När man ser hur skolor jämförs utifrån sitt betygsmedelvärde så kommer det några tankar.

För det första borde jämförelserna både visa betygsmedelvärdet när eleverna går ut nian och hur skolans elever ligger till efter ettan, eller kanske trean, i gymnasiet. Betygsinflation finns tyvärr. Skolverkets undersökningar har visat att det finns betydande bedömningsskillnader skolor emellan, men skillnaderna har inte att göra med om det är friskolor eller kommunala. (Tidigare en vanlig missuppfattning)

För det andra finns det ju skolor dit elever med svårigheter söker sig i högre grad än till andra skolor. Även om elever och lärare på en sådan skola gör ett bra jobb syns det inte alltid i slutstatistiken. En väldig uppryckning av en elev som varit skoltrött, mobbad, deprimerad, har dyslexi eller andra svårigheter ser inte så märkvärdig ut när man ställer poängresultaten mot andra. Särskilt om det är mycket luft i betygen där eleven man jämför med går.
För enskilda elever kan det ligga en heroisk insats bakom ett slutbetyg även om varken MVG eller VG syns till. Det kan vara en riktig kämpainsats bakom ett särskolebetyg.

Men visst är det roligt när man får skriva under betyg där i stort sett alla ämnen har MVG och man vet att de inte är ’av plast’.
Det är förresten inte alltid så lätt att vara riktigt duktig heller.
Frågan är om inte det allra roligaste är när någon får tillbaka förlorad livslust och glimt i ögat.

Människovärdet ligger dock inte i skolform, betyg, skolresultat eller andra mindre saker.
Det är absolut.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Skola, friskolor, betyg, bedömning, betygsinflation, grundskolan