Paus på grud av hot

Jag har tidigare påtalat om hot och otrevliga kommentarer. Detta har intensifierats och hittat andra kanaler. Jag tar därför, åtminstone tillfälligt, paus igen på grund av dessa hot, personpåhopp och hatmeddelanden. Det handlar om alltifrån att jag är en sjuk människa på grund av min sexuella läggning till att jag skulle vara någon pedofil som förgriper mig på barnen i mitt område. Rörande pedofilbiten har jag fått veta att jag ska hängas ut ifall jag inte lägger ner. Hur oriktiga sådana anklagelser än må vara skulle en sådan stämpel inte vara lätt att tvätta bort. När det kommer till pedofiler — dessa som förgriper sig på och förstör det mest värdefulla vi har, nämligen våra barn — tänker människor sällan nyktert.

De flesta hatmeddelandena har kommit när jag på något sätt berört det rasistiska partiet Sverigedemokraterna. Deras näthatsvans är inte sena med att besöka min blogg. Jag har även med hjälp av detaljerad ”just nu”-trafik från Google Analytics noterat att Sverigedemokraterna och Avpixlat besökt min blogg och strax därefter rasar det in massvis med besökare, mail och annat. Jag vet inte om de har någon nätaktivistlista, men det verkar onekligen som det.

Att jag är homosexuell och aktiv i RFSL har upprört många. Att jag står upp för min rätt att bli sedd med respekt och som alla andras jämlike tycks irritera desto fler. Vissa uttrycker att jag inte borde få leva längre och att jag borde ”rensas ut”. Att jag är Vänsterpartist ses inte heller mellan fingrarna med. Det kan vara allt från osmakliga och omänskliga Utøya-uttalanden till att jag är stödjer massmord (hänvisningar till Sovjetunionen är vanliga — värt att påpeka är att jag inte var politiskt medveten vid tiden för Sovjet, men sådant spelar föga roll för näthatare). I samband med massmordspåståendena finns i regel andra påhopp av typen ”kommunistsvin, du ska sona för dina brott” eller liknande. Dessa hot och kränkningar har kommit genom olika kanaler och därför känner jag mig nu tvingad att åtminstone tillfälligt sätta bloggen i malpåse.

Hjälplös känner jag mig också. Anmälningar i all ära och sådana brukar jag göra, men när hot omförhandlas till ”yttrande av åsikt” eller hamnar i ”tekniskt uppklarade brott”-mappen (helt enkelt: polisen har lagt ner ärendet) blir man lätt håglös.

Ha det gott!