…men som snart ramlar ner i hans fång.

Jag talade just med en vän med god insikt i befolknings- och integrationsfrågor. Vi kom bl.a. att tala om Norrland och inte minst glesbygdskommunerna.
Han pekade på en fråga högt på den politiska tabulistan. Speciellt i Norrland och allra mest i inlandet, naturresursområdet som Sverige till så stor del lever av.
Konkretiserar man siffrorna skrämmer frågan så mycket att en normaltaktisk politiker känner sig som en kamikazepilot om han försökte lyfta den. Väljarna skulle inte bli glada alls och politikerna tiger därför vidare.

Tabufrågan är hur den felvända befolkningspyramiden inom några år slår mot oss.
Det är inte bara välvilja som gör att våra kommuner sänder värvarteam till flyktingförläggningarna. Det handlar om gryende insikt. Vi behöver många människor, och vi behöver dem snabbt. De som ska sköta samhället om världen fortsätter att snurra. De som ska betala skatt när de arbetande blir färre.

Det här är en av sakerna som ligger bakom att regeringen vill betala statsskulden snabbt. De unga får det väldigt tufft om vi medelålders inte städar upp efter oss så gott vi kan. Några önsketänkare tror att våra efterkommande kommer att ha mer pengar än vi och därför behövs enligt dem ingen amortering alls. Enkel befolkningsmatematik motsäger det.
Flera länder har sämre födelsetal än Sverige, men våra är dåliga nog. Problemet förstärks i norr av att vi till stor del ’exporterar’ våra utbildade ungdomar. Det blir inte bättre av att vi aborterat en dryg miljon människor sedan mitten av sjuttiotalet.

Det är dags att göra det man kan åt det här. Värvarna bör inte bara arbeta mot nya i landet. De utflyttade borde få årliga hälsningar med information från sina ursprungskommuner. Många av dem vet lite om utvecklingen och möjligheterna i t.ex. Vännäs, Storuman, Vilhelmina, Bjurholm, Vindeln och Umeå idag.
Alla kommer inte tillbaka, men många kan också göra det. Konstgjord andning från staten med enstaka punktinsatser hjälper inte långt. Norrlandsutvecklingen måste drivas snabbt, kraftigt och långsiktigt av dem som har hjärtat här.

Det sorgliga med världens ökande osäkerhet och rusande matpriser kan kanske i någon mån ha en positiv bieffekt. Jag blir i alla fall inte förvånad om unga människor både stannar kvar och flyttar tillbaka i större utsträckning framöver. Möjligheterna att leva billigt, tryggt och naturnära och att påverka sin livssituation i krislägen är mångdubbelt större i norr än i storstadsområdena.