Hur räknar Hans Lindberg?!

Av , , 1 kommentar 17

Till att börja med: Väljer man att styra i minoritet kan saker hända som man inte har kontroll över. Varför Hans Lindberg gnäller förstår jag inte. Han har ju valt att köra på det här viset. Se VK-artikeln. I övrigt håller jag med Andres Ågrens förslag till friskvårdstimme. Jag tror det är en klok politik.

Dessutom verkar siffrorna Lindberg tar upp vara rena fantasierna. Nu kommer jag göra några förenklade uträkningar. Först utgår jag ifrån att en heltid är 40 timmar i veckan. Av dessa 40 timmar ska 1 timme vigas åt friskvård för de anställda. Det motsvarar 2,5 procent av arbetstiden (1 timme / 40 timmar = 2,5 procent). Kommunens totala budget är på 6640,6 miljoner kronor. Lindberg hävdar att en friskvårdstimme skulle innebära 95 miljoner i produktionsbortfall och ökade personalkostnader på 75 miljoner. Det innebär att reformen skulle kosta 170 miljoner enligt Lindberg (och han hänvisar till en uträkning från tjänstemannahåll).

När jag tittar på kommunens budget får jag inte ihop siffrorna. Inte ens om kommunens HELA ekonomi på 6640,6 miljoner kronor var personalkostnader kommer vi upp i 170 miljoner kronor. Vi skulle landa på 166 miljoner kronor (6640,6 miljoner * 0,025 procent = 166,015 miljoner). Nu vet vi dessutom att Umeå kommuns personalkostnader INTE är hela budgeten. Så någon tjänsteman måste ha räknat fel åt kommunalrådet Lindberg.

En del av siffrorna är dessutom ett antaget/gissat produktionsbortfall på 95 miljoner kronor, vilket också är märkligt. Att det blir ett produktionsbortfall är mycket troligt då 2,5 procent av arbetstiden överförs från produktion till friskvård, men ett så stort produktionsbortfall knappast troligt; en friskare och piggare personal är mer produktiv än en utsliten personal. Siffran kan därför rimligen antas vara lägre. Dessutom kompenseras produktionsbortfallet genom ökade personalkostnader för exempelvis vikarier. Så att lägga ihop siffrorna rakt av är inte heller rimligt.

En ökad personalkostnad på 170 miljoner innebär att mer än hela kommunens totala budget är lönekostnader i dagsläget (170 miljoner / 0,025 procent = 6800 miljoner). Menar Lindberg allvar med att Umeå kommuns lönekostnader är 6800 miljoner medan hela budgeten är 6640,6 miljoner? Visst är det förenklat att göra de uträkningar jag gjort, men någonstans här ringer en orimlighet i siffrorna.

Nu är fokus på personal inom äldreomsorg, det är där man talar om att ökade personalkostnader primärt kommer hamna då dessa inte kan ta ut friskvårdstid utan att någon ersätter den frånvarande personalen. Det argumentet köper jag helt och hållet, men det stannar vid det påståendet. Tittar vi på äldrenämnden så är nämndes totala budget 961,6 miljoner kronor. Om vi bortser från produktionsbortfallet (då det är svårt att veta hur tjänstemännen räknat på det) och förutsätter att hela äldrenämndens budget är personalkostnader innebär 2,5 procent 24 miljoner kronor (961,6 miljoner * 0,025 procent = 24 miljoner). Alltså långt ifrån 75 miljoner kronor. Och förutsätter vi att 170 miljoner stämmer så ser ju alla att orimligheten i påståendet blir än mer graverande: Det Lindberg och Andreas Lundgren påstår är att om arbetstid motsvarande 2,5 procent överförs från produktion till friskvård ökar personalkostnaderna i äldrenämnden med 17,7 procent (961,6 miljoner / 170 miljoner = 17,7 procent). Fokuset i diskussionerna har legat på personalkostnaderna i äldrenämnden.

Antagandet att 170 miljoner avser endast äldrenämnden är dock inte riktigt rimligt att göra (och jag tror inte Lindberg menar så heller). Produktionskostnaden är nog är räknat på hela kommunen verksamhet. Om vi tänker oss att vi tar påståendet om 95 miljoner i produktionsbortfall som sant och gör den till en andel baserat på äldrenämndens andel av kommunens ekonomi (961,6 miljoner / 6640,6 miljoner = 14,5 procent) hamnar vi på 13,8 miljoner i produktionsbortfall för äldrenämnden (95 miljoner * 0,145 = 13,775 miljoner). Nu kan vi lägga ihop 24 miljoner och 13,8 miljoner och se att den förväntade kostnaden (24 miljoner + 13,8 miljoner =  37,8 miljoner), förutsatt att hela äldrenämndens budget är personalkostnader (vilket den inte är!), hamnar på 37,8 miljoner kronor. Gör vi samma uträkningar för individ- och familjenämnden 15,8 miljoner i produktionsbortfall + 27,6 miljoner i personalkostnader = 43,37 miljoner. Tillsammans blir det 81,17 miljoner kronor. Men det rimliga är att ta ut produktionsbortfall och personalkostnader mot varandra (bortfallet uppstår det bara om man inte täcker upp för utebliven produktion, så man kan inte både ha produktionsbortfall och ökade personalkostnader för att täcka upp uteblivna timmar). Kompenserar vi förenklat för produktionsbortfallet tar vi ”antaget produktionsbortfall om ingen ny personal tas in” minus ”ökade personalkostnader för att ta in personal”. Konkret blir det att ta 24 miljoner – 13,8 miljoner landar vi på 10,2 miljoner för äldrenämnden och 27,6 miljoner – 15,8 miljoner landar vi på 11,8 miljoner kronor för individ- och familjenämnden. Totalt 23 miljoner kronor.

OBS! 23 miljoner är inte heller rimligt. Siffran bygger bland annat på ett antagande om att hela de nämnda nämndermas ekonomier är personalkostnader och att all personal alltid kommer ta ut sina timmar under ett helt år. Siffran måste mer än halveras och för att nå någon rimlig nivå. Men ska jag tror inte en halvering är tillräcklig.

Som jag sa, detta är förenklade uträkningar (extremt förenklade) men eftersom siffrorna som viftas om från socialdemokratiskt håll är så barocka så det går att kosta på sig en stor felmarginal (dessutom har jag kompenserat den med att räkna att hela kommunens ekonomi är personalkostnader för att ens komma i närheten av de kostnader som påstås). Den verkliga kostnaden är dock bra mycket lägre, men vem vet: Jag kan ju faktiskt ha missförstått något här. Jag skulle gärna vilja se Hans Lindberg och Andreas Lundgren offentliggöra hur dessa siffror räknas fram som de slänger med här i bloggosfären och på Facebook.

Det beslöjade partiet

Av , , 8 kommentarer 15

Det beslöjade partiet - DiVAFör några år sedan skrev jag min masteruppsats vid Umeå universitet om Sverigedemokraternas ideologi. Den som är intresserad av att läsa den kan hitta den i den universitetsgemensamma databasen DiVA (digitala vetenskapliga arkivet) under namnet ”Det beslöjade partiet”. Det går även att följa nedanstående länk som leder till DiVA.

http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A796009&dswid=4766

När du kommer in till sidan finns möjligheten att ladda ner den till höger på sidan (se röda markeringen i bilden)

Masteruppsatsen är på svenska.

Sammanfattning

Det beslöjade partiet: En diskursanalys av sverigedemokratiska texter bidrar till att öka förståelsen av Sverigedemokraternas ideologi genom att undersöka om det i partiets politiska texter finns något ideologiskt gods som innefattar ras, rasifiering och rasism. Arbetet inleds med en bakgrundsbeskrivning av den diskursiva förändring av samhällsdebatten och som öppnade upp för en främlingsfientlig agendasättning. Vidare redogörs för debatten om Sverigedemokraterna och uttalanden gjorda av partiets företrädare.

Genom ett socialkonstruktionistiskt och diskursanalystiskt ramverk tar uppsatsen sikte på att förstå hur tillämpningen av rasidéer i sverigedemokratiska texter skapas och ser ut. För det teoretiska ramverket står kritisk ras- och vithetsteori samt rasifieringsteori. Genom arbetet betraktas ras som en samhälleligt dold historisk och politisk konstruktion som ständigt produceras och reproduceras kulturellt och socialt. Vidare presenteras teoretiska resonemang på hur en essentialistisk kultursyn omskapar kulturbegreppet till att få samma funktion som rasbegreppet; människan reduceras till bärare av andligt överförbara kulturella egenskaper som genom rasifiering förkroppsligas.

Med den teoretiska och metodologiska verktygslådan avkodades principprogrammet för att ge svar åt uppsatsens syfte: Analysen av texterna visar att partiet är genomsyrat av essentialistiska uppfattningar rörande kultur, folk och nation. Den mänskliga essensen går i arv genom generationerna på ett odefinierat mystisk sätt och utrustar människor med innebörden för rassjälar. I partiets ideologiska resonemang skapas ett kulturbegrepp som blir rasföreställningarnas funktionella motsvarighet.

 

NYCKELORD: Sverigedemokraterna, Essentialism, Kulturrasism, Ras, Rasism, Etnopluralism, Etnonationalism, Diskurs, Social konstruktion, Kritisk rasteori, Rasifiering

KEYWORDS: Sweden Democrats, Essentialism, Cultural Racism, race, racism, Ethno-Pluralism, Ethno-Nationalism, Discourse, Social Construction, Critical race theory, Racialization

Regeringsmakten förfaller

Av , , 2 kommentarer 10

Det är ingen hemlighet att regeringen har det tufft. Den ena klantigheten efter den andra inträffar, tillsammans med en fullständig visionslöshet och oförmåga att leverera politik. Vem vågar tänka på hur illa det skulle varit utan Vänsterpartiet som drivit på för många bra reformer? Nu senast fick vi lös 10 miljarder i en satsning på att förstärka kommunerna och landstingens ekonomier. Det behövdes och det behövs mer av den varan! För Umeås del borde de pengarna dessutom komma med förbehållet: Inga fler skrytbyggen nu!

Med tanke på hur S och MP hanterar regeringsmakten och hur stödet för S och MP sjunker i opinionen lurar högern i vassen med all rätt. Vilket rovdjur skulle inte ge sig på den halta buffeln? Den politiker som inget vill än att förvalta har inget i riksdagen att göra, och absolut inte regeringen. Det smärtar emot, men ibland känns det som att det skulle vara bättre att regeringen faller än att vi låter förtroendet för regeringsmakten och politikens förmåga att lösa morgondagens problem förfalla i samma takt som S och MP begår ett synnerligen plågsamt politiskt självmord. Jag märker av hur människor för var dag som går tappar allt mer förtroende för politiken. Det är en farlig utveckling.

OK. Jag vill inte ha Anna Kindberg Batra och gänget tillbaka. Ulf Kristersson är riktigt läskig. Det skulle bli sju resor jävligare, men de vill i alla fall något… Vad vill Löfven förutom att skapa 5 000 jobb på 4 år. Det kan jämföras med satsningarna mot arbetslösheten på 1980-talet som omfattade hundratusentals personer varje år. Då hade sossarna kulor. Var blev ni av, ljuva drömmar…

Även om jag inte är socialdemokrat inser jag att ett starkt socialdemokratiskt parti är helt nödvändigt för en politisk kursändring, men när kursen är inställd på att välja bort sig själv, när det politiska projektet är att göra sig ointressant för Sveriges arbetande befolkning, finns där inte mycket att hämta. Det progressiva Sverige behöver något annat. Jag är övertygad om att det behövs en ny Juholt om socialdemokratin ska bli relevant igen. Jag tror även borgerligheten skulle må bra av en tydligare politisk konflikt i samhällsdebatten. De enda som skulle förlora på det är förmodligen rasisterna – och vem skulle gråta över det?

Det tragiska är att socialdemokratins förbannade feghet de senaste åren verkar gå ut på att lämna över regeringsmakten till borgarna 2018. Det behövs ingen raketforskare eller mångårigt uselt arbete som politisk kommentator på Aftonbladet för att inse det, så det borde väl även Löfven och gänget inse?!

Nytt nummer av Nejlikan

Av , , Bli först att kommentera 17

Nejlikan 16_1

Jag har varit dålig på att skriva saker här på min blogg sedan en tid tillbaka, men tänkte att jag skulle försöka hitta tillbaka hit igen. Jag kan ju börja med att anslå mitt senaste projekt inom politiken. Det är att skapa en offentlig medlemstidning som vem som helst kan ladda ner: Nejlikan. Jag tycker det är väldigt kul att bygga saker och grafisk design är ett bra utlopp för detta, även att komponera musik är en bra verkstad, men just nu är det grafisk produktion och layout som gäller.

Utifall någon här skulle få för sig att titta in Nejlikan för dess layout med mera vill jag understryka att jag ingen utbildning har i hur man gör detta, utan går bara på känsla. Tidningen kan laddas ner här: http://umea.vansterpartiet.se/nejlikan/ där finns även det första numret som kom ut i november/december.

 

Det Holmlund inte förstår

Av , , Bli först att kommentera 25

Igår skrev Lennart Holmlund ett blogginlägg om att han inte förstår varför Ulrika Edman tagit på sig gruppledarskapet för Vänsterpartiet när hon säger sig vilja vara med och bygga en bred utomparlamentarisk vänster. Ifall man inte förstår varför det behövs en bred utomparlamentarisk verksamhet bakom ett parti så kan man heller inte förstå Vänsterpartiets framgång i Umeå kommun. I Holmlunds värld är det en motsättning mellan att arbeta parlamentariskt respektive utomparlamentariskt.

Ett vänsterparti som endast satsar på parlamenten och i övrigt endast är en byråkratisk partimaskin når aldrig mer än en handfull människor (läs 3-5 procents väljarstöd). Det vänsterpartiet är helt enkelt inte relevant för människor i deras vardag. Det partiet har inga svar om nutid och framtid. Kort och gott: ett parti av endast skrivbordsradikaler har aldrig vunnit något.

När socialdemokratin var som mest framgångsrik i Sverige så kombinerade de ett utomordentligt utomparlamentariskt arbete med ett parlamentariskt arbete. När dessa två grenar samexisterar och kommunicerar med varandra, det är då ett parti blir relevant för människor. Socialdemokratin har dock de senaste 30 åren (nu målar jag med den breda penseln) blivit en byråkratisk partimaskin som satsar på röstmaximering snarare än på politik/visioner och samtal med vanliga människor.

Ett annat problem med att bara satsa på parlamentarism är att man lätt tappar den ideologiska kompassen och verklighetsförankringen. En politiker förvirrar lätt bort sig i finrummen, bland direktörer och höga tjänstemän. I dessa sammanhang försvinner människors vardagsproblem, samtidigt det de ”stora” frågorna, skapandet av landmärken och det egna namnet blir det mer framtränande. Politikens syfte — att vilja och sedan göra något av det — möter svältdöden.

Den politiker som inte tar sitt ansvar genom att också agera utomparlamentariskt är i många fall irrelevant som politiker, och endast en förvaltare snarare än en visionär tillgång.

Så medan Holmlund inte förstår den icke svart-vita världen Vänsterpartiet arbetar inom, så fortsätter vi att träffa människor i deras vardag, anordna offentliga möten, studiecirklar och fikakvällar, delta i solidaritetsgrupper, manifestera för mångfald – mot rasism. Listan skulle kunna göras lång.

Ifall Holmlund känner sig orolig för om Ulrika klarar av att besöka bostadsområden för flygbladsutdelningar, föra dialog med föreningar, möta människor på arbetsplatser, visar solidaritet med utsatta grupper, delta i manifestationer med mera, samtidigt som hon sitter i fullmäktige, tycker jag att han kan vara lugn och bry sig i annat. Vi kan det här. :)

”Lesbisk fest i flatstaden Umeå”

Av , , 4 kommentarer 36

prideflagga

Att inte känna sig välkommen eller fullt ut kunna vara en del av det vanliga samhället är tungt för en HBTQ-person, när dessutom HBTQ-världen stänger sina portar hamnar många i ett limbo, hänvisade till Internet och mobilappar för att hitta kontaktytor.

Att något är fel i Umeå gayliv tycks det finnas en rätt bred samsyn om, men vad som är problemets orsak och vad som ska göras för att lösa problemet verkar få ha svaret på. Det som däremot går att konstatera är att inte mycket konkret har hänt de senaste åren trots samsynen. Det kan även vittna om tillståndet i den reella politiska viljan att skapa jämställdhet inom HBTQ-gruppen i Umeå.

”Missade du den lesbiska festen i flatstaden Umeå? Jag såg dig ingenstans.” stod det i ett SMS från en kvinnlig bekant som dagen efter Pridefesten började beskriva vad hon ansåg om Pridearrangemanget i stort men festen i synnerhet. I år deltog jag dock inte på Pride och kan inte uttala mig om något gällande årets Pridefestival. Jag var istället i Jämtland med Björn för att mysa, ta hand om djur och röja i skog (avkvistning, trädfällning) och mark (ta bort sten och dylikt). Jag kan inte säga att jag ångrar det valet — Björn ger mig oerhörd glädje, framtidstro, energi, trygghet och värme — men visst är det tråkigt att ha missat Pride, denna frihetens dag.

Prideparaden har av alla hyllats som mycket trevlig, glad och framåtsyftande. Det är precis så Pride ska vara! Pride växer när fler vågar delta. Det är en dag alla kan samlas kring oavsett vem du är, för att fira likaberättigandekampens sanning — alla är vi jämlika. Men allt har inte varit bra. Tongångarna om Pridefesten varit en helt annan, som vanligt. Redan under föregående år berörde jag problemen i HBTQ-Umeå i inlägget ”Böglivet i Umeå”.

Pridefesten och Prideaarrangemangen har vid flera tillfällen efter det SMSet beskrivits för mig av flera som exkluderande och alienerande (främlingsskapande/förfrämligande). Kritiken har varit samstämmig men inte enkönad, även om killarna/männen är överrepresenterade bland de som framfört kritik. Pridefesten har beskrivits som en ”lesbisk fest” med ”flatmusik”. Kritiken går alltså i samma tongångar som den gjort de senaste åren.

Jag känner flera killar/män som helt givit upp och inte längre känner sig välkommen i HBTQ-Umeå. De stannar helt enkelt hemma. De går kanske på Prideparaden (men gör det helst i en annan stad), men de deltar inte på några föreläsningar eller andra arrangemang och aktiviteter under hela året. Att inte känna sig välkommen eller fullt ut kunna vara en del av det vanliga samhället är tungt för en HBTQ-person, när dessutom HBTQ-världen stänger sina portar hamnar många i ett limbo, hänvisade till Internet och mobilappar för att hitta kontaktytor.

***

När jag flyttade till Umeå var det första jag fick höra en varning: ”Umeå är en flatstad”. Det påståendet hade på bara några år bekräftades med råge. Även jag hamnade i detta ”Limbo”. Nedstämd över att inte höra hemma någonstans, att inte ens bli välkommen ”bland de sina”, funderade jag på att flytta härifrån. Idag kan vi kan konstatera att jag blev kvar, tog tag i saken för egen del och organiserade mig i HBTQ-rörelsen och hamnade i RFSL:s styrelse.

Inom RFSL finns en diskussion om hur man ska få in killar/män i HBTQ-verksamheten. Diskussionen når konstant återvändsgränder. Att få killar intresserade har varit svårt, dels för att flera givit upp, dels för att killar/män inte ges utrymme. Flera killar tror sig inte ha kompetensen att kunna engagera sig eller tror inte att de är välkomna. Som jag arbetat med att övertyga killar att ställa upp, jisses! Det är helt väsensskilt från andra föreningar där det är motsatt situation som råder.

Att jag hamnade i styrelsen för RFSL är en historia i sig själv som delvis bekräftar problemet. Visst är det så att jag har stora kompetenser om föreningsorganisering, ett bra kontaktnät och så, men det går inte att komma ifrån faktumet att jag också blev könskvoterad. Att jag hamnade i styrelsen beror mycket på att jag är kille. Det fanns den goda tanken att försöka bryta killarnas/männens utanförskap och att jag i egenskap av kille förväntades tillföra kunskap som skulle kunna bryta killar/mäns uteblivna deltagande i Umeås gayliv.

***

Pride och tillhörande fest arrangerades tidigare av RFSL och idag arrangeras den av Queerförvaltningen. När kritik framförts till Pride-arrangörerna (oavsett om det varit RFSL eller Queerförvaltningen) har en berättigad reaktion varit: Men engagera er och påverka då! Att arrangera Pride med tillhörande föreläsningar, arrangemang och fest är ett hästjobb och då är det givetvis nedslående och demoraliserande att få kritik. Det är däremot en ond cirkel som inte tillåts brytas ifall arrangörerna inte lyssnar till kritiken och skapar arenor för killar/män att engagera sig inom utan att känna sig som en udda fågel eller känner att han måste kompromissa bort sig själv.

I Umeå osynliggörs i mycket HBTQ-killar/män av HBTQ-rörelsen och dess aktiviteter, enligt killar och tjejer. Föreläsningar, arrangemang med mera, har en tydlig slagsida, enligt de som framfört kritik till mig. Jag väljer att tro på deras erfarenheter då jag har samma erfarenheter. Jag delar denna helt och fullt synpunkten att det finns en slagsida, ett osynliggörande och en exkludering.

Att något är fel i Umeå gayliv tycks det finnas en rätt bred samsyn om, men vad som är problemets orsak och vad som ska göras för att lösa problemet verkar få ha svaret på. Det som däremot går att konstatera är att inte mycket konkret har hänt de senaste åren trots samsynen. Det kan även vittna om tillståndet i den reella politiska viljan att skapa jämställdhet inom HBTQ-gruppen i Umeå.

Vill S och MP sälja hyresrätter?

Av , , 5 kommentarer 7

Hur är det Hans Lindberg (s) och Nasser Mosleh (mp). Ni hävdar att ni är emot utförsäljning av lägenheter ur Bostaden, men i Bostadens styrelse har era partier röstat för en politik som vill sälja lägenheter. Är ni med på att riva upp utredningen om utförsäljning ur Bostaden?

Affärsplan 2

Citat ur affärsplanen: ”Av det skälet ska en utredning och rapport tas fram med beskrivning av försäljningsobjekt motsvarande 600 — 1000 lgh. Rapporten ska vara utformad med sådant underlag och sådana förberedelser att åtgärder snabbt kan vidtas. Processens olika steg och tidsplaner ska framgå.”

Socialdemokraterna och Miljöpartiet fortsätter att flyga under radarn. De vägrar svara på ifall de tänker sälja ut hyresrätter från Bostaden efter valet. I Bostadens styrelse har Socialdemokraterna och Miljöpartiet röstat för att utreda en tidsplan och en snabb utförsäljning av mellan 600 — 1000 lägenheter (se tidigare blogginlägg för protokollutdrag). Öppet, utåt mot allmänheten, säger dock båda partierna att de inte vill sälja, men på en rak fråga ifall de kan tänka sig att riva upp beslutet i Bostadens styrelse är partierna tysta. De vägrar svara. 

Det kan hända att jag är väldigt enkel i mitt sätt att tänka, men om jag undersöker möjligheten att ta ett snabbt banklån så gör jag detta endast om jag har ett behov av pengar och tänkt ta ett banklån — annars inte. För varför skulle jag göra det om jag inte alls har ett intresse av att ta ett banklån? På samma sätt har jag svårt att förstå varför S och MP beslutar om att utreda en tidsplan och en snabbförsäljning av 600 — 1000 hyresrätter ur Bostaden om S och MP inte vill sälja. När Socialdemokraterna och Miljöpartiet vägrar svara på om de tänker riva upp beslutet i Bostadens styrelse tänker åtminstone jag att det beror på att S och MP står bakom beslutet och vill sälja ut delar av vårt gemensamma bostadsbolag Bostaden.

Egentligen kokar mitt oförstående i detta ner till det att jag har svårt för politiker som säger en sak i korridorerna och de slutna styrelserummen för att sedan göra raka motsatsen när de träffar allmänheten. Det skapar misstro och politikerförakt. Det är också en extrem feghet som bygger på en slug medvetenhet om att de saknar stöd för sin politik hos allmänheten — då är det bättre att allmänheten hålls omedvetna, är deras slutsats. Väljare som inte känner till förutsättningarna är lättare att lura.

Jag tycker att väljarna har rätt att få svar på denna fråga innan valet — det handlar om människors hem. Allt annat är att undergräva demokratin genom att väljarna inte får veta vad partierna faktiskt tycker i en så viktig fråga.

Hur är det Hans Lindberg (s) och Nasser Mosleh (mp). Ni hävdar att ni är emot utförsäljning av lägenheter ur Bostaden, men i Bostadens styrelse har era partier röstat för en politik som vill sälja lägenheter.*** Är ni med på att riva upp utredningen om utförsäljning ur Bostaden?

 

*** På mötet som fastslog att genomföra utredningen var till och med Nasser Mosleh från Miljöpartiet närvarande och röstade för.

Bara V emot utförsäljning av hyresrätter i Umeå

Av , , 1 kommentar 14
Affärsplan 1

Affärsplanens sidhuvud (första sidan)

Den relevanta frågan i sammanhanget kvarstår dock: Ifall Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte är intresserade av att sälja ut delar av Bostadens hyreslägenheter, varför då utreda en snabb försäljning av sådana?

I media bollas just nu fram och tillbaka om vad som är sant och inte sant rörande Bostaden. Det har gjort så en tid. Vänsterpartiet anklagas för lögn av Socialdemokraterna. Jag tänker här vara mycket fåordig och redogöra för de omständigheter som jag känner till utifrån dels protokoll men också den affärsplan som antagits av Bostadens styrelse, som jag menar visar på att det visst finns en vilja hos Socialdemokraterna att sälja ut delar av Bostaden. Det är något som Socialdemokraterna dessutom får stöd för hos Allianspartierna och Miljöpartiet.

Protokoll från 18 december 2013

Protokoll december 1

Bild 1. Närvarande vid styrelsemötet den 18 december 2013. (Klicka på bilden för en förstoring)

Vid mötet i december 2013 var följande ledamöter närvarande (se bild 1):

  • Bernt Andersson (s)
  • Agneta Lundström (s)
  • Veronica Hultman (s)
  • Ulf Liljegren (s)
  • Yngve Granberg (s)
  • Nasser Mosleh (mp)
  • Leif Lundgren (m)
  • Carina Fredriksson (kd)
  • Nils Häggström (c)
  • Anna-Karin Sjöstrand (fp)
  • Javad Erfanian Mehr (v)

 

Enligt protokollet röstade de närvarande ledamöterna i Bostadens styrelse för att fastslå den affärsplan som har inskrivet följande (se bild 2):

”Av det skälet ska en utredning och rapport tas fram med beskrivning av försäljningsobjekt motsvarande 600 — 1000 lgh. Rapporten ska vara utformad med sådant underlag och sådana förberedelser att åtgärder snabbt kan vidtas. Processens olika steg och tidsplaner ska framgå.”

Affärsplan 2

Bild 2. En plan för snabb utförsäljning av hyreslägenheter under perioden 2014-2016. (Klicka på bilden för en förstoring)

Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Alliansen var vid mötet överens om att en utredning för en snabb utförsäljning skulle ske. Den enda som reserverade sig mot beslutet/satte sig emot beslutet var Vänsterpartiets Javad Efranian Mehr (se bild 3).

Protokoll december 2

Bild 3. Protokollet från 18 december 2013 under vilket styrelsen fastslog att en plan ska tas fram för hur en snabb utförsäljning av hyresrätter under perioden 2014-2016. (Klicka på bilden för en förstoring)

Vad har hänt sedan detta möte?

Vänsterpartiet har bedrivit en kampanj för att uppmärksamma dessa planer, vilket upprört Socialdemokraterna mycket och till den milda graden att attacker och personangrepp kommer i vågor, där ”jävla kärring” är ett av uttrycken för humörsvängningarna.

Hyresgästföreningens bostadspolitiska debatt

Den 28 augusti höll Hyresgästföreningen en bostadspolitisk debatt på Ålidhem (som finns inspelad av Hyresgästföreningen). Till debatten hade alla partier från fullmäktige blivit inbjudna.

Moderatorn från Hyresgästföreningen frågade de närvarade ifall de vill sälja ut hyreslägenheter ur Bostaden. Det blev klarlagt att Allianspartierna vill det, men både socialdemokraternas Hans Lindberg och miljöpartiet Nasser Mosleh svarade Nej på frågan. Eftersom dessa två sa att de inte ville sälja ut något från Bostaden utbrister vänsterpartiets Mattias Sehlstedt med anledning av det: ”Bra!” och frågade dem ”Är ni med på att riva upp utredningen om utförsäljning ur Bostaden?” Han ställde denna fråga två gånger till Hans Lindberg och Nasser Mosleh utan att få något svar. Vad betyder det? Enligt mig är ett uteblivet svar också ett svar. De vill inte riva upp utredningen.

Den relevanta frågan i sammanhanget kvarstår dock: Ifall Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte är intresserade av att sälja ut delar av Bostadens hyreslägenheter, varför då utreda en snabb försäljning av sådana?

Satsa på HBTQ-frågorna!

Av , , Bli först att kommentera 9

Idag publicerades min insändare ”Förbättra HBTQ-personers livssituation i Umeå” på VK:s nätupplaga. Nedan finns artikeln:

Förbättra HBTQ-personers livssituation i Umeå

Det är dags att börja förtjäna sitt rykte! Det är uppenbart Umeå inte har hängt med samhällsutvecklingen. Det är lika uppenbart att Umeå lever på gamla meriter – tveksamma dessutom.

Att arbeta för ett jämlikt samhälle är svårt, det finns ett starkt motstånd. I vårt samhälle är homofobi, sexism och rasism sedan gammalt etablerade ideologier som samverkar för att bevara heterosexualitet, manlighet och vithet som det normala i samhället. Denna tradition måste vi bryta med.

Men att utmana denna ordning är inte riskfritt. Som exempel har jag blivit bespottad och hotad när jag tagit till orda. Dels för att jag är bög, dels för att jag är för mångfald.

I ett panelsamtal under sommaren försökte jag lyfta den ökande HBTQ-fientligheten som många känt av i Umeå. Jag talade om den missaktning, bespottning, misshandel och de våldtäkter som HBTQ-personer drabbats av de senaste åren.

Istället för att se problemets allvar, väljer några av partiföreträdarna att sätta sin tro till en 8 år gammal och illa underbyggd undersökning från en dejtningssajt om att Umeå fortfarande skulle vara den HBTQ-vänligaste staden i Sverige. Det framfördes till och med synpunkten att vi inte ens bör tala om problemen då det kan skada Umeås goda rykte.

Att inte tala om HBTQ-frågor har Umeås kommunpolitiker varit oerhört duktiga på. De senaste 8 åren har inga nämnvärda politiska initiativ tagits och det har givit resultat. Istället för den 1:a plats politikerna tror att Umeå intar placeras kommunen på en 21:a plats i en undersökning nyligen gjord av RFSL i samarbete med Sveriges kommuner och landsting. Nu är det på tiden att Umeå förtjänar sitt rykte.

Vänsterpartiet har beslutat sig för att på allvar förbättra HBTQ-personers livssituation i Umeå. Vi anser att kunskap och kompetens i HBTQ-frågor och normkritiska perspektiv är av stor betydelse inom välfärden, eftersom alla för eller senare kommer i kontakt med den. Det är också viktigt att alla människor känner att de kan få det stöd de behöver av samhället. Därför ska vi bland annat arbeta för:

  • Att kommunen ska ta fram en policy för kunskap och kompetens i HBTQ-frågor som ligger till grund för ett vidare arbete i kommunen.
  • Att personalen erbjuds utbildning.
  • Att det vid anställning av chefer och tjänstemän ska det vara meriterande med kompetens i HBTQ-frågor och normkritiska perspektiv.
  • Att Umeå kommun ska kunna erbjuda skyddat boende för HBTQ-personer som utsatts för våld eller hot om våld av närstående, oavsett kön eller könsidentitet.

Målet för vår politik är att varje människas förutsättningar ska vara utgångspunkten för hur vi bygger ett bättre Umeå. Det kräver en barnomsorg, skola, äldreomsorg och socialtjänst med goda kunskaper i skilda familjeförhållanden och individers olikheter. Med förslagen ovan läggs en god grund för en sådan utveckling.

Daniel Nyström
Vänsterpartiet Umeås HBTQ-grupp

Holmlund har gått i politisk konkurs

Av , , 1 kommentar 8

Vem kunde tro att det skulle bli värre än igår? Jag fick åtminstone fel när jag läste Västerbottens folkblad (VF) och socialdemokraten Lennart Holmlunds patriarkala personangrepp på Tamara Spiric. Enligt Holmlund är Spiric en ”jävla kärring” som sprider lögner. Det är oklädsamt för ett kommunalråd att smäda medmänniskor på detta sätt. Det drabbar inte bara Spiric och den kommunala demokratin illa, han piskar även upp en hatfull stämning — för det är såhär kvinnohat ges drivmedel (se VF:s kommentatorsfält där Sverigedemokraterna vädrar sina åsikter till stöd för Holmlunds personangrepp).

Holmlund har för mig gått från lågt till inget förtroende. Genom hans aggressiva utspel skadar han Umeå som varumärke. Ett kommunalråd som sprider rasistiska myter och som underblåser kvinnohat borde sedan länge förstått att avgå. Holmlund är slut. Han har gått i politisk konkurs.