nu kör jag de små också. Men inte ett dygn snarare en halv timme. Hoppas på gott resultat med lätt kammat hår. 🙂

…ska det vara något för en tjej med min hårkvalité?

Så här i efterhand vet jag inte riktigt. I fredags tog jag min finaste kallpressade rapsolja ur skafferiet. Hällde upp en lagom stor skvätt och traskade in i badrummet. Ja, man kan ju undra var jag kommit på ett sådant upptåg…hittade nämligen en mirakelmetod som skulle rädda mitt slitna hår och få det att sluta sig och därmed skulle slippa allt strössel som mina stackars slitna toppar levererar. Hårströsselras….blä. Så……Kletade, kletade och kletade. Satte upp det, inbillade mig att det skulle inte skulle synas så där väldigt mycket då man ska bära det ett dygn i håret, som dessutom blev två då gårdagen inte följde den takt jag vanligtvis brukar hålla.

Hursomhelst. I morse hoppade jag i duschen och började försöka skölja ur resterna av rapsoljeresterna. Ansiktet blev helt plötsligt också inpackad då sköljvattnet som rann över ansiktet innehöll kvarvarande olja. Tre gånger fick jag schamponera och efteråt la jag i lite mer olja i topparna.

Resultat? Mitt hår har aldrig någonsin varit så här mjukt och fint.

Så nästa veckas hårtvätt blir också förträdd av en nattlig rapsoljekur men då bara över natten.

Detta rekommenderas dock inte till tunna fina hår. Har man som jag hårt och grovt hår är det dock mumma för håret. Billigt är det dessutom gentemot en dyr frisörinpackning som dessutom för det mesta innehåller alkohol och ändå torkar ut håret.

Jaja….Fint hår. Barn som vill ha mat.

Dags att göra ett tokryck i min alldeles vanliga värld.

…det är väl så. Högre makter tycker inte att jag ska gå tillbaka i bloggen och läsa om min dåtid.

Man kan fråga sig ytterligare en gång till vilken nytta det skulle vara, varför läsa om en person som inte är densamma som den idag?

Min dag har varit en känslomässig dalbana och det är visst ok med sådana också. Jag vet varför och framförallt vet jag att allt kommer att bli så mycket bättre nu även om det kommer att innebära vissa förvirrande ögonblick.

Vägen att lära känna sig själv tar nog aldrig slut men så småningom kommer säkert även jag att veta med säkerhet vem jag är och hur jag fungerar.

Lillgäget har haft en fin kväll med en massa mys tillsammans med mig i soffan. Vecka som varit har nog bestått av detsamma men då med storsessan som hedersgäst.

Jag älskar det nya livet trots vissa vägbulor.

god morgon! Ännu en dag med nya fantastiska möjligheter. Istället för en trött tant visar jag en vy från stället jag vistas på denna morgon. Ser ni det gröna? Även om det är konstgräs när det ett hopp om att våren är här för att stanna. Min gårdag var bra. Lite väl hektisk men det kan jag behöva för att förstå att ingen dag är den andra lik. Idag kommer lillgänget. Stordottern är fortfarande här och det har varit en bra vecka hittills. Resten av den hoppas jag kunna uppleva likadant. Tills dess. Lev njut älska.

god morgon! För det är i sanning en sådan. Även om jag startat dagen tidigt, även om jag har 1 kg grus i och under ögonen. Livet är fortfarande livsviktigt och levs på samma vis som det gjorts sedan januari. Långsamt, eftertänksamt, och ärligt. Gör så många saker jag aldrig gjort förut så ibland blir jag rädd för mig själv. Men min omgivning verkar uppskatta det. Det är det viktigaste. Det är sånt som kallas livsviktigt.

Hejsan hejsan!

Fortsätter leva på samma bana! Inga berg och dalbanor.

Livet tar ett steg framåt i positiv riktning varje dag, ja till och med varje timme tror jag. Jobbar med att lösa många knutar jag dragit åt väldigt hårt under årens gång. Vissa knutar svårare att knyta upp men som verkar lösas upp sakta.

Något jag just nu gläds extra mycket åt är kontakten med mina stora barns far och fru. Den allra största glädjen är nog relationen till min äldsta dotter som växer och gror. En dag i taget och det lossnar mycket. Den största anledningen till detta är jag. Mina gamla dåliga metoder är inte längre aktuella och då törs människor i min närmsta omgivning se på mig med nya ögon allt eftersom tiden går. Prillmorsan som pappans fru kallas har varit en helt fantastisk person att få lära känna igen. Tiden som varit har nog gett oss möjlighet att omvärdera livet och vad som är värt att irritera sig över. Jag har insett att livet är för kort för futtigheter. Vi lever en gång och jag vill leva det i harmoni med de fäder jag fått till mina barn. Ja, även de som är involverade runtomkring också, prillmorsor, blivande prillmorsos osv.

Jag är lycklig. Jag älskar med en annan passion än förr Äkta passion. Även de frånvarande älskas men med äkta smärta. Det är också en insikt. Förr hade jag klippt, klippt och klippt alla band som smärtade. Nu möter jag den och tillåter mig att känna smärtan. Tror inte man kan leva med skygglappar eller huvudet i marken som vare sig häst eller struts.

Ibland blir jag så ledsen över människor som kastar bort saker som de har utan att tänka ett steg längre. Det är så mycket jag önskar. Saker som jag önskar hade varit ogjorda och som gick att reparera. Men, livet är ju sällan innefattate med "rewind" knapp.

Solen lyser idag. Alla pratar om att gå ut i solen, promenera och göra nyttiga saker. Själv, nej jag sitter i soffan. Ska dra av golvet i köket och städa vardagsrummet. Sen ska jag dricka kaffe med K.E för att i kväll hämta min stora fina flicka. Hon och jag ska kampera ihop några dagar. Blir bra, att känna varandra på pulsen utan några små som pockar på uppmärksamhet.

Det är ett fint liv!