som vi inte sett sedan 70-talet har vi också påbörjat diskussionerna om det finns ekonomisk ansvarstagande att öka investeringarna ytterligare, i synnerhet då på infrastruktur och bostäder. Mer om våra debatter, diskussioner och åsikter hittar man bland annat på den fackliga tankesmedjan Katalys. Den uppmärksamme har noterat att vi också utvärderar det s.k. märket och vill öka tillväxt och lappa ihop de alltmer skenande klasskillnaderna. Alla dessa saker hoppas vi att vi kan genomföra, och genom detta, så visas vägen framåt för Holmsunds framtid också. De satsningar som görs på byggande, vägar och järnvägar – vårt samhälle – avgörs i just sådana här politiska beslut och strävanden.

Ser vi till Umeå Kommun här har de varit ansvarstagande i sin belåning och investeringar även om det självklart påverkar budgeten, och att vissa prioriteringar föregående period 2010-2014 kan diskuteras. Inte minst med infrastruktur/bostäder i ena vågskålen, och turism/branding i andra.

De investeringar, särskilt inom byggandet, är dock nödvändigt om vi skall kunna ”Jaga ikapp” välfärden med ett ständigt expanderande samhälle, givet alla ramar det innebär, som vård, skola och omsorg.  Det kommer ta lite tid men det är så vi ökar skattebasen för de politiska målsättningarna. Umeå här är ju också relativt ”skattesvagt” med en hyfsat ung befolkning med låga inkomster (studenter) och en befolkning som idag är stor (38,4%) andel högskoleutbildade än LO-kollektivare sett till riksnittet . Så länge vi gemensamt inte beskattar kapital i större utsträckning eller automatiseringar så är detta den väg som måste gås med dessa spelregler på kommunal nivå. Självklart spelar såklart också statsbidraget in, där har LO tydligt visat, att det bör ökas och rättvisare skatteregler för kommuner bör gälla med att föreslå att välfärden skall byggas ut med 70 miljarder. Återigen är det alltså dags att påverka det socialdemokratiska partiet. Och det kommer vi göra.

Vad vi dock kan konstatera är att politik, riktig politik, gör skillnad och att investeringsbidraget på byggandet, kan vara nyckeln till de investeringar vi vill se i Holmsund som samhälle. Och att vi inom den fackliga sfären helt står bakom alla investeringar på bostäder, infrastruktur som sker. Ja, vi är til och med pådrivande genom kampanjer, tankesmedjor, voteringar och samtal med politiker om just vikten av detta. För det allmännas bästa, och också, för att i byggandet vilar nyckeln till ett mer rättvist och jämlikt samhälle.

En annan av Holmsund sociala problem, den stora arbetslösheten bland de asylsökande (15% kontra svenska arbetares nästan fulla sysselsättning), arbetas det på just nu också med de förhandlingar som sker mellan LO och Svenskt Näringsliv om s.k. utbildningsjobb. Här kan ni läsa den rapporten.

Det går bra för Sverige. Ja det gör det, rent ekonomiskt. Nu är det dags att investera och fördela denna välordnade effektiva ekonomi på ett ansvarsfullt sätt så vi även står beredda i sämre tider. Men bygga framtiden, det ska vi. Några rostbälten kommer aldrig accepteras. Aldrig.

Helt enkelt. Politik gör skillnad. Facket gör skillnad. Holmsunds framtid formas av arbetarrörelsen just nu, gå med oss!

Välkommen att fira första Maj i Holmsund
Obbola och Holmsunds S-föreningar firar 100 år
Vi börjar 10.30 utanför Konsum
Talare är jag i egenskap av fackligt aktiv och ordförande i Holmsunds S-Förening
Temat är Holmsunds S förening igår och idag

Vi ses där!