Hej, hej.

Gick in på härliga Evelinas blogg och tittade på hennes bilder och tänkte tillbaka på vår Nöjespatrulls-sommar. Det var ändå ett gäng fina helger vi spenderade ihop, jag och Bevvan, och jag blir på så oförskämt bra humör av att minnas alla festliga människor vi träffade och fantastiska platser vi besökte. Jag tror att det kan behövas när det är så kallt ute att man nästan avlider.

Kanske den sämsta platsen någonsin att göra en intervju på – med arslet tryckt mot huvudet på chauffören av en åkande raggarbil. Sedan kom snut’n och stoppade oss.

Vi hängde med ett gäng värstingar i Gumboda.

Jag var västerns hjälte.

Jag blev förälskad i Allan på dansen i Gräsmyr.

Testade de senaste trenderna i Åsele.

Blev uppbjuden, men inte förälskad den här gången.

Snarare tvärtom.

Hej, hej.

Jag har blivit en sådan där person som man frågar om Idol. Vad heter tjejen med flower power-frisyr? Fråga Josefin. Vilka gick egentligen vidare i går? Josefin vet.
Heter tjejen som juryn hyllade Marinette, eller? Men herregud, svarar Josefin, Mariette heter hon ju for i helvede!

Och vet ni vad – det känns inte alls särskilt häftigt. Samtidigt känns det åtminstone tryggt att jag inte spenderar tid och pengar på att rösta på deltagarna. Så mycket bryr jag mig inte. Hade jag röstat hade jag i alla fall röstat lokalpatriotiskt, och absolut inte på de deltagare som gör en sådan där låtsastelefonlur med handen efter att de framfört sina trista låtval och ska visa upp sig i rutan medan man ser alla telefonnummer. Jag hatar verkligen låtsastelefonluren av hela mitt hjärta.

Ylva ringde mig i dag och frågade om vi skulle hitta på något när jag slutat jobbet. Först pratade vi lite om bio, men kunde inte hitta en film som båda var peppade på att se. Sedan pratade vi lite om mat, men kom fram till att det var slöseri med pengar. Så vi bestämde för att inte ses alls. Det är ändå lite konstigt, på något sätt, för jag har till och med deppat och surat lite över att mitt liv varit så händelsefattigt i veckan, och ville egentligen göra något i kväll. Samtidigt är det ju jävligt skönt att bara komma hem från jobbet, trycka i sig singelmiddag, titta på skräptelevision och unna sig en varm tantlur på soffan. Roa sig kan man göra när man är död. Eller kanske till helgen.

Hej, hej.

Hej, hej.

En egenskap jag uppskattar hos mig själv är att jag verkligen gläds åt det lilla. I dag är jag sprudlande glad över att mitt namn äntligen står på min telefon. Jag tycker att det är så fint hur jag lyckats klamra mig kvar på det här företaget. Det är nästan så att jag blir lite gråtmild när jag tänker på det.

Helgen har för övrigt varit riktigt bra, med undantag av cykelstölden förstås. Skriver mer så fort jag bara producerat färdigt några dödsannonser.

Hej, hej.

Min cykel blev stulen i natt, och jag är så fruktansvärt jävla ledsen. Min älskade gammelfaster Gretha, världens häftigaste tant, fick den när hon fyllde åttiosomething, och använde den bland annat för att cykla till kyrkogården och sköta morfars och mormors grav. Sedan började väl åldern ta ut sin rätt, och det kändes som en dålig idé för henne att cykla, så då fick jag den i present.

Jag älskade den där cykeln. En svart, fräsch, underbar Monark som jag använde varje dag. Nu måste jag gå till och från jobbet tills jag köpt en ny. Kommer ju inte hinna få tag på en tills i morgon, vilket innebär att jag inte kommer vara hemma förrän typ åtta på kvällen, eftersom jag har redaktionsmöte med VK Ung.

Kul att behöva gå hemfrån tjugo över sju på morgonen för att hinna till jobbet. Kul att behöva gå hem ensam på kvällen. Kul att en cykel jag fått i present av en underbar åttionioåring förmodligen blivit stulen för att frakta hem någon överförfriskad jävla förlorare från krogen.

Ingen mat på Balder för Josefin och Bibi på grund av någon slags brand i huset. Surt sa räven. Vi som just skulle betala efter att ha köat i hundra år.

Hej, hej.

Det har i sanning varit en händelserik dag i dag.

Jag och de här två lirarna drog till Loppislogen, där jag köpte min porr förra helgen, och sedan brassade vi in till världsmetropolen Vännäs och gick på bolaget samt fikade.

Sedan gick vi hit.

Ni må tro att det fanns fina grejer!

Till exempel den här tjusiga skålen som en gång i tiden tillhörde min mormor. Morsan har skänkt bort den till Tur & Retur där den nu säljs för två guldpengar.

Kloka ord för tre guldpengar.

Rolle är ju kul. Minns inte vilken gumma i min släkt det var, men någon av dem sa i alla fall en gång att min pappa och Roland Cedermark är lika som bär.

Väl hemma från Vännäs cyklade jag in till stan och lämnade in mina horstövlar hos en skomakare, och sedan köpte jag en klänning, strumpbyxor och lite smink. Nu ska jag duscha, och sedan ringa Bibi och planera kvällen. Vi har snackat om tacobuffé på Balder, bland annat.

Hej, hej.

Nu är det slutbloggat för i kväll, och jag tänkte i stället gå och sova så att jag orkar upp i morgon. Jag, Anna och Robert ska nämligen till stället där jag köpte min porrtidning och leta ännu fler schyssta prylar. Visste ni förresten att det där inlägget, med porrblaskan från nittonhundrafemtioåtta, anmäldes fyra gånger? Det visste inte jag heller, men det var väldigt roligt, tycker jag. Kom an ni bara!

Hej, hej.

Efter vårt gemytliga lilla häng på Allstar var det dags för mig att bege mig till Folkets Hus för att recensera Peter Carlsson och Blå Grodorna i två och en halv timme. Kom hem ganska precis klockan tio, klippte av en tumnagel som brutits av och gjorde ont, och började skriva. Fyrtio minuter senare var texten inskickad, och den där behagliga känslan av frihet och upprymdhet infann sig. Sedan firade jag genom att ringa Becker och gå till OK/Q8 och köpa läsk.

När jag skriver texter, oavsett om de är till bloggen eller till papperstidningen, så använder jag WordPad. Detta eftersom jag inte har något annat program att använda mig av. Om jag vill räkna hur många tecken jag är uppe i, så går inte det i WordPad, så då brukar jag gå in på helgon.se och lägga in dem i ett dagboksinlägg i stället. Orkar inte gå in så mycket närmare på det (och det finns ju verkligen ingen anledning, med tanke på hur ointressant ämnet är), men på så sätt kan man i alla fall se hur många tecken man skrivit.

Hur som helst. När jag loggade in där i kväll hade jag fått en rad märkliga mail och gästboksinlägg. Bland annat det här:

"Här kommer troligtvis kvällens i särklass lamaste raggningsförsök, men i alla fall, om du skulle vara ett tacotillbehör, vilket skulle du vara då? :)"

Är detta möjligtvis ett skämt? Om inte, vad skulle ni ha svarat?