Tankar kring potatisskalare

Av , , Bli först att kommentera 6

Hur många av er har en dålig potatisskalare i kökslådan?

Vi  hade en tills helt nyligen. Vi har en bra också men den gamla dåliga har ändå fått ligga kvar i lådan.
Hur ofta behöver man två skalare? Jag skulle vilja hävda aldrig.

Den dåliga skalaren har irriterat mig massor av gånger. Det är nämligen så att den gamla och den nya ser exakt likadana ut.
En dag, då jag försökt skala en potatis i fem minuter, fick jag nog och slängde den gamla skitskalaren i återvinningshinken. (Kändes fel att kasta den i soporna då jag tänkte att den brinner dåligt.) Tankar som- ”Nog är det väl helt otroligt att jag ska ha så svårt att skilja mig från en potatisskalare???!” -dök upp och jag kände mig riktigt nöjd över mitt mogna beslut som skulle leda till trevligare stunder vid diskbänken bland potatis och rotsaker.

Eftersom jag var lite osäker på hur en potatisskalare återvinns överlät jag beslutet till Mikael som, ovetandes om hinkens exakta innehåll, fick till uppgift att tömma den.
Så klart kom han, frågandes, tillbaka med en tom hink men med den gamla potatisskalaren i handen. ”Ska den här slängas?” JAAAAA! =O

Vad som sen hände med skalaren vet jag faktiskt inte och ärligt talat bryr jag mig inte heller. Jag hoppas givetvis att den smälts ner och blir något annat.

Kram och ha en bra lördag :)

 

 

Bli först att kommentera

Pessimist?

Av , , 1 kommentar 7

En del samtal och uttalanden får mig att fundera på hur jag själv är som människa?

Det är lätt att tycka och tänka om andra utan att reflektera över vilken generell inställning jag själv har till t ex. förändringar och framtiden.

Härom dagen uppfann jag ett nytt ord (tror jag)

Akademiskframtidspessimist

Personen i fråga, som fick mig att reagera, såg bara svart på framtiden och siade om scenarion som i dennes värld var sanning. Det som för mig är utveckling, förenkling och framtiden är för en annan en slags domedagsprofetia.

Är jag själv rädd för den okända framtiden eller ser jag positivt på den?

Jag vill inte vara eller bli en bitter bakåtsträvare.

Jag vill vara en positiv person men är jag alltid det eller är jag det bara när jag tycker att andra människor är negativa där jag själv är positiv?

Är jag bara lat och orkar inte engagera mig och därför följer strömmen som en död fisk?

Jag tror att jag är en person som tycker om andra som är drivande, uträttar saker och leder samhället till en förhoppningsvis bättre tillvaro och blir arg och ledsen när någon inte förstår och uppskattar förändringen.

Tänk om vi inte hade engagerade och drivande människor med idéer då hade vi kanske fortfarande bott i grottor och då hade vi förstås inte behövt oroa oss över exempelvis klimatförändringar men hur många grottor finns det i världen?

 

1 kommentar