…
Hamnade oförhappandes hos några goda vänner tidigare i kväll. Det fanns mycket vackert i och utanför det gamla huset på gården. Bland annat den här rosen. Sorten heter Peace.
Jo, freden är skör. På grund av oss människor är den inte självklar på något sätt. Den behöver vårdas och försvaras.
Den över fyrahundra år gamla sången "Det är en ros utsprungen" kom upp i minnet när jag ikväll återigen tog en bild på den envisa blomman här ute.
Visst är den bedagad, det får man vara till första advent när man är uteros och det har varit åtskilliga frostnätter. Frosten syns också på de lite yngre blommorna till höger som slagit ut nu i slutet av november.
Så här såg det ut på biltaket vid samma tidpunkt. Det var faktiskt 4-5 grader kallt och 6-7 grader natten innan:
Regelbundna besökare tröttnar väl, men här är (kanske) sista bilden för året på Henry Kelsey.
Den lilla kanadensiska rosen utan koll på årstiderna såg väldigt bedrövlig ut efter natten då det var fyra-fem minus. Efter denna soliga dag trodde den lille optimisten kanske att det var vår och sträckte ut kronbladen igen. Lite tilltufsad ser han ut, men än har han inte vikit ner sig.
Kanske blommar han tills snön faller?
…
Det tror i alla fall Henry Kelsey på vår gård.
Den lilla köldtåliga kanadensiska rosenbusken blommar i höstregnet. Då är man optimist.
…
Var på födelsedagskalas i afton. Födelsedagsbarnet kommer kanske på bild senare. Utanför huset gladdes ögat av den här septemberrosen.
Ibland är rosornas tid i Västerbotten förbi i mitten på september.
Jan
Senaste kommentarerna