Har herr Nilsson börjat ägna sig åt ’triangulering’? Knycker han andras politik? (Se: Triangulering )
Nej, jag menar det verkligen. Målsättningen måste vara att alla ska med och det krävs individuellt engagemang och ansvarstagande för att det ska ske. Det hjälper inte bara med samhällets ansvar och generell politik om det ska ske i verkligheten.

När alla ska med ställer det krav på dig och mig.
Jag hörde nyss ett upprörande exempel på hur några gjorde mot ett nytt och för dem likgiltigt ’element’. En ny kollega blev demonstrativt utfrusen och osynliggjord i stort sett innan denne hunnit säga flasklock.
Tänk så stor skillnad du kan göra för någon, för din arbetsplats och för resultatet där genom att göra det du kan för att alla ska komma med. Komma in, räknas, synas, medverka.

När man läser det som står i platsannonser undrar man ibland om det finns sådana som man söker? Ibland också när man läser det arbetssökande skriver om sig själva. Finns de? De optimalt högpresterande ultimata toppindividerna. Hur blir en arbetsplats med sådana som tror att man är eller måste vara sådana ’stjärnor’? ( Läs förresten en artikel där man lyfter fram den livsnödvändiga
Medelmåttan )

Alla ska med. I en organisation som så gott det går präglas av generositet, öppenhet, ’barmhärtighet’ och en tillåtande atmosfär kan man både få en stor trivsel och trygghet och nå fantastiskt fina resultat. Vilken verksamhet det än rör sig om. Där kan idéer prövas, kanske den som låter så vansinnig men är så genial. Svagheter kan erkännas och halsar blottas utan att vargar hugger.
Under rektorsutbildningen läste jag en gång att en väl fungerande och inbördes ’generös’ grupp hade ett högre gemensamt IQ än individerna var för sig. I den prestigebundna och dåligt fungerande miljön var det tvärt om.

Vi måste sträva efter att alla ska med. Det innebär inte att man gör arbetsplatsen till ett vuxendagis eller totalskyddad verkstad eller att alla sorters ’tävlingsmoment’ uteblir.
Det innebär att det ska finnas plats för oss normaldefekta och normalstörda människor. En väg tillbaka för den som gjort bort sig på ett eller annat sätt eller för den som klappat ihop rejält. En plats för den som faller utanför majoritetsmallen. För den som varit sjuk, kanske blir sjuk igen eller bara kan jobba litegrann.

Alla ska med i skolan. Inte på ett sådant sätt att alla ska göra samma saker eller att man ska likrikta in verksamheten på den nivå som alla kan nå. Den som är högpresterande ska med! Ska inte hämmas, bromsas och knäckas. Lika lite som någon annan ska förlora självkänslan och självförtroendet på något av det tusen sätt det kan ske i våra verksamheter. Båda sakerna händer tyvärr i vårt välmenande skolsystem.

Alla ska med, främst för att alla har samma värde och det hör till vårt arv, till hyfs och fason, att ha den synen på människor. Alla passar inte till allt, men de har samma värde.
Förutom detta så behöver vårt samhälle alla sorts människor. Vad vi definitivt inte behöver är att en stor del ’kliver av tåget’ under grundskolan, gymnasiet eller senare. Rent samhällsekonomiskt är varje ’uppgiven’ ungdom en katastrof. Och den aspekten är ändå inte värst.

Alla är olika och ska med, på gemensam och individuell resa.
Lärlingsutbildningens återkomst gläder mig massor. Att ’coacha’ en understimulerad elev som är för högpresterande för sin ålder så att den kommer tillbaka på banan är en fröjd. Likaså att se en elev som inte kan nå vår skolas mål ändå utvecklas och arbeta flitigt och med självkänsla. Även en elev som försonas med sitt funktionshinder och hittar olika verktyg för att kompensera det. Att se en alldeles vanlig elev vara trygg och erövra nya mål. Att se ett tidigare mobbat barn sänka garden och ’titta fram’.
Skolan är full av glädjeämnen.

Alla ska med och det kräver inte bara generella system, utan en ohimskades massa individuellt arbete och en del besvikelser på vägen. Men det är värt det!

( Intressant )

Läs även andra bloggares åsikter om Ansvar, arbetsmiljö, arbetsplats, generositet, skola, ansvar, funktionshinder, högpresterande elever, individuellt arbete