Det här var min första dag med närkontakt med eleverna. De såg måttligt pigga ut i morse, mitt i omställningen mellan jullovstider och skoltider. Jag föreslog att vi skulle gå in för den här ordningen på Mariaskolan framöver. Tvådagarsvecka, torsdag och fredag.

Pubertetssega och morgontrötta högstadieelever mumlade och nickade sitt stöd. Men en del protesterade också och sa att det nog inte skulle bli så bra. Särskilt en som frampå eftermiddagen hade räknat ut ungefär hur länge man måste vara grundskoleelev med bara två lektionsdagar i veckan.

För övrigt såg man hur grundvilade de var. Orken, tålamodet och leendena fanns där när morgontröttheten var urgnuggad ur ögonen. Loven behövs för våra ofta informations- och skolstressade ungdomar. Och också för lärarna som håller alla bollarna i luften under intensiva skoldagar. Det är min mening.

Tänk så pigg man kan bli av arbete ibland. Härom dagen kändes det mest bara omöjligt och tröttsamt efter en lång förkylningsperiod utan sol och frisk luft. Idag, trots viss kroppslig trötthet, så pumpades arbetslust och livsglädje runt som en sorts hormoner i blodomloppet. Jag fick bl.a. börja nysta i en sak som jag länge undrat över lösningen på.

Det är en förmån att få ha ett arbete och dessutom få vara glad medan man utför det. Det känns inte alltid på det viset, men idag var det så.