Idag blev jag positivt överraskad av vården, igen. Efter att bihålorna återigen hört av sig å det bestämdaste hörde jag av mig till vårdcentralen. I väntan på att de skulle ringa fick jag erfara några nya sensationer och ringde sjukvårdsupplysningen för råd.

Jag fick en aftontid på Citymottagningen, men VC ringde och hade då en återbudstid. Två läkartider att välja på, mitt i helgerna. Jag valde tacksam den nära och miljövänliga och avbokade den andra.
Jag fick bra hjälp. Även denna gång.

På väg till apoteket som snällt nog hade fullöppet på helgdagsaftonen sa den nog så krassliga hustrun att hon inte kände för matlagning. Jag tog in budskapet och hon åkte till en av pizzeriorna.

Fler hade känt lika och det tog tid. Väntan tillbringades framför en skärm som bjöd på MTV – ’My super sweet 16’. För korkat för att man skulle blunda.
Det kan vara för att jag fyller 50 i år, att jag helt enkelt håller på att bli äldre än jag själv riktigt förstår. Det kan också vara sjukdomen, men jag tror inte illamåendet kom av det.

Något så uselt, tankekort ytligt, pinsamt fördummande och så förnedrande för de ungdomar som deltog och dem som programmet vänder sig till.
Jag känner igen upplevelsen av ’lätta’ kanaler från cyklingen på träneriet då någon annan hunnit före och bestämt vad som ska ses.

En gubbe som mest lyssnar till P1 och som i jul inte sett en timme TV kan ju förväntas vara ganska gisten, gnällig och allmänt ute ur leken. Personifiera Noll Koll, liksom.
Må vara, men jag vistas mycket bland tonåringar och trivs i regel väldigt bra i sällskapet. Tycker mig känna igen litegrann än och gläds över utveckling, upptäckter och växande.

Även om jag önskar att människor ska fly Till Verkligheten har jag stor förståelse för att fantasin och ’verklighetsflykten’ lockar. Sagan har sin plats.
Men när en ouppnåelig livsstil, korta engångsupplevelser och lyckobegreppet förenas och serveras riktat och regelbundet, då blir jag rädd.
Rädd att verkligheten ska upplevas så grå för de unga att man håller sig undan den så mycket det bara går. Frestas fly den permanent.

Efter denna otäcka upplevelse vill denne gamle borgare angående media säga: – det är väl att vi fortfarande har public service.
Trots all brist och dumhet där verkar den står sig i konkurrensen.

Intressant