Skogens konung, drottning, småprinsar och prinsessor är märkliga djur. Idag träffade jag min doktor som är bror till en av mina tidigare arbetskamrater. Han var både upprymd och kanske en aning frustrerad. Han hade suttit på älgpass idag, men bara beväpnad med sin Nikonkamera då de inte börjat jakten än.

Vad tror ni han får se ute i rågåkern och runt omkring? Sammanlagt 11 (elva) älgar, de flesta stora. Jag hade naturligtvis inte trott honom om han inte bläddrat fram en massa bilder i sin D300. Bilder som inte hade hunnit vara inne och vänt i något fuskprogram.

Jag misstänker att skogens kungasläkt har örnkoll på almanackan. Möjligtvis har de som andra myndiga högdjur något avtal med FRA så att de via diverse avlyssning vet när olika jaktlag börjar jaga. När doktorn sitter där laddad med choklad, korvmackor och gevär lär han inte få se något liknande.

För några år sedan var jag på Baggböle skjutbana utanför Umeå för att skjuta upp. Det var en lördag med fint väder och det var fullt med jägare på plats. Det sköts på alla banor och som om inte det skulle räcka var det många lerduveskyttar på området också.

När jag hade skjutit mina serier och fått papper på att jag var någorlunda tillförlitlig i skogen var det dags att skjuta in bössan, vilket brukar gå snabbt. Några kontrollskott bara.
Jag hann skjuta ett, sen hörde jag något mycket märkligt.

Till höger om mig, där lerduveskyttarna häckade, lät det som om någon sorts institution hade brunnit. Tjoanden och människoläten som jag med bästa vilja i världen inte kunde få ihop med lerduveskytte bredde ut sig över nejden.
Det lät så pass vrickat att jag gjorde patron ur och vandrade över till hagelgänget.

Krutröken låg tät över området, även fast hagelbössorna tystnat. Späda 6,5:or och magnumkalibrar som fixar köttfärsen momentant hamrade på bakom min rygg. Det lät som kriget. Framför mig såg jag en osannolik syn.

Ett gäng lerduveskyttar hade slutat sitt värv och viftade, tjoade, bölade och försökte efter bästa förstånd verka skrämmande. På ca 80 meters håll stod två älgar mitt i dånet och betade med bredsidorna mot skyttarna. Tittade upp ibland, kikade lite på skyttarna och betade vidare. Jag vill minnas att lerduvepangarna fick driva bort älgarna med vidjor sedan. När älgjakten började var de nog väck.
Älgar är märkliga djur.

Om jag vågar framöver ska jag berätta en alldeles egen hemlighet vad gäller älgjakten.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Älgjakt, jakt, älgar, skjutprov, skogens konung, FRA