Idag har jag fått tillbringa ett tag på akuten. Inte för egna besvär, men som ställföreträdande ’ambulansförare’ och medföljare. Det ringde hela tiden i fickan på läkaren som kom till sjukrummet där jag satt med. Jag har sett stället mer upptaget, men det räckte idag också.

Jag måste säga att jag är full av beundran för dem som arbetar på akuten. Det är säkert tyngre att arbeta på flera andra avdelningar, men ändå. Att aldrig veta vad som kommer fem minuter senare. Att vara beredd att ta emot stora och små, att momentant göra rätt insatser. Redo för liv och redo för död, så redo man nu kan vara.

Det kan inte alltid vara lätt att göra nödvändiga prioriteringar och att ta irritation från dem som blivit nedprioriterade och är för gamla, små, chockade, fantasilösa eller självcentrerade för att förstå hur det kan vara i rummet bredvid.

Idag gjorde ni ett bra jobb i mötet med ’min’ patient, inte minst du som var elev.