Ener god vän til mig som inte bor i kommunen ringde mig och frågade om jag hade något relefonnummer till lantbrevbäraren. Det har jag inte men ska kolla med säkra källor om hon har. Det hade hon inte. Men som källan sa, så hade vi det förr när det hette Posten.
Vi kan alltså inte ringa lantbrevbäraren eller dit där de samlas och grejar med Posten

Jag sökte i ”Din del” katalogen. Inget nummer. Jag sökte på hitta.se och Eniro och jag ringde även Ica Tallen men de hade inte heller något telefonnummer. Kollade Posten på nätet, och då visar det sig att det heter PostNord numera. Började om med sökandet.
Inte på ett enda ställe hittade jag det nr jag sökte.
Ringde Postnords kundservice och där tog det stopp för mig…. 17 stycken före mig.

Vad är detta säger jag? Posten som har varit en sån Serviceinrättning? Nej,nej, det är inget fel på lantbrevbärarna och det jobb som de utför, men resten.

Hur ska gamla Berta kunna be brevbäraren att exv. ha med sig en kartong som hon ska skicka grejer till sin son in Göteborg? Eller lantbrevbäraren kanske inte har sånt att sälja utan man måste åka ett antal mil för att köpa en på servicestället?

Vart är vi på väg i det här samhället? Pengar lånas inte ut av bankerna för att man vill köpa en befintlig affär i glesbygd, vi har dåliga telefonförbindelser, vi kan inte åka buss i stället för att köra bil och så kan vi inte ens kommunicera med lantbrevbäraren.
Vi ska banne mig inte ens bo här!!

Har vi inte råd att ha någon service i glesbygden? Är vi inte unnade det?

Fy 17 säger jag!