Farsoten

Av , , Bli först att kommentera 0

Uttrycket "det blir sällan som man tänkt sig" har fått en ny innebörd efter denna helg.

Med planerna inställda på en resa till Edsbyn på söndagen tillsammans med mamma för att hälsa på sjuka mormor några dagar, var det en del som innan dess både skulle upplevas och göras:

Helgen började fint. Jag, Matte och en väldans trevlig fredag kväll på Rex. Käkade riktigt god middag även om vi upprördes över idiotin i att behöva betala pengar för att hänga in sin jacka när man faktiskt ska äta i restaurangen och betala för sig även där….

Idioti alltså-sa jag det?

Sen sov vi lyxigt på hotell i vår egen stad. Mamma var barnvakt hemma. Bakandes lussebullar. Jo vi har det himla fantastiskt lyxigt -på många sätt. 

(Hotellövernattningen var en av fjolårets julklappar ska tilläggas. Tyvärr ingen "nä-men-vad-ska-vi-göra-med-alla-våra pengar-bo på hotell kanske"-ingivelse)… 

Efter en fin hotellfrukost var vi så och handlade julklappar på lördagen. Sedan hem för att förbereda middag och trevligt besök av vänner som vi i sanning försökt träffa hur länge som helst men det har aldrig passat, förrän nu då.
En helkväll således. Roligt och mysigt.

Mitt i denna middag tänker jag tyst för mig själv "men alltså, var det så gott detta? Smakar inte så… jättebra egentligen. Och vinet sen då… öh nääe jag vill nog inte ha vin alls." Slutar äta och dricka och försöker fokusera på samtalsämnena men känner att… attans va illa jag börjar må här nu.

Nån timme senare är jag sjuk på riktigt. Och jag behöver inte i detalj gå in på hur den artar sig, den sjukdomen…

Gästerna får gå hem. Jag går till sängen.
På söndagen mår inte Matte nåt vidare.  Inte min mamma heller visar det sig. 

Hmm kan detta bero på Teos magont i onsdags o torsdags, det som jag tolkade som "psykiskt" och det som tydligen höll i sig ända till fredagen när mamma följde med honom till adventsfikat på skolan…

Vem vet. Men fort gick det och ändrade planer blev det.

Solsken i blick

Av , , Bli först att kommentera 2

Gårdagen började med en rent fantastisk start. Särskilt om man som jag är julnörd och verkligen vill vältra sig i jul redan i … ja helst redan i oktober. Men ok slutet av november duger det med.

Därför tackade jag utan att blinka nämnvärt, ja till inbjudan att få komma till Sävargården och äta julegröt och vörtbrödslimpa med julskinka och enormt grovkornig och gudomlig senap på igår morse. I gröten fanns det riktig vaniljstång och riktiga kockar pratade lite om julmat och spred matlust bland skenet från vackra vita ljusstakar och pressade vita dukar. Ja himmel så fint det är där och sicken julstämning jag fick sen!

Mycket trevligt sällskap, intressant föreläsning och mingel var det också så det var en osedvanligt trevlig start på dagen. -Som förvisso slutade med nån slags ögonmigrän- attack. Men saker har ju en förmåga att jämna ut sig. -Man ska inte känna sig alltför speciell alltför länge gubevars…

Apropå saker i ögonen så kom Teo in i badrummet i morse, nyvaken med helt öppna men väldigt sömniga ögon. Han log ett av sina mysleenden och spärrade upp ögonen mot mig: "Ser du mamma! Nu har jag allt liiite solsken i ögonen i alla fall"!

En lite roligare dag

Av , , Bli först att kommentera 0

Fredag, fredag… underbara fredag.
Det är som en annan stämning överallt den här veckodagen. Allt är en aningens aning roligare, nästan oavsett vad man gör. (Ja är man sjuk den här dagen så förvärras allt så klart, då är det liksom motsatt effekt)…

Jag har förvisso sovit jättedåligt i natt. Kanske var det fullmåne jag har inte koll på det, men det var en "fullmånesömn". Vaknade strax före fyra och somnade om först vid halv sex eller nåt. Man blir så mööör då vid halv sju… Men det är ju fredag idag-så det gööör inget! Och som grädde på det berömda moset inte vilken fredag som helst heller! För det är första dagen på Da weekend!

Da weekend inträffar varje år på höstkanten. Och det är antingen jag och Matte eller våra vänner J & J som står för schemat. Det hemliga schemat.

I fjol planerade vi och resan gick på till Höga kusten… och en rätt spöklik plats om jag inte minns fel…

I år är budgeten minimal, men via den nu utskickade skriftliga inbjudan så vet jag att det ändå bland annat kommer att innefatta catering och hotellfrukost. AH! Så njutbart bara det! Sen är det lite speciellt att vara bara vuxna ett par dagar också. Det blir som en annan sorts ledighet, som ibland är extra trevlig. 

I eftermiddag drar vi igång! Å så kul det ska bli! 

Bortsprunget barn

Av , , Bli först att kommentera 0

Phu! Är fortfarande en aning mör efter tisdagens luciafotografering av små barn som VK arrangerar varje år och som nu gick av stapeln på Strömpilen.

Roligt som vanligt om än något energitömmande. Vi som jobbade tyckte att det var toppenbra att hålla till just på Strömpilen och det tror jag att de flesta av dem som kom till fotograferingen också tyckte. Bra med parkeringar och bra med tidsfördriv under den ibland ganska långa väntan.

Jaa, allt flöt på bra som sagt.
-Förutom en liten incident med en försvunnen treåring.

Ja hon var inte borta länge men när jag tyckte det kändes som betydligt längre än de kanske totalt 5 minutrarna det gällde, så kan jag bara tänka mig vad mamman i fråga tyckte om det…

Mamman kom med stirrig blick till fotoplatsen när det var hennes tur, med en liten kille på armen. "Jaaa sa hon entonigt, det ska egentligen vara två barn. Men… jag hittar inte flickan".

Efter att ha fått, den i sammanhanget inte så väldigt originella beskrivningen: "liten lucia i treårsåldern med krona på huvet", av mamman så kom flickan till slut till rätta i alla fall. Jag fann henne Inne på spelbutiken, där hon med stora ögon och en ballongpinne i näven beundrade alla färgglada spelfodral.
Och vi kunde alla andas ut.

Och klockan 18.00 pip så var alla som ville fotograferade och alla ballonger vi hade med färdigsmällda.

Flytta hemifrån

Av , , Bli först att kommentera 1

"Mamma, när får man flytta hemifrån"? Teo torsdagsfunderar i soffan.
"VA"?! (Oooo fick jag inte lite hjärtknip precis)…
"Jag sa när FÅR man flytta hemifrån"?

Få se nu min son. När det gäller dig… kanske aldrig.

"Tjaaa först måste man ha ett jobb eller så, så man vet att man får pengar och kan betala vad det kostar där man bor, å så maten förstås. Det är rätt dyrt att bo själv".

"Ja men mamma…Johan Palm har ju flyttat hemifrån"!

"Eh?… Ja…"

?

På tredje dagen uppstånden igen…

Av , , Bli först att kommentera 0

Alltså. Bli inte gammal. Åtminstone inte gammal och sjuk. Och blir du gammal och sjuk så se då får bövelen till att du har friska anhöriga runt omkring dig som kan ta kriget med myndigheterna. Jag fullkomligt kokar inombords och bara måste spy ur mig lite frustration:

Min mormor har hjärtsvikt och behöver en hjärttransplantation. Hon har nyligen haft några små hjärnblödningar sk " Tior" och förmodligen till följd av en av dem ramlat och krossat sitt ena ben.

Rätt sjuk med andra ord.
 
Hon har legat ett tag på Gävle lasarett och varit så pass illa därann att man för två veckor sedan ringde till mamma och förberedde henne på att mormor skulle dö eftersom hon aldrig vaknade efter operationen av benskadan och inte verkade komma att göra det heller. Varpå mamma ringde mig och vi började ställa in oss på att hon skulle dö om nån dag eller två.

Men hon är seg som få, mormor.

Så på tredje dagen var hon uppstånden igen ifrån de döda och kunde någorlunda vaket berätta om sina äventyr på andra sidan…  (bokstavligt talat).
Så pass pigg var hon också att hon insåg att hem till sin lägnehet skulle hon inte komma igen eftersom hon inte får stödja på benet på minst 2 månader och det inte går in vare sig bår eller rullstol i hennes lägenhet.

Men se det tyckte handläggaren på kommunen! Hem med tanten, sätt henne i rullstol ändå. Att lägenheten inte är anpassad skulle minsann de anhöriga ha tänkt på tidigare! Dvs planera bodenet utifrån att man ska hamna i rullstol alltså, tycker de på Ovanåkers kommun.

"Det finns ingen plats på något boende. Hon MÅSTE hem. Det MÅSTE gå. För sådana är våra REGLER".

Nu har ju mormor ändå tur som har barn som bråkat sig skogstokiga i flera dar för att rätt anpassad vård och boende ska ges till henne för till slut har de också lyckats och hon har fått plats där hon behöver.

Men hade hon inte fått det och hade hon inte haft anhöriga som fört hennes talan, så hade hon ändå helt sonika flyttats från sjukhuset -utan någon vettig stans att ta vägen. Förmodligen på köpet ruttnat ensam, fånge i sin säng utan att ens kunna gå på toa när hon behöver. Respekt…

Jamen ska det VARA så?! VA?! VA! 

Byn som plogbilarna glömde

Av , , Bli först att kommentera 0

Ja det är bara så här att sånna här dagar måste det få ältas lite. Vi sa det här på jobbet igår och jag säger det igen idag: VARFÖR bor jag här?! När jag har all möjlighet och rättighet att flytta precis vart jag vill. Till där det aldrig blir snöoväder till exempel och aldrig understiger typ 20 värmegrader. SUCK!

Jag överrumplades av snöovädret när jag klev upp i vanlig tid i morse. Vilket innebar att både jag och Teo blev senare än vanligt. För bilen var så klart insnöad-även om den stod med både motorvärmere, kupèvärmare på och under carport… 

Det tog sin lilla tid att borsta och skrapa. Matte hade visst hunnit skotta lite grann och det var ju i alla fall positivt. Sen iväg på sliriga, oplogade och jättesnöiga vägar i Ersmark -byn som alla plogbilar glömde nån gång för väldigt länge sen…

-Jag slår vad om att det inte kommer att plogas på vår gata överhuvudtaget förrän MÖJLIGEN imorgon kväll-och det endast om det fortsätter snöa konstant även i natt. Till saken hör att har det kommit en centimeter snö på kvarteret bakom vårt så kan man ge sig den på att det kommit fem centimeter hos oss. Fakta. 

"Skynda dig! Du får säga till fröken att… att vi snöat inne lite grann!" (ÖH?!) fick jag ur mig när jag i princip kastade ut sonen ur bilen vid skolan. Bara några minuter sen men ändock.

Jaa sen åkte jag faktiskt och log lite grann nästan hela vägen till jobbet bakom en bil vars motorvärmarsladd hängde och dinglade med för fullt… det var alltså fler som blev tagna på sängen av vädret i morse. Helt klart. 

Fest och tävling

Av , , Bli först att kommentera 0

Å! Idag känns som en riktigt bra dag. Lättsam och glad på nå vis och dessutom är det festligheter på gång i afton! God mat i fina vänners lag. Tjaa vad kan vara bättre.
Igår gjorde jag mig till just för denna kväll och tog mig an recept på chokladfondanter för första gången. Hoppas att de lyckas, ska grädda dem ikväll så att de liksom serveras direkt. Eller som det heter på finspråk á la minute…

En annan sak som gjorde mig glad idag var Underbara Claras blogg! (Den gör mig i och för sig glad alla dagar i veckan) men lite extra idag. Anledningen? Jo hon har en liten torsdagstävling där man kan vinna den bok som jag skrivit, Som Hemma. Tjihoo! Tack Clara.

Tävla gärna… 🙂

I tur och ordning

Av , , Bli först att kommentera 0

Nu har jag skickat iväg dottern till Stockholm.
Alldeles själv i stora stan.

…Eller ja hon har ju mormor med sig förstås.
…Och ska bo hos morbror med sambo.
Men MAMMAN är ju inte med! 

Så mysigt det hade varit…
 
"Men det är ju faktiskt MIN tur nu" som Wilma själv uttryckte det.
Och ja hon har ju rätt så klart.

Åk du. Och ha det så kul!

 

Julbevis

Av , , 2 kommentarer 0

Det är faktiskt snart jul. Det är sant och det gör mig väldigt glad för jag älskar julen, det är den bästa tiden på hela året. Och i år har jag till och med dristat mig till att göra egen glögg(!). Jag vet, snart kanske även min gräns borde vara nådd…

Vi pratade i alla fall lite om julmat på lunchen idag och halva bordet tyckte typ att det var totalt överskattat med inlagda gamla sillar, röror och olika typer av "lådor". Personligen älskar jag sill, lax, röror och köttbullar. Några lådor behöver jag inte. …vet i ärlighetens namn inte riktigt vad det skulle vara ens…  Men jag blir lessen om jag inte får min julgröt på julaftonsförmiddagen och mitt julbord på kvällen. Då är det som om man amputerat min jul och det gillas inte. 

Något som inte heller skulle gillas är om vi skulle ställa in luciafotograferingen för barn som vi varje år har här på VK. Föräldrar har redan börjat ringa och höra sig för om när det blir av – för det får inte missas!  Den fotograferingen är faktiskt också lite av ett bevis för att det lackar mot jul. Just i år har det däremot varit lite knivigt att få till det här, för VK huset är upp och ner på grund av omflyttning och ombyggnationer så  vi har inga egna lokaler för någon fotografering i år…

Just nu sitter jag och petar med annonseringen för detta och hoppas att alla föräldrar läser dessa extra noga i år och ser att fotograferingen INTE är i VK huset denna gång-utan på Strömpilen! Vilket kommer att bli toppen. Och föresten-fotograferingen blir den 16 november. Då är det bara 38 dagar kvar till julafton… Tjihoo!