En trött Nilsson åkte till stugan igår.
Just när jag hoppat in i bilen i Vännäsby kom jag på att jag inte fiskat en enda gång i sommar. Ut ur bilen, in i huset, fram med en glasburk med plåtlock, fyra snabba hål i locket, ut och gräva mask.
Framme i stugan orkade jag inte dra nytta av vädret. Duktigt trött la mig att läsa en stund och tog en lur i köksstugan.

Det som sker i ’stugan’ är något av sinnets defragmentering. När man kör den funktionen på datorn kommer saker på sin rätta plats.
I tystnaden bland de små timmerstugorna i skogen och vid ’og’ (’korvsjö’ där älven tidigare haft sitt lopp) och älv blir jag defragmenterad. De äldsta stugorna är jämngamla med mig och tidsperspektiv och dunkla känslor av sammanhang neutraliserar många spänningsgenererande ’måsten’ och de nötande svårigheter man inte kan påverka. Jag kommer ofta ’vederkvickt’ därifrån, återupplivad.

Jag tog ett litet kastspö med nätt haspelrulle, fiskeväskan och maskburken. Vandrade nedför backen mot bastustugan vid ogen och gick längs strandkanten ut mot älven. Funderade över hur gammal jag var när pappa Tore var lika gammal som jag är nu.
Nio.

Solen värmde och det fanns inga andra intryck än naturens, förutom minnesbilderna då. Ringrisken var noll, mobilen avslagen.
På gångbron som går över ogen metrarna innan den förenas med Öreälven ställde jag mig att meta. Solen belyste mig och vattnet strömmade sakta ut ur ogen. Vattennivån var på väg ner.
Tre mörtar och åtta abborrar ’terapeutade’ mig under ett par timmar. De fyra största abborrarna hade upplevt ’Haratrilla’ förs sista gången och följde med hem uppträdda på en grenklyka. Som i barndomen.
I stugan kom den lilla röken fram, abborrarna gjordes upp, grovsaltades och lades till vila för senare rökning över alspån och bitar av en.

Jag ringde en vän och hörde om han ville dela lite rökt fisk till kvällsmat. Det passade inte den här kvällen, men när skymningen föll och fisken just var klar kom en annan vän på besök genom skogen. Det blev uteätande i skenet från några bastantare stearinljus.
Måltiden hade kanske inte fungerat hemma och sammansättningen var lite speciell, men den och dagen var precis vad jag behövde.

Defragmentering.