Millennium-Ylva när hon är som vackrast.

Hej, hej!

Det blev inget biobesök ikväll. Detta eftersom att vi inte vill omges av barn, samt att julen börjar närma sig och att jag måste börja inhandla julklappar inom kort. Verkligen synd att det är så dyrt att gå på bio.

Var på stan idag med Millennium-Ylva för att låna ut tvåhundra spänn till henne, och vi satt en stund på Rådhustorget och drack kaffe och fantiserade om hur det skulle vara ifall jag bodde i ett av Rådhusets torn. Då skulle jag bära mantel och ha svarta, spetsiga skor, och vanka av och an i mitt torn medan min flygel dammade igen och världen utanför gick under. Jag skulle vara en mycket mystisk person som helt plötsligt bara försvann in i min cape och som bara kommunicerade med omvärlden genom att kasta ut handskrivna lappar från min balkong. Jag och Ylva fantiserar mycket.

Nu ska jag plugga, plugga, plugga. Och ringa en ung man. Och skriva lite spaltgrejer samt min krönika till Nöje.

Hörs och störs, lovers.

Hej, hej!

Jag, Ylva och Bibi ska se Marie Antoinette ikväll och sedan recensera den på engelskan. Robbelibob och Disa ska också följa med, tror jag bestämt. Bibi sitter just nu och ska boka biljetter, men ve och fasa, det finns bara fucking barnvagnsbio! Klockan 21.00! Sover inte alla snoriga, skrikiga barn då? Jag har inget emot att småbarnsföräldrar går på bio, men måste det vara så att det ska vara barnvagnsbio på precis alla tider? Inga bajsiga blöjor när jag ska avnjuta kostymfilm, tack.

Hej, hej!

Sitter i datasalen bredvid Ylva och Bibi. Har egentligen Engelska C, men som vanligt så har vi ingen lektion utan sitter nu bara och snackar om helgen. Jag sjunger även en mycket fin, egenkomponerad låt som heter Millennium-Y tillägnad Ylva.

I natt drömde jag en dröm som typ var en blandning mellan World of Warcraft och verkligheten. Den gick ut på att jag, Ylva, Bibi, Sofia och en som heter Johan skulle göra en femmannaraid i en källare på Berghem och ta ner en boss, men så var det en annan grupp människor som sa till oss att vi var på tok för unga att döda bossen, och då svarade jag att någon med en sådan ful och patetisk mustasch fan inte bestämmer över mig. Haha! Mustaschen var för övrigt en sådan där liten tusenfoting och den satt fast på en hårdrockarkille. Tusenfotingen är min absoluta hat-mustasch. Skepparkrans 4-ever (vill dock inte ha en själv)!

Snart kanske jag börjar tro att World of Warcraft är på riktigt, och då kommer det att gå illa. Tur för er att jag är mer inne på PVE än PVP. Till er som inte vet vad fan i helvete jag snackar om så kan jag bara berätta att jag, om jag nu skulle börja tro att jag lever i ett dataspel, inte skulle döda er först. Kanske, hihi.

Skulle egentligen ha teoriprov på onsdag, men det finns inte en chans i världen att jag kommer hinna det med tanke på alla deadlines, prov och redovisningar, så det var bara att avboka. Känns jättetråkigt, faktiskt. Nu är det tjugonde december som gäller. Förhoppningsvis har jag körkortet i handen inom en ganska snar framtid i alla fall.

So long!

Att jag i natt bestämde mig för att blogga är verkligen ett mysterium. Det hade ju kunnat stå precis vad som helst och det hade kunnat bli riktigt pinsamt, haha. Jag känner ju mig själv ganska väl vid det här laget, och det som känns som en bra idé när man är salongsberusad brukar ju vanligtvis inte vara en lika bra idé när man nyktrat till. Jag är expert på att göra dumma saker. Tur att det jag överlevde den här gången.

Sov gott.

Tjabens.

Fan vilken rolig helg det har varit, verkligen hur lattjolajbans som helst.

Fredag:

Mötte upp Becker, Bibi, Emelie och Marcus på Pipes of Scotland klockan 20.30 för att dricka en öl, typ. Vi tänkte att vi lika gärna kunde fika bärs istället för att dricka dyrt kaffe och käka ett sötsliskigt bakverk på typ Kafé Station. Tyvärr blev det inte bara en öl, utan kanske sex, så det märktes en del i plånboken dagen efter. Trevligt som tusan var det dock.

Vid ett tillfälle blev jag lämnad ensam vid vårt bord, och då kom det ett gäng hårdrockare och omringade mig. De var jättetrevliga, men killen som hamnade mittemot mig var lite väl svår för min smak. Han var hyvelrakad (på skallen, inte pungen, eller det vet ju i och för sig inte jag någonting om… whatever, haha) och inledde vår konversation med att säga att han alltid hade varit fascinerad av döden. Han gillade även ’mörk’ poesi och 1700-talskonstnärer. ORIGINELLT! Jag är dock bra på att verka intresserad när fulla människor spyr ur sig information på krogen. Det mest komiska var ändå när han, upprörd som fan, berättade om en konsert med Scorpions i Tyskland och hur hemskt det var att dessa inte hade spelat Wind of Change. Haha, det är ju typ världshistoriens mest irriterande låt.

Lördag:

Lördagen inleddes med att jag vaknade bakis och med dödsångest. Sög med darrande händer i mig en kopp kaffe hemma hos Becker innan jag lyckades cykla hem. Klockan 18.00 var det middag och soft förfest hemma hos Disa på Carlshem. Hon är en gudinna i köket, och mina vänner, vårt vita lådvin (Greta de Garbos som Betty omedvetet kallade det, haha), ölhävartävlingar och störtskönt discodunk från Nena gjorde att det blev hur trevligt som helst.

Klockan 22.00 hoppade vi på en buss ner på stan där vi mötte upp massa annat folk. Sedan dansade vi och snackade och jag köpte en öl åt en kille bara för att vara snäll. Haha, varför i helvete vill jag vara så snäll mot folk som förmodligen inte ens bryr sig, liksom? Jag tyckte synd om honom för att han inte hade några pengar, så nu har typ inte jag några pengar i stället, haha. Fast det har jag. Och han verkade tacksam. Och allt snällt man gör kommer tillbaka till en någon gång, det tror jag faktiskt på.

Det kom fram en man till mig och sa jättesnälla saker angående mitt skrivande och när sådant händer kissar jag typ ner mig av lycka. Blir lika förvånad varje gång det händer (seriöst, jag fiskar inte efter några kommentarer, jag tycker verkligen att det jag skriver oftast inte duger och var tredje onsdag när jag har deadline på Nöje gråter jag och vill skjuta mig i munnen med ett armborst) och jag blir så obeskrivligt jävla glad. Så nu vet ni det.

Efter att TC stängde skulle jag gå hem. Ensam. Ställde mig i busskön, men insåg rätt fort att jag betalat alla öl på kortet hela kvällen och att jag inte hade fyrtio spänn i plånboken. Varför finns det alltid ett vinstintresse i allting? Ska man måsta behöva betala fyrtio spänn för att man inte vågar gå ensam? Det är fan sjukt. Hade i alla fall skitont i fötterna och kände mig ensam, blöt och miserabel när jag vandrade genom stan. När jag var vid det där hotellet som ligger vid Pipes of Scotland ringde Sofia och ville sova över, så då satte jag mig i en blomkruka och väntade på henne. Skelögd, vilandes mot typ en buske, haha. Fick i alla fall sällskap hem och vi fikade lite, sedan lyckades Soffaren fixa skjuts hem med en kompis. Sedan gick jag och la mig och sov i hundra år. Det enda som fick upp mig i morse var att jag var törstig och visste att det låg en chipspåse i vardagsrummet, haha.

Har lyssnat på The Pipettes hela eftermiddagen, och deras låt ’I like a boy in uniform (school uniform)’ får mig osökt att tänka på en av mina kära, artonåriga vänner som inte ska nämnas med namn. I sin dagbok på ett visst communty skrev hon såhär:
’Skolans matsal serverade idag lammkött, LAMMKÖTT! Så jävla lyx, och så jävla gott.
Sen såg jag lammkött i korridorerna. Höhö. Alltså 90:or är typ det snyggaste som finns. Min nya favorithobby är att sitta i skolan och spana på 90:or. Jag är pedofil. Kåtkärring.’

Haha, åh, mina vänner är så sköna och roliga.

Fact of the day:
Jag började skriva det här inlägget klockan 13.54 idag och blev klar nu. Go Gin!

Nu ska jag sova så att jag orkar pallra mig iväg till den meningslösa tegelbunkern.
Hörs och störs, lovers.

Hej, hej!

Jag är nyss hemkommen från Teatercaféet och klubb Shape Up, har haft sjukt kul! Massa bra musik och trevliga människor. Ny lyssnar jag på The Slackers igen har just tryckt i mig två mackor med stekt ägg igen. Måste ha ena ögat stängt för att kunna läsa ordentligt och inte vara skelögd. Det står jag för.

Vi hörs, lovers!

Hej, hej!

Jag är kass på att blogga, jag vet. Alla (och med alla menar jag mamma, pappa och Ylva, haha) klagar hela tiden, men jag har faktiskt hållit på i ganska precis ett år nu. Det som skulle bli typ två veckors skrivande om mitt julfirande 2005 har blivit ett år – helt sjukt! Tyvärr kan jag som sagt inte flasha med att jag varit aktiv hela tiden och att jag producerat flera inlägg varje dag. Jag måste ju spela World of Warcraft också. Och skriva krönikor. Och sova. Och se på Seinfeld. Och sminka mig. Och repa med bandet. Och göra skolarbeten (dock går det lite trögt på den fronten om jag ska vara helt ärlig, haha). Och göra intervjuer. Och festa. Och allt annat. A girl’s gotta do what a girl’s gotta do, helt enkelt.

En annan anledning att inläggen lyser med sin frånvaro är att det helt enkelt känns som att jag inte kan vara mig själv när jag skriver här. Kan liksom inte skriva något som känns äkta och kommer från djupet. Mina tankar är alldeles för okristliga och politiskt inkorrekta för det, till exempel. Det skulle verkligen vara roligt att veta hur många som läser all skit som man skriver här, förresten.

Har just tryckt i mig två knäckebrödsmackor med stekt ägg och druckit julmust. En alldeles ypperlig middag (samt frukost och lunch också, för i övrigt har jag bara druckit kaffe). Blir bara så ibland. Ska på Pipes of Scotland ikväll och träffa Becker, Bibi, Betty och Emelie och ta en öl eller tjugotvå, laddar just nu upp med att kolla med ett öga på Simpsons och att lyssna på Sofia Karlsson bland annat. Upptäckte henne när jag tittade på Allsång på Skansen i somras och tankade hem hennes album Svarta Ballader. Hon spelar Dan Andersson-covers, och som jag säkert nämnt tidigare så bankar mitt hjärta alltid extra hårt när det handlar om arbetarromantik. Ska snart byta till The Slackers, dock. Fan vilket bra band, synd att jag missade att se dem live på Augustibuller.
’Married girl don’t you wanna smoke a little marijuana
take some time and have a drink
and think about what yer gonna do to me
and married girl ain’t you worried,
if our love is kinda hurried
that you’ll be left wanting more
in the time after your man has murdered me’

En sak jag funderar mycket på just för tillfället är huruvida jag ska sälja mina svettiga sommarskor till Mr Shoe eller inte. Han vill förmodligen lägga satsen i dessa leopardballerinaskor, och helt ärligt så ser jag inget fel i det. Är jag sjuk i huvudet eller? Jag känner bara att det inte spelar någon roll (folk säljer ju skor hela tiden för fan), och att det är ett enkelt sätt att håva in lite cash. Att jag inte bryr mig beror kanske på att jag inte på allvar kan förstå hur någon vill ha att göra med de där skorna över huvud taget. Dessa skor som fick stå på balkongen hela sommaren eftersom att de luktar ond bråd död, och som fick mig att, i ren och skär panik, gnida in mina fötter i deodorant när jag fick besök.
Tror inte att det blir någon affär i alla fall. Mamma har sagt nej, och med åren har jag lärt mig att det är en bra idé att lyssna på henne. Det slog mig just hur konstigt livet är egentligen, haha.

Nu ska jag sminka mig och göra mig redo att ge mig ut på stan med mina älskade g-friends.

So long!

Hej, hej!

I morse när jag vaknade var jag så nöjd eftersom att jag gått ner några kilo i vikt helt plötsligt, utan att ens ha tänkt att jag velat göra det. Detta firade jag nyss med en halv kanellängd och en fem klunkar Coca Cola, haha. I love myself!

Hörs och störs.

Hej!

Jag är sjuk och sitter och väntar på att livet ska börja på riktigt. STUDENT 2007, FAN VAD TREVLIGT! Jag är så sjukt trött på att göra i princip samma sak i skolan som jag gör på jobbet, men att bara få betalt för det jag gör på jobbet. Det känns i luften att det är snart som livet börjar på riktigt.

Nu ska jag dra i mig en värktablett och sedan försöka sova.
Puss.

Hej, hej!

Snö i mitt stripiga hår, utsmetad eyeliner på kinden och slipdamm på varenda jävla socka som finns i den här lägenheten. Man får inte ens skita ifred eftersom att alla dörrar håller på att lagas och målas. Ja, vi renoverar, alltså. Detta trots att mamma snart ska flytta till Vännäs och att jag flyr min kos till Ålidhem eller något. Känns jävligt tråkigt egentligen, eftersom att den här lägenheten är så grym och är det första ställe som har känts som hemma sedan mina föräldrar skilde sig för fem-sex år sedan. Grannungarna är gulliga, jag känner igen vilken familj som lagat mat när jag öppnar porten till trapphuset och läget är helt fantastiskt.
Sweet, sweet Haga!

Just nu är jag så jävla förbannad över att någon idag har orsakat min älskade, fina, krulliga vän Ylva en massa onödig hjärtesorg. Kan vara mer detaljerad senare, men jag säger bara det:
Rebecca, jag vet knappt vem du är, men du skall fan inte komma undan med att vara en sådan ondskefull och barnslig satmara. (Nej, mamma, jag ska inte slå någon.)

Nu: kaffe.
Sedan: plugg och World of Warcraft.

So long!