Allt mer nyheter handlar nu om den allt sämre tillväxten i världsekonomin. Det är inte något oväntat enligt mig och den tid som världen nu har ”återhämtat” sig var snarare en köpt lösning av centralbanker och politiker runt om i de flesta krisande länderna. Det blir tydligt att stimulanser, sedelpressar och lågräntemiljö inte ger några större effekter på längre sikt, utan köper tid kortsiktigt. 

Hela situationen som världsekonomin befinner sig i är starkt kopplade till den expansiva lånekulturen som blivit norm. Staten lånar pengar, innevånarna lånar pengar, bankerna lånar ut pengar. Det här är ett grundläggande problem som måste lösas för att vi ska få tillbaka tilltron till ekonomin och den politik som förs får inte premiera konsumtion på lån. För vad gör man egentligen när styrräntor hålls på nivåer kring 0-1%? Det blir billigt att låna och det lönar sig inte att spara. Speciellt i den situation vi är i där styrräntan hålls låg under lång tid tror jag kommer vara väldigt skadlig och det är bra kan jag tycka att vår Riksbankschef håller hårt i tyglarna vad gäller skuldsättning och räntesänkningar. 

Samma bekymmer har USA. Här fortsätter dock den expansiva politiken, där budgetunderskottet växer, centralbanker trycker massvis av pengar för att på konstgjord väg hålla nere räntorna på nästintill 0%-ig nivå. Till detta kommer inflationen som underminerar värdet på de pengar innevånarna besitter, samtidigt som det i princip bara är aktiemarknaden och råvarumarknaden som ”gynnas” av politiken. 

Kommer en ny recession? 

Utifrån att inget av de fundamentala problem som funnits sedan husbubblan i USA rättats till så tror jag att riskerna är stora för en ny recession, vilket jag trott sedan första ”återhämtningen” i ekonomin. Varselvågen har tagit sin början i Sverige som snabbt reagerar på förändringar i efterfrågan i omvärlden. Det är aldrig ett gott tecken. Därtill läggs exportföretagens minskade marginaler med den starka växelkursen svensk krona har. Investerare flyr till länder med stabilare ekonomi, vilket tyvärr får påverkan på exporten i Sverige. 

Men om vi tänker ett steg längre och förutsätter att det kommer att vända härifrån och bli bättre. Blir allting bra då? 

Det är en fråga man bör lägga en del fokus på. Det är här problemet kommer in med den höga skuldsättningen. För när ekonomin förbättras, eller inflationen för den delen åker upp, ska också räntorna följa med upp, vilket innebär att högt belånade hushåll kommer få högre ränteutgifter och sämre privatekonomi. Detsamma gäller här alla länder med samma problematik. Det gäller USA och Storbritannien som exempel. I USA är statsskulden i princip beroende av låga räntor för att inte staten ska gå bankrutt på bara räntekostnader. Å där sitter Kina på en stor hög av amerikanska stadspapper. 

Som jag ser det måste de flesta problematiskt skuldtyngda länder helt och hållet omstruktureras. Det lär erfodras skuldnedskrivningar, mindre konstgjorda interventioner och en sundare hållning till lån. Det kommer kortsiktigt jobbigt, men någon gång måste smällen tyvärr tas. Men som politiker gör nu i EU och USA så verkar fortsättningsvis ingen våga ta tag i det verkliga problemet, utan vi sparkar problemet framför oss och gör kortsiktiga lösningar för att lugna marknaderna. Tyvärr kommer inte detta skapa jobb och den enorma arbetslösheten som människor får uppleva i vissa länder blir långvarig och skadlig. Risken är att vi får en förlorad generation. Förhoppningsvis löser vi problemen snarast, för det har redan gått alldeles för lång tid!