Har ni tänkt på hur ofta det skrivs om människor som med någon slags överväxel glider genom livet.

De hinner allt, karriär, stor familj, medlem i ett antal föreningar i vilka de är styrelseordf i minst en, på fritiden är dom tränare i nått av barnens fotbollslag, klassföräldrar, går silversmideskurs, målar lite tavlor när andan faller på, politiskt aktiv, har minst 5 barn varav alla har minst 3 aktiviteter i veckan och som de självklart skjutsar till och från och med stort intresse engagerar sig i (för, -Bakom varje stor idrottsman finns en stöttande förälder), kan spela minst ett instrument, äter bara nyttig och väl sammansatta måltider, har en underbar trädgård, dessutom håller de ju sig själva i trimm med någon underlig sport, typ kickboxing eller nått, mm mm mm…

Helt otroliga alltså!

Jag blir superimponerad och funderar på hur de klarar av allt.
Hur är dom skapta?

Men jag blir också lite fundersam.

Visst är det ju kul att dessa supermänniskor lyfts fram och att de får lite kredd för det dom gör.
Risken är ju att vi ’vanliga’ drabbas av prestationsångest.

I dagens samhälle med utbrändhet och massor med människor som går rakt in i väggen så kanske det hellre skulle skrivas om vanliga människor som:

när de kommer hem från jobbet inte orkar just mer än lägga sig på sofflocket,
kan tänka sig softa framför tv:n flera kvällar i veckan,
gillar att sova länge på helgerna,
skickar barnen på träningen utan att följa med varje gång,
tycker det är jobbigt med barnkalas,
öppnar godispåsen när barnen lagt sig,
vågar säga nej när de vill det,
ibland tänker på sig själv i första hand,
varför städa när man hellre kan sitta i röran och umgås,
råkar servera korv och makaroner två ggr samma vecka
mm mm

Tycker inte vi ska glömma att lyfta fram alla dessa sköna människor som har insett, eller aldrig i sitt liv skulle få för sig att stressa och som inte har en aning om vad måste är.

Igår fyllde jag år, inte jämnt men ändå. Brukar läsa bl a vk:s artiklar om människor som fyller 30-40-50 osv.
Blir nästan förbannad på hur duktiga alla är. Kan de verkligen vara så duktiga?

Nästa gång tror jag att jag ska försöka sammanfatta mitt liv ’so far’.

Ska bli kul att redogöra om inte annat för mig själv.

(Vid 37-års ålder började Maria att blogga,
-Mycket bra sätt att ventilera sin tankar och funderingar,
tycker Maria som redan i unga år hade åsikter om allt och alla…)

Jaha, nu är jag upprörd igen.
Pratade lite med Sanna i morse innan hon pep iväg till bussen.
Igår hade hon haft 3 lektioner.

-Först hade vi engelska sen två hål timmar sen lunch sen hål sen mentorstid(?).

Nått sånt tror jag det var. Har hört mycket av den varan senaste tiden.

-Vikarie stopp, säger Sanna.

Skandal!
Vadå vikarie stopp? Vi har allmänn skolplikt i sverige och då tycker jag det ska gälla från båda hållen.
Det ska inte finnas något som heter vikariestopp eller att det inte finns pengar.
Visst tusan finns det pengar.
Det måste ju bara vara något fel på hur de fördelas och prioriteras i kommunen.

Hela idén med skola är ju att man ska gå dit för att få lärarledd utbildning.
Annars kan ju ungdomarna lika bra stanna hemma.

Lämna över den förträffliga utbildningsplanen, som det skryts så mycket om, till oss föräldrar så kan vi säkert googla oss till vad barnen ska lära sig under 9 år.

Umeå, med sitt Universitet och allt, det bara kryllar av forskare och intellektuella men inte kommer dom från Umeå inte.

Skrev precis ut en ledighetsansökan åt Sanna.
Ett par dagar nästa vecka.

Tänker i mitt stilla sinne, -Söka ledigt från ingenting…

Från det ena till det andra.

Hur går det för oss i mc frågan?

Tja, vi har varit och provkört lite och i Onsdags köpte vi mc-kläder.

Förra gången var det skinn som gällde men nu blev det allvädersställ.
Lustig tjej som skulle hjälpa oss att välja. En riktig försäljare.
Det spelade ingen roll vad jag tog på mig så var det, -Såå snyggt, och -Dom sitter ju perfekt!
Byxor som var flera nr förstora eller jackor i racing stuk.
Hon plockade fram, jag provade men kände mig inte riktigt nöjd.

Frågade lite fint om de hade något bra på utförsäljningen en våning upp?
-Gå dit och titta du, fick jag till svar. Sen försvann hon.
Plötsligt förvandlades jag till helt ointressant.
Skulle ha gått därifrån då men jag orkade helt enkelt inte bry mig.
Hittade inget på rean men både jag och Jonas kom ut från butiken med varsin kasse kläder.

Nu fortsätter jakten efter rätt motorcykel.
Det finns flera i Stockholm men det är ju där det. Skulle vara kul att kika innan man köper.
Ska man flyga ner vill man ju veta att man får med sig en 2-hjuling hem.

Jag är ledig i dag, känner mig knackig i halsen, skyller på Sanna som går här och kraxar.

Ha det gott, kram Maria

Tänk vad Sverige har förändrats på bara 50-60 år.

Kylskåp, frys, toaletter, dusch, bilar, tv, telefoner, tandborstar, tvättmaskiner, mm.
Sånt vi absolut inte skulle kunna klara oss utan idag.
Säger inte att det var bättre förr,
men vi kanske ibland kan tänka på hur bra vi har det.

Kolla min mammas kommentar i senaste inlägget.

Torra och mögliga bullar som vi i dag slänger fortare än kvickt, förvandlades till kalas.
Va, tänk er!

Eller vadå, duscha varje dag.
Bada ett par gånger per år räcker väl.

För att inte tala om när vi idag måste tvätta några maskiner på helgen.
Fy vad jobbigt!
Tänk då man kokade tvätten och kanske sköljde den i nån liten å.

Framför allt känner jag ’eftersympati’ till familjerna då som hade många barn och inga pampers utan tyg blöjor!

Vilket slit det måsta ha varit men samtidigt kanske man hjälptes åt mer i familjen eller kanske flera familjer till och med.
Ja inte papporna då förstås de hade väl ’viktigare’ saker att uträtta, eller…?

Gnälldes det mycket eller kanske fann man sig då inga andra alternativ fanns?
Alla hade lika?

Framför allt tror ju jag att folk var starkare och tåligare förr.
Ja visst fanns det ju säkert många som var ordentligt sjuka i åkommor som man idag tar en liten tablett mot.
Och medellivslängden var ju inte lika hög förstås.

Och många barn fick nog slita hårt.

Ja usch så eländigt det måste ha varit.

Men idag tror jag, om man jämför, att vi har blivit lite fjolligare.

Våra barn tycker det är kul när vi berättar lite om hur det tillexempel var då nästa ingen hade video.
Man hyrde en moviebox.
Eller när man satt och spolade fram och tillbaka på kasettbandspelaren.
Hur skivspelaren fungerade.
Att vi bara hade en telefon och den stod i köket.
En tv, och bara två kanaler.
Man tittade på anslagstavlan för att det var en tecknad gubbe i början.
Familjen (5 pers) delade på en AKO påse på den långa bilresan.
Hur man mätte och mätte för att få lika mycket dricka när vi någon enstaka gång kom över en 33 cl champis.
Och aldrig fick man en storstrut, nähä, puckstång fick det bli.
Och isglass kunde man glömma. (Varför vet jag inte men den var säkert farlig på något sätt)
Mm mm.

Men det här är ju bara små roliga och helt oviktiga förändringar som skett sen jag var liten.
Vi hade det ju toppen bra.

Jag skulle vilja att någon (t ex ni mina kära föräldrar) startade en blogg där ni försöker dra er till minnes hur det var ’förr’.

Det skulle jag gärna vilja läsa.

Bollen är kastad, varsågod att ta emot den, vem som helst, men glöm inte att meddela mig när ni startat.

Ha en riktig bra dag…

Oj oj, upptäckte igår att frysen var tom!

Alltså tom på fikabröd.

Hur ska vi klara helgen, tänkte jag?
Det är ju himla mysigt att kunna ställa fram lite bullar och kakor, helst ute på altanen i soligt och vackert väder.

Minns när jag var liten och tillbringade somrarna i Kåsta (märk väl, inte Kosta utan Kåsta, Nordingrå), mormor bjöd på fika och morfar deklarerade alltid, -Kalas i Kåsta!
Och då kändes det som kalas.

Klart att när han var liten kanske det inte bjöds på gosaker så där mitt i veckan eller kanske inte ens varje helg.
Storslaget alltså!

Det förstod vi ju inte då men det kändes som kalas.

Vi var ju bortskämda.
Mamma bakade bullar varje vecka.
Vi fick äta direkt från gallret, varma och goda!

Själv bakar jag inte lika ofta men tycker att det är bland det hemtrevligaste man kan göra.
Och så gott!

Annat som är hemtrevligt är:
Koka sylt
Plocka solvarma jordgubbar och andra grönsaker i sitt land
Laga mat
Morgon kaffe på uteplatsen
M m
Ja, det finns en massa saker som är hemtrevliga.

Ikväll drog jag igång lite bullbak.
Jonte bjöd på irish coffee, och vips vops så finns det både bullar och sockerkaka att bjuda på i helgen.

Lisa har varit på disco i bygdegården, Sanna drullar in efter sin dans.
Jonas slutade tidigt.

Jag har kört motorcykel till jobbet!
Härligt sätt att transportera sig, jag har längtat hela dagen efter hemresan;-D

Förra sommaren slog det till.
Suget efter att köra mc igen.

Eller, suget har nog funnits där hela tiden och tanken att vi ska skaffa motorcykel igen har känts som en trygghet i bakgrunden.

Förra året köpte vi en EU moppe för att köra till o från jobbet med. Istället för en extra bil.
Det var nog det som gjorde att längtan efter en mc blev extra stark.

Nästa år, tänkte jag, då ska jag ha en!
Nu är det ’nästa år’ och det är dax att börja kika efter en motorcykel.

Inte helt lätt ska jag säga.
För det första är jag väldigt dåligt insatt i vilka modeller det finns.
För det andra, måste vi försöka hitta en som passar oss båda.
Jonas är 192 cm över havet och jag, 162 cm.

Där har vi ett problem.
Jag vill känna att jag når ner till marken, att jag kan hantera motorcykeln.
Den får inte vara för tung.

Problemet är då att Jonas kanske kommer att tycka den är för fjuttig.
Men å andra sidan får han kanske stå ut med det ett tag.

Har inte kört på 14 år och behöver nog en liten inkörningsperiod.
Sen kan vi kanske skaffa en annan.

Har några bekanta som kör mc och här om kvällen åkte vi dit för att provköra en av deras.

Oj, vad nervös jag var.
Men kände när jag satte mig på att det är lugnt, den här mc:n är snäll.

Puttrade iväg lite försiktigt, lyckades tuta på en cyklist när jag skulle slå av blinkersen, men i övrigt kändes det riktigt bra.

Fick låna hem den och nu står den i garaget. Var ut en sväng i går kväll också.
Det känns jättekul och modellen tror jag passar mig.
BMW 650 GS.
Tack snälla Mona och Lars:-D

Jonas har redan börjat planera sommaren. Fick påminna honom om att vi inte köpt någon än.

Men mamma, om du trots allt läst detta och kommit hit till slutet så tänkte jag meddela att ni eventuellt kommer att få agera barnvakt några dagar i sommar.
Om det går bra?

Tack o hej, nu ska jag ut på blocket och leta lämpligt objekt…

Av fisk blir man smart.

Det brukar jag tala om för våra barn när det är fisk på middagsmenyn.

Tänk jag som fick fisk jämt borde ju vara super intelligent.
Eller, äsch, min mamma påstår att det serverades högst en gång i veckan.

Men på nått konstigt sätt tyckte man det var fisk jämt.

Vi försöker bli bättre på att planera våra middagar och det är super bra.
Det blir liksom mer varierad kost.
Nu har vi också fisk en gång i veckan.

Här kommer ett recept på en enkel fisksoppa som jag skrutit för alla om.

1msk matfett
2 fiskbuljong tärningar
2 tsk curry
2 dl matlagningsgrädde
3 dl vatten
2 morötter
3 -4 potatisar
100g socker ärtor
300g fisktärningar (lax och torsk)
100g haricots verts
gräslök och lite dill

Bryn curryn, häll på vatten och grädde, buljongtärningarna, koka morötterna och potatisen en stund. Lägg i fisk harrisarna.
Avsluta med sockerärtorna och dillen

Smaklig måltid

Äntligen fredag!

Idag är jag ledig.
Som jag har längtat.

Har börjat extremt tidigt denna vecka, 0530!
Usch, det är inte min grej att kliva upp så tidigt.
Jobbar hellre hela natten än att behöva kliva upp kl 0445.
För det första måste jag lägga mig så tidigt på kvällen.
Sen har jag svårt att somna för jag ligger bara och tänker att jag måste somna för att orka kliva upp.
Vaknar flera gånger under natten och tänker att nu har jag försovit mig.
Men nu är det gjort.

Måste säga att våra barn är toppen duktiga på att klara sig själv på morgonen.
Jag ringer bara hem och kollar att dom är vakna sen fixar dom resten.

Men i morse var jag hemma och det var tur.

Sanna försov sig, (har bara hänt en gång tidigare under 8 år)
hon hade inte hört väckaren.
Jag visste inte riktigt när hon skulle iväg men kände att jag måste smyga in och höra med henne.
Stackarn, hon tittade förvirrat på klockan och sen fick hon fart.
Lugn, sa jag. Jag fixar fika, du hinner.

Men jag förstår henne, inte roligt att börja dagen på det viset.
Men å andra sidan, hon får tänka att nu kan den bara bli bättre.

Vid frukostbordet meddelar Lisa att hon inte hunnit göra matteläxan klar.
Oj, tänkte jag, miss av mig. Varför har jag inte kollat det under veckan?
Fick dåligt samvete men tittade på klockan och såg att vi skulle hinna kika på den.
Lisa hämtade boken och räknade tiotal och ental så det rök.

Vi fixade läxan och hon kunde strålande glad cykla iväg till skolan.

Vilken tur att jag var hemma just idag.
Bra dag det här, två stora insatser på morgonen.
Tur att vi mammor finns…

Här kommer en historia som damp ner i vår mail igår.
Avsändare: Mina föräldrar.
—————————————————————-
Mamma är bäst!

Jag var ute och gick med min 4 åriga dotter.
Hon plockade upp något från marken och stoppade det i munnen. Jag tog saken
ifrån henne och sa till henne att inte göra så.
– Varför då, frågade dottern.
– För att den varit på marken och du vet inte vart den varit, den är smutsig
och kan vara full av bakterier.
Då tittade min dotter på mig full av beundran och frågade;
– Mamma hur vet du allt sånt där?
Uh, jag var tvungen att tänka snabbt,
-Alla mammor vet sånt här: Det är en del av mammaprovet, det måste vi veta
annars får vi inte bli mammor.
Vi gick vidare en stund och min dotter var tyst i 2- 3 minuter men hon tänkte
mycket på mitt svar, så plötsligt sa hon,
– Nu förstår jag !!!! Om man inte klarar provet då blir man pappa.
– Precis, svarade jag med ett stort leende på läpparna!’
—————————————————————————

Igår var vi och såg en riktigt bra film.

Slumdog millionaire

Handlar om en Indisk kille som klarar alla frågorna i Indiens, Vem vill bli millionär.
Till saken hör att han inte någon som helst utbildning.
Han växte upp i slummen och blir självklart beskyld för att fuska.

Vi får oss en tillbaka blick på hans liv och förklaringar på hur han kan alla svar.
Helt underbar.
Rolig, hemsk, spännande och romantisk.

Gå och se…

I kväll har vi haft träff med trädgårdsföreningen.
Vi var ett glatt gäng, som under ledning av en mycket trevlig herre, drog från hus till hus i vårt kvarter.
Funderade lite på vad han skulle tycka om vårt äppelträd som vi tuktade ordentligt i höstas.
Det ser ju för taskigt ut.

Men efter vi hade inspekterat våra grannars träd, och han funnit en hel del brister i deras sätt att beskära, så kände jag att det kan ju inte vara så farligt att visa upp vårat också.

Vi traskade över till vår tomt.
Tänkte att kanske får vi beröm. Kanske har vi gjort helt rätt.
Att det var det ända sättet att rädda vårt träd.
Men icke…

Här kommer hans bedömning.

-Det ser ut som trädet har fått en dom i tingsrätten och ingen har överklagat!

Allmänt skratt utbröt förstås och jag fick skämmas.
Men efter lite trixande och fixande, då vi bl a rätade upp stammen och herr trädgårdsmästare fick såga och knipsa lite, såg det inte så tokigt ut längre.
Han till och med sa att det skulle vara intressant att följa upp just det här exemplaret.
Han är varmt välkommen ska jag säga.

Vi är således några stycken fått lära oss lite matnyttigt då det gäller att beskära träd.

Men inte mina närmsta grannar, Anders och Annika, förstås.
Dom fick bara beröm för sitt perfekta lilla äppelträd.
Typiskt!

Det spelar ingen roll vad dom gräver ner i jorden.
Upp kommer alltid de mest fantastiska växter.

Jag har fått lära mig vad fruktved är och att man ska knipsa kvistarna efter ett ’öga’ som pekar neråt och inte uppåt.

Känner mig nöjd och glad, ser fram emot vårblommningen.
Till helgen ska jag rusta mig med sekatör och ge mig ut i buskarna och knipsa vattenskott så det ryker om det…

Kram kram

Har en kompis som tänker slå till och fylla 40 nu på lördag.
I helgen hade de ordnat baluns och vi var ett gäng som gemensamt klurat ut vad han skulle få.

Hur firar man en 40-åring?

Kände att vi inte riktigt orkar köra busigadagen med alla igen.
Det gjorde vi när vi fyllde tretti och sen en vända när alla skulle gifta sig.

Men nånting skoj måste det ju vara ändå.

Vi köpte hönor.
Tre små silkeshönor.
Vi fick även med en liten tupp. Han var så förtjust i sina brullor och fick därför följa med till deras nya adress.

Spänningen var näst-in-till olidlig. Vad skulle han tycka?
Skulle han dumförklara oss allihop?
Tänk om han blev arg.

Men icke, förvånad ja, men nog mest förbryllad över sin något konstiga present.

Att ta hand om djur är ju ett stort ansvar.
Några av oss var mycket tveksam till hela idén men jag kände att det här är rätt person att ge en sådan present till.

Jag stod på mig och fick som jag ville bara vi hade förbehållet att kunna lämna tillbaka pippifåglarna om han inte ville ha dem.
Till saken hör att hans fru har väldig fobi för fåglar.

Jonte byggde ett fint litet hus, Veronika fixade stängsel och mat.

Var dit dagen efter för att kolla hur dom hade det.

-Det går fint, men vi får se hur länge tuppen får leva. Börjar han kaxa upp sig och väcka familjen finns nog risk de får klara sig utan manligt sällskap.

Och varför inte. Det tror jag säkert att dom klarar.
Ett litet ägg hade t o m lagts redan på söndagen så de verkar ju trivas riktigt bra.

Han fick även en karp att ha i sin damm. Och det var riktigt lyckat.
En av deras andra fiskar fattade genast tycke och senare i sommar kan vi nog se fram emot tillökning i dammen.

Familjen har två katter också som nu har fullt upp att bevaka hönor och fiskar.
En riktig liten farm.
Vi får hoppas att inte Mickel hittar dit och förstör friden.

Det är riktigt intressant att bo ihop med en tonåring faktiskt.
Jag känner igen mig själv i en hel massa situationer.

Bl a, det här med kläder.
Dom blir liksom lätt liggande i stora högar när man är tonåring.

På min tid var det modernt med ’storskjortor’.
Varje morgon, innan skolan drog jag fram dem ur garderoben och valde och valde.
Till slut var jag ju tvungen att välja en och resten blev liggande i en hög på sängen eller på en stol.
Inte tänkte jag ju på att min snälla mamma hade stått och strukit och hängt in dem i garderoben.

Till hon en dag fick nog…

-Nä, nu får du börja stryka själv Maria!
Vadå???
Varför???
Skulle jag? Men ingen annan behövde ju göra det. Orättvist!

Jag blev arg som ett bi.
Men det spelade ingen roll hur arg jag var. Hon var less på att hitta de nystrukna kläderna i högar. Punkt!

Oj, vad jag förstår henne idag. Jag hade blivit galen.

Nu för tiden är det inte så mycket skjortor men högarna finns där i tonårsrummet.
Och fastän jag inte tycker om det så accepterar jag det med ett litet leende.
Förresten är jag fortfarande ganska duktig på att själv dra fram kläder.

Fick en bok i brevlådan som heter ’tonårs parlören’.
Den riktar sig till oss föräldrar är utgiven av statens folkhälsoinstitut.

Den tar upp ungdomars alkohol och drogvanor.
En varningstext kan man säga.

Har inte hunnit läsa den riktig ännu men längst bak finns en ordlista som riktar sig till oss föräldrar så vi snabbt ska kunna förstå om ungdomarna har varit på eller planerar en fest.
Många av orden känns bekanta men variationerna är många och när det kommer till ord för droger är jag helt off.

I boken anger de 18 olika ord som man kan använda istället för öl.
T ex: Elefantkiss.

Några ord som jag inte hört förut och som är ganska lustiga kommer här:

Chateau de garage – hembränt
Lucköppning – Man träffas ett gäng dagen efter och pratar igenom vad som hände kvällen innan.
Nödraket – folköl
Sursaft – vin

Ska lägga mig och läsa boken sen får jag börja med glosorna så att jag snabbt kan stämma i bäcken och sätta stopp för en alltför tidig alkoholdebut.

Jag menar, börjar dom svänga sig med andra fraser än typ:

-Oj vad jag var på pickalurven igår, drack både rävgift och bärs.

Eller:

-Idag har jag värsta betongkepsen.

Så är det ju inte säkert man hänger med längre.

Bäst att börja plugga…