Därför röstar jag JA 8 september

Av , , 2 kommentarer 31

Just nu pågår det en folkomröstning om sjukvården i Västerbottens läns landsting. 8 september är valdagen. Den sista möjligheten att lägga sin röst. Det handlar om min och din välfärd. Socialdemokraterna och miljöpartiet kommer acceptera folkomröstningens utslag ifall mer än 50 procent av de röstberättigade väljer att delta i omröstningen.

Jag har många gånger blivit anklagad för att jag gör politiken personlig. Jag har aldrig riktigt förstått den kritiken. För mig är politiken personlig. Den påverkar i allra högsta grad mitt liv. Det är inte bara ord på en arena frånkopplad den verklighet jag och du lever i. Orden som sägs omsätts i program, utredningar och förändringar av system. Systemen lever vi i eller är beroende av. Dessa påverkar oss. Låt mig försöka sammanfatta min berättelse.

Konsten att nedgöra ett helt sjukhus
Jag är född och uppvuxen i Kiruna. 2001 förlorade vi vårt BB. Från och med då fick mödrar åka 10-12 mil till BB om de bodde i centralorten Kiruna. I andra fall kunde det röra sig om 25 mil eller mer. Det var vår nya verklighet. För mig blev Kiruna, från och med den dagen vi förlorade BB, en stad som jag inte ville skaffa barn i. Framtidstron dog för många. Jag valde att flytta.

Efter att BB lades ner befarade/visste vi att akutkirurgin stod på tur. Politikerna hävdade dock motsatsen. Det visade sig vara en lögn bara ett par år senare. Efter en lång kamp för att få behålla akutkirurgin förlorade kirunaborna mot landstingets politiker. Inlandet stod mot kusten och inlandet förlorade slaget. År 2011 beslutade politikerna som en logisk konsekvens av BB-nedläggningen även att stänga ner akutkirurgin i Kiruna. År 2013 lade man också ner den kirurgiska bakjouren vid Kiruna sjukhus. I hela Norrbotten finns nu akutkirurgi endast i Gällivare och Sunderbyn.

Barn dör
Nedläggningen av BB har skapat en stor otrygghet för många och tvingat enskilda mammor till skräckfärder efter dåliga vägar mitt ute i vildmarken. För ungefär två år sedan väntade en barndomskompis syster barn. Hon bodde i Kiruna och det blev dags för förlossning. Hon hann aldrig till BB i Gällivare. Barnet dog. För mamman måste detta varit något av det mest fruktansvärda som kunde hända. För familjen var det en katastrof. För mig var det en sorg och bekräftelse. För politikerna i landstinget var det en beräknad risk. Det var statistik.

Mamman heter Jenny Mäki och hon har bloggat om sina erfarenheter och om sin son Alfred som aldrig fick chansen.

Känslan av trygghet
Vi har ett gemensamt välfärdssystem. Det är gemensamt just för att vi finansierar välfärden tillsammans. Vi gör detta i vetskapen om att ger vi varandra trygghet och därmed vinner ökad frihet i våra liv. Vi behöver inte oroa oss för om ett av det mest basala i våra liv är skyddat, det vill säga vår hälsa genom tillgången till kvalificerad vård och omsorg när vi behöver den.

För mig är detta en fråga om en känsla. Det är en fråga om upplevd trygghet. Det är en känsla av ”Hit men inte längre! Nu är det bannemig stopp på dessa nedskärningar!” Man ska nämligen inte förringa behovet av känslan trygghet, oavsett om den är faktisk eller upplevd. Man ska heller inte förringa känslan av att bli åsidosatt, osynliggjord och få sitt människovärde nedgraderat och kränkt. Detta är något som sker mot inlandet just nu. De tillåts inte vara en del av den solidariskt finansierade sjukvården, men människorna i inlandet förväntas ändå utan omsvängning betala skatt, för en vård de ser läggs ner runtom dem.

Vi är inte enklaver av ensamma öar, oberoende av varandra. Vi har ett gemensamt ansvar: Vi lever för varandra och måste ta hand om varandra. Annars slits samhället isär.

Frågan är större: högerregeringens ansvar
Man kan lätt skylla allt detta elände på en icke-lyssnande landstingsledning av förmyndande socialdemokrater och trädkramande miljöpartister. Det är dock att göra frågan alldeles för enkel. Ansvaret finns någon helt annanstans.

Sveriges sjukvård är mycket billig. Den är kostnadseffektiv. Vi får mycket vård för de kronor vi betalar när vi jämför över världen. Det finns alltså utan problem ett utrymme för att kunna tillföra vården mer pengar. Tyvärr saknas den politiska viljan. Den moderatledda regeringen i Rosenbad i Stockholm prioriterar skattesänkningar för rika och storföretag framför satsningar på utbyggd sjukvård, förbättrad A-kassa och en trygg sjukförsäkring.

Statsbidragen som är en betydande inkomst för landstingen räknas inte upp i den takt de borde. De hänger inte med löneutvecklingen eller den allmänna kostnadsutvecklingen för landstingens verksamhet i hela Sverige. Det gör att landstingen i hela Sverige drabbas och måste genomföra nedskärningar. De som nu händer i Västerbotten är endast ett kvitto på regeringens politik. Detta är moderaternas, folkpartiets, centerpartiets och kristdemokraternas politik. Det är deras ansvar.

Förändringen 2014 börjar 2013 i Västerbotten!
Den folkomröstning som ligger framför oss i Västerbotten är en del i ledet av folkliga uppror mot en människofientlig politik. Det är här vi kan påbörja förändringen. Vi är människor och politiken är personlig.

Snart är det också riksdagsval. Vill vi inte se fortsatta nedskärningar och fortsatta bekymmer i välfärden måste vi agera. Vi behöver byta regering. Men det räcker inte med det. Vi måste också byta politik. Låt 2014 bli det år som vi återerövrar människovärdet.

Det handlar om människovärdet. Det handlar om att kunna känna sig trygg. Det handlar om att få vara en del av den större helheten. Det handlar om att dra en gräns för nedskärnings och privatiseringspolitiken. Det handlar om min och din välfärd.

Därför röstar jag JA den 8 september.

Vad är Ågren egentligen emot?

Av , , Bli först att kommentera 18

Måndagen den 26/8 publicerades min debattartikel ”Vad är Ågren egentligen emot?” i VK (och idag svarade Ågren den). Den skrevs som en reaktion på det jag uppfattade som tjafs mellan Lennart Holmlund och Anders Ågren. Att avpolitisera politiken som dessa två gjorde tycker jag är beklämmande. Om det mellan dessa herrar inte finns mer meningsskillnader än förmågan och leda eller att hota med Vänsterpartiet med tillhörande vänstervridning, så finns där inte alls mycket för någon att hämta.

Min första reaktion var naturligtvis på Holmlund inlägg som angrep Ågren. Inlägget publicerades efter Ågrens glädjerop om att det våras för alliansen. (Endast om Holmlund försvinner kan alliansen vinna, tydligen. Det handlar om person och inte politik, uppenbarligen.) Enligt mitt tycke är ledarskapsförmåga en fråga för praktiken och inget annat. Jag är personligen övertygad om att Ågren är fullt kapabel att axla manteln som kommunalråd om Umeås invånare vill det. Jag tror också att han i rollen som kommunalråd skulle kunna föra sig minst lika bra som Holmlund.

Vad gäller Ågrens skrämselpropaganda, valde jag att i den saken kommentera debatten mellan dem två. Det var det enda som hade något form av politiskt innehåll, även om det inte egentligen handlade om Socialdemokraterna (vilket borde varit det rimliga, men i politiken är det inte alltid det rimliga som sker) eller något konkret i sak.

För uti bakväntland
Idag fick jag, som tidigare sagt, svar på min debattartikel av Ågren: ”Replik: Vänsterns inflytande är negativt för Umeå”. För mig är det är svårt att ta svaret på allvar. Jag är dock övertygad om att Ågren tror på det han skriver. Moderater tenderar att tro på det ”nya arbetarpartiet”. De tror också att partiet var för allmän och lika rösträtt när det väl begav sig. Vilket vi vet för ett absolut faktum inte stämmer. Jag har även mött moderater som benhårt tror att de var för en allmän sjukförsäkring. Även det lika oriktigt som det första. När det kommer till sak ser vi hur Moderaterna röstat emot nära varje välfärdsreform som genomförts i Sverige. Några exempel på vad Moderaterna motsatt sig är införandet av A-kassan, sjukkassan, fri sjukvård, att ge homosexuella rätt att ingå partnerskap och få sina rättigheter erkända i EU (så sent som 1994 respektive 1998). De ”Nya moderaterna” erkänner dock inte sin historia och de tror benhårt på den nya revisionen av densamma. Samtidigt genomför de omfattande försämringar av exempelvis A-kassan och sjukförsäkringen. Precis som de ”Gamla moderaterna”.

Därför: Om vi leker med tanken och förutsätter att Moderaterna verkligen har förändrats, och blivit välfärdens försvarare och utvecklare. Om vi bortser från oriktigheter i repliken (alliansen har röstat avslag/nej på reformer Ågren nu påstår är moderat politik) och antar att det faktiskt är moderat politik Vänsterpartiet bedrivit, kan jag ändå inte låta bli att undra. Jag är nämligen fortfarande tveksam över om jag förstår vad Ågren är emot. Det är något Ågren inte säger till oss. Kanske vet han att det är något impopulärt? Spekulationer förvisso. Vad som däremot framgår är att han tycks invända mot att: verksamheter som inte fungerar, där brukare far illa och skattepengar slösas på privata vinster, återtas i kommunal drift. Det kan vi direkt se och konstatera. Spontant känns det som en ansvarslös inställning av ett eventuellt framtida kommunalråd.

Oärlighet
Ett annat problem är oärlighet. Att ökningen av sjukfrånvaron tillskrivs Vänsterpartiet i Umeå känns inte som något annat än ett försök att tjäna mycket billiga politiska poänger. Eller tror/menar Ågren seriöst att Vänsterpartiets politik i Umeå har effekt på hela Sverige? I augusti 2013 uttryckte Ågrens partikamrat, tillika socialförsäkringsminister, Ulf Kristersson oro över den ökande sjukfrånvaron i Sverige. Detta hade han även gjort flera månader tidigare. Sjukfrånvaron ökar nämligen inte bara här i Umeå. Den ökar även i det Moderatstyrda Sverige. Ågren är naturligtvis medveten om detta. Att försöka föra över skuld på det här sättet är bara ett av politikens ohederliga uttryck och inget annat än tom retorik. ”Fluff” om så vill.

Inflytande och människovärde
När det kommer till inflytandefrågan är den mycket enkel. Att öka inflytandet för Umeå kommuns anställda är inget som Vänsterpartiet motsätter sig. Tvärtom. Men ett ökat inflyttande uppnås inte genom att man privatiserar och avdemokratisera kommunal verksamhet, som Ågren och Moderaterna vill. Detta uppnås inte genom att man kastar pengar över privata aktörer som pressar de anställda och ger äldre och sjuka sämre omsorg, som högeralliansen med Ågren i spetsen vill. Det enda vi får ut av en sådan högerpolitik är att människan förlorar sitt människovärde och görs om till en kund på en marknad som företag ska tjäna pengar på. Är du inte lönsam hänvisas du till ett annat ställe (ofta verksamhet som drivs av kommun eller landsting).

Vi kan nu tydligt se hur det går med privatiserade skolor (även kallat friskolor) där de privata stänger ner dessa på löpande band, på grund av att våra barn inte är tillräckligt lönsamma för företagen. Att denna cynism börjat begränsas i Umeå ser jag som något positivt. Det borde även Ågren göra om han menar allvar med sin replik.

Ett liv bland osynliga murar – besegra hat och fördomar

Av , , Bli först att kommentera 16

Idag publicerades min debattartikel ”Ett liv bland osynliga murar – besegra hat och fördomar”. Den handlar om vikten att se människan och att organisera sig mot det hat och de fördomar, den ångest och död, som det heteronormativa samhället skapar.

Testinlägg och utforskning av VK-bloggen

Av , , Bli först att kommentera 5

Just nu utforskar jag VK-bloggen. Det är rätt många olika inställningar som jag inte ännu riktigt förstått syftet med, som kategorier och etiketter. Det jag här undrar är ifall kategoriserade eller etiketterade artiklar hamnar tillsammans med andra med samma kategorier och etiketter, från andra skribenter?

Jag försöker även luska ut hur jag ska få min presentation och bild att synas. Trots att jag skrivit en och laddat upp en bild, har jag inte lyckats få fram någon bild eller presentation. Lagom frustrerande vill jag lova.

Detta bör nog ses som ett testinlägg.