Självklart är det tråkigt när en politikers anhöriga drabbas p.g.a. det politiska engagemanget och att han också kände sig tvungen att avgå p.g.a. en vårdnadstvist. Det är beklagligt.

Men man kan inte låta bli att fundera, vad händer för Littorin nu? Kommer han att utsättas för det system han själv varit med om att skapa, där han dagen efter ska inställa sig på arbetsförmedlingen samt tvingas ta ett annat jobb med betydligt lägre lön? (En vårdnadstvist borde inte hindra en att söka nya jobb, lika lite som cancersjuka enligt regeringen inte har giltiga skäl att avstå att gå till arbetsförmedlingen) Och när han eventuellt blir sjuk, bli ifrågasatt av försäkringskassan som genomför regeringens politik precis på det sätt som regeringen avser?

Nej, självklart kommer han inte behöva bli utsatt för det. Han har väl nån slags inkomstgaranti eller liknande. Sedan har jag all respekt för att Littorin i rollen som pappa och familjefar vill skydda sina anhöriga.

Men samtidigt så har hans förda politik också splittrat många familjer. Hur många av dessa familjer är det inte synd om? Men det är faktiskt få eller ingen som tycker synd om dessa… Så ja, jag tror jag kan förlåta mig själv om jag är lite dubbel gällande detta, att å ena sidan tycka synd om Littorin som familjefar, men å andra sidan börja fundera på hur många andra familjer som splittrats p.g.a. den förda arbetsmarknadspolitiken där fall finns vari mamman förväntas flytta 140 mil för ett jobb, medan resten av familjen blir kvar för att pappan redan har jobb och/eller barnen inte kan ryckas ur skolan hursomhelst.