Etikett: Demokrati

Del 2: Vänsterpartiet Umeås interna problem – mina erfarenheter

Av , , Bli först att kommentera 95

Liten överblicksbild av min erfarenhet

Maktmänniskor och vindflöjlar
Personer med makt vill sällan dela den med andra. Otydliga beslutsvägar, information efter mottagare och informella strukturer är maktmänniskors bästa vän och redskap för kontroll och exkludering. En tydlig interndemokrati slår sönder möjligheten till inkonsekvent hantering av medlemmar och härskartekniker vid val av företrädare. Det är därför med viss förvirring jag läser insändaren från 18/12 undertecknad av en rad nuvarande och före detta vänsterpartister.

Det finns patriarkala strukturer i alla samhällen, även i mitt parti, det har insändarskribenterna helt rätt i. Det som förvånar är delen som i praktiken är en kritik mot en god interndemokrati – beskrivet som patriarkalt förtryck – och den bristande självinsikt som finns bland somliga undertecknande. Inte alltför sällan under möten håller dessa – med andras goda minne – låda på ett sätt som effektivt begränsar andras utrymme; rena monologer som allt som oftast är fyllda av härskartekniker. Det är framförallt några män bland de undertecknande som utgör ett betydande bekymmer.

Internt ska hållas internt
Jag är en partilojal organisationsbyggare. Det känns därför olustigt att lyfta det här offentligt – interna problem ska i första hand hanteras internt, men insändarskribenterna har ändrat spelreglerna och i handling (eller avsaknad av den) har partiets ledningar bekräftat detta. Fönstret har lämnats öppet. Tyvärr varken fanns eller finns förutsättningarna för intern diskussion i dessa frågor i Umeå partiförening på grund av en utbredd tystnadskultur. Det händer inte ofta, men som tur är finns medlemmar som vågar ta bladet från mun och peka på problemen – när interna forum inte finns – däribland att valda kvinnor som det verkar, utan diskussion i partigruppen, har utestängts från sina kommunpolitiska uppdrag till förmån för vita män som saknar förståelse för strukturell diskriminering – något som tyvärr känns igen alltför väl. Men generellt är folk rädda, och antalet aktiva medlemmar i Umeå är nere på rekordlåga nivåer. Hur har det kunnat bli så här?

Problematiken på valmöten
Problemen blir mest uppenbara under valmöten, för det är där flera av dessa dyker upp som gubben i lådan tillsammans med sina partners, kända partimedlemmars föräldrar, släktingar och vänner som aldrig annars är på möten eller deltar i partiets aktiviteter. De presenterar någon kandidat som ingen annan någon gång hört talas om eller sett till. På mötet sitter medlemmar sedan många år som har en gedigen bakgrund i organisationens aktivism. Dessa förbises för den, en till synes helt okänd och oprövad person, som raggats upp i sista sekund.

Det är alltid lättare att kontrollera personer som saknar plattform och kontakter i partiet, så varför inte välja denna ”slumpmässigt” utvalda personen, framför partimedlemmar som sliter, delar flygblad, samtalar med medborgare, deltar på medlemsmöten och andra aktiviteter? Dessa bestraffas för att de är aktiva, medan nya belönas med gräddfil. Det har förekommit att ledande kommunpolitiker föreslagit val av kandidater som inte är eller vill bli medlemmar i partiet – till och med personer som bor i andra kommuner har lyfts fram som kandidater – i syftet att utestänga lokala medlemmar från uppdrag.

Maktspråk för att tysta medlemmar
När argumenten för kandidaterna börjar presenteras kommer maktspråket in. Jag drar ett specifikt möte till minnes där en av partiets mest ihärdiga kommunpolitiska företrädare framför mötet tar till orda och påstår att vi måste välja dennes kandidat av de två kandidaterna enligt partiets stadgar. Kandidatens eventuella kompetens och duglighet skulle inte övertyga oss, utan genom dryg monolog och order försökte företrädaren styra mötet. Det var en hotfull retorik som syftade till att tysta andra och tvinga mötet att rösta ”rätt”. Ironiskt kan man säga att jag utan en tanke på mitt eget bästa inte kunde tyst titta på och därför påpekade det demokratiskt vidriga i företrädarens resonemang och beteende. Han försökte även tysta i synnerhet två kvinnliga medlemmar, däribland Berit Seedorf. Omtalad företrädare finns med bland dem som undertecknat insändaren från 18/12.

Det var ett flagrant exempel. Mötet röstade dock inte enligt kommunpolitikerns order. Efter mötet började denne etikettera mig som ett internfeministiskt problem med efterföljande konsekvenser. För somliga är stadgan och internfeminism tyvärr en fråga om person och tillfälle snarare än en viktig princip och riktlinje. Ett tydligt sentida exempel på detta är gruppledningens behandling av Nasteho Osman Lander, som rönt stor uppmärksamhet i och utanför vårt parti.

Utan demokratisk fingertoppskänsla
Liknande scenarier med maktspråk av detta slag utspelas nu och då från olika personer och stämplingar av partimedlemmar sker löpande. Det är föga smickrande att så tillåts ske i en demokratisk organisation som Vänsterpartiet ändå är, men i Umeå är god demokratisk sed satt ur spel på de mest fundamentala sätt att man inte längre reflekterar över det, som exempelvis att – och detta blir en parentes – hålla ett viktigt valmöte där de mest centrala politiska uppdragen i kommunpolitiken ska väljas med kort nomineringstid (17 till 27 december) när stora delar av partiföreningen mest sannolikt är borta på jul- och nyårsledighet. Är man intresserad av att måna om partiföreningen och medlemsinflytande är detta ett av de sämsta tänkbara sätten att agera, däremot det bästa om målet är att kunna kontrollera utfallet.

Går inte utfallet att kontrollera och medlemmarna skulle välja fel, kan alltid vald kandidat tvingas avsäga sig sin plats – det har hänt. När medlemmarna enligt den informella makten valt fel, har den informella makten tagit sig friheter.

Ingen kan ha missat att Vänsterpartiet Umeå byter företrädare ofta och har problem att besätta mandat. Det ovan redogjorda är en starkt bidragande orsak, men det finns naturligtvis andra skäl med. Ett annat skäl är det stora misstag att inte erbjuda mentorskap när man väljer in nya personer utan erfarenhet av kommunpolitiskt arbete på uppdrag i kommunen. Det är en metod som är välbeprövad, tyvärr, och den skrämmer bort folk. Partiet måste stärka nya medlemmar, inte bryta ned dem.

Ledningarna måste sluta stoppa huvudet i sanden
När jag tittar på Umeå partiförening idag och tänker tillbaka känns det tungt. Situationen var dålig förr. Jag kan tyvärr konstatera att situationen är extremt mycket värre nu. Jag tänker Miljöpartiet Umeå. Det positiva är dock att locket flugit av och jag hoppas att fler vågar säga sin hjärtas mening.

Jag vet att det är svårt att föra fram sådant som riskerar att skada det parti man själv kämpat hårt för och lagt ner väldigt mycket tid på för dess framgång i många år. Jag har också själv den motsättningen inom mig efter 15 år i Umeås partiförening, som ni partimedlemmar som läser detta säkert också har. Men här måste vädras och grundligt städas.

Vänsterpartiet och partiets politik för att utjämna klasskillnader, stärka demokratin och skapa ett jämställt och jämlikt samhälle är för viktigt för att behandlas på det här sättet. Umeås invånare förtjänar bättre. Ledningarna för partiet måste ta detta på allvar och agera – inte lägga locket på som är det vanliga tillvägagångsättet. Endast genom att erkänna problemen, komma fram till att vilja ändra dem och arbeta tillsammans för de förändringarna går sakers tillstånd att förändra.

Del 1: Vänsterpartiet Umeås interna problem – min syn

Av , , Bli först att kommentera 96

Kort sammanfattning av min syn

Den har varit där länge. Tickat olika högt under årens gång. Nu utlöstes bomben. Med en bekväm distans, dock inte utan PTSD-ryckningar, beskådar jag hur en mångårig konflikt, som gått i arv genom ”generationer” av politiska företrädare och eskalerats under senare år, rasar inför öppen ridå. Konflikten har givits många olika kläder genom åren. Nu senast som beskyllningar om mobbning. Men jag tror inte kärnan till problemen är i någon av beklädnaderna som skådats genom åren. Det är symptom på något djupare som gjort att många frysts ut, tystats och passiviserats obundet av kön.

Jag vill dock inte med detta inlägg förringa Ulrika Edmans eller andra partimedlemmar och inblandades upplevelser. En upplevelse äger man trots allt och jag vill inget annat än djupt beklaga den obehagliga känslan Ulrika bär på. Jag kan dock inte påstå att jag känt till att en specifik partimedlem varit hennes stora aber. Det är nytt för mig. Däremot har jag under alla år tillåtits vaggas in i tron att den besvärliga situationen låg i relationen med andra partiers manliga företrädare, deras informella maktstrukturer och hur det påverkat Umeås politiska klimat, och därmed hennes möjlighet till inflytande som kvinna.

Pressetik
I media skildras Vänsterpartiet Umeås problem genom en enkel dikotomi. Jag anser dock att problemet är betydligt mer komplext och går djupare än vad som antyds i den undermåliga skildringen som den ansvariga journalisten givit frågan. Sett utifrån det pressetiska regelverket blir skildringen ett publicistiskt mysterium. Neutralitet och saklighet sattes helt ur spel. Varför? Ville tidningen förmedla sanningen genom den ansvariga journalistens skildring, och VK:s nyhetsredaktion beredvilligt bli ett redskap för detta syfte? Det framstår så. Den utpekade ges inte ens möjligheten att bemöta påståendena i skildringens alla delar. Hur kommer det sig? Där är VK svaret skyldig.

Organisationen är roten till problemen
Vänsterpartiet Umeås problemen handlar om struktur och organisation. Huvudsakligen en demokratisk ordning mot en orwellsk individualistisk ordning. Denna underliggande problematik har utmynnat i många konflikter i partiet lokalt genom åren. Problemet fanns i Vänsterpartiet Umeå när jag satt i styrelsen 2015/16. Det finns idag och det fanns 2003 när jag flyttade till Umeå. Sedan finns det givetvis politiska skiljelinjer, men dessa är i allt väsentligt sekundära. En demokratisk organisation kan hantera och hämta kraft ur sådana.

Det är nog ingen hemlighet vilken ordning jag föredrar. Jag skrev trots allt utkastet till det interndemokratiska ramverket för partiföreningen tillsammans med Jessica Åhlin (t.f. ordförande i partiföreningen vid tiden), som antogs av partiföreningen och kommungruppen efter förhandling mellan styrelsen och kommungruppen och en motionsrunda i partiföreningen. Det var en gedigen process där alla som påverkades var inblandade och bidrog till slutprodukten. Allt i en demokratiskt rimlig ordning.

Det interndemokratiska regelverket och mottagandet
Det interndemokratiska ramverket gav partiföreningen den tydlighet och transparens vi länge varit i så stort behov av och välkomnades av partiföreningens medlemmar som sedan länge känt sig åsidosatta, ändå kom dessa regler att utgöra en nagel i ögat på somliga kommunpolitiker som inte kunde acceptera demokratiskt fattade beslut. Jag personligen utsattes för personangrepp och misstänkliggöranden, blev baktalad och svartmålad på grund av arbetet med dessa stadgar. Jag till och med blockerades på sociala medier av en del kommunpolitiker i partiet, som på möten mer eller mindre slutade erkänna min existens. Det kom också krav på min avgång och avsägelser av uppdrag.

Motiveringarna till motståndet mot stadgarna var lika varierat som kreativiteten bakom försöken till nedgörandet av min person. Det kunde röra sig om allt från – rumphugget sammanfattat – att man ansåg sig vara vald och därför inte behövde lyssna på partimedlemmarna och demokratiskt fattade beslut, till att man inte tyckte om skrivningarna om partiskatt på grund av att man inte ville betala den. Vissa gillade helt enkelt inte att regler överhuvudtaget fanns, och någon tyckte att det fungerade bra som det var innan. Det är inget konstigt egentligen; personer med makt vill sällan dela den med andra. Informella strukturer är maktmänniskors bästa vän och redskap för kontroll och utestängande.

Internfeminism och interndemokrati går hand i hand
Tydliga regler är dock viktiga för medlemmarnas möjlighet till medbestämmande och ansvarsutkrävande. En förutsättning för ett fungerande internfeministiskt arbete är därför att motverka informella strukturer och det åstadkoms till exempel genom tydliga demokratiska strukturer, kallelser i god tid innan möten och att alla vet vart beslut tas, när och av vem/vilka, så att alla kan beredas utrymme med jämställda förutsättningar. Det finns med andra ord tydliga paralleller mellan det interndemokratiska ramverkets direkta konsekvenser – som kritiserats upprepade gånger – och målsättningarna i Vänsterpartiets internfeministiska handbok. Att beskriva partiföreningens demokratisering och strävande efter tydlighet och transparens som ett av patriarkatets verktyg att trycka ner kvinnan, blir mot bakgrund av det en tankevurpa och därtill ett maraton i inkonsekvensens. Är alltså motsatsen att föredra? Om informella maktstrukturer är ett problem i det ena fallet måste det rimligen vara det även där man själv är en del av en sådan struktur.

Konsekvensen av att regelverket brutits mot och sedan avskaffats är att kommunpolitiken frånkopplades partiföreningen och att medlemmarnas inflytande över politiken rycktes dem ur händerna. Nu har ett nytt regelverk formulerats, men det har jag inte läst ännu.

Vänsterpartiets inre konflikter påverkar Umeå
Vänsterpartiet är Umeås näst största parti och när Vänsterpartiet har demokratiska problem lider också demokratin i Umeå. Vänsterpartiet fick många umeåbors förtroende och detta har partiet inte kunnat förvalta på grund av inre konflikter och dysfunktionella ledarskap i organisationens olika delar och nivåer. Man har slutat lyssna på varandra sedan länge. De pratar inte ens samma språk längre.

Risken är stor att många kommer se på detta inlägg som ett angrepp på partimedlemmar eller partiet. Se det inte så. Men tar du åt dig bör du fundera några varv bortom vänskapsbanden, oheliga allianser och tunna relationer. Det du läst är en exposé av vrede och sorg – som fler borde testa på. Det är med sorg jag tittar tillbaka på min gamla partiförening där jag var aktiv i 15 år. Det är med vrede jag beskådar hur företrädarna för organisationen förstör den. Det är oerhört respektlöst mot väljarna.

Som Sara Danius så väl formulerade det: Avgå alla!

På rätt sida av historien

Av , , Bli först att kommentera 13

Det här blir mitt sista inlägg innan fullmäktige imorgon (det har blivit 9 inlägg sedan fredag förra veckan, se taggen ”Sälj inte våra hem”). Man kan tycka vad man vill om själva sakfrågan, det vill säga att sälja eller inte sälja. Men som politiker förpliktigar det att stå upp för demokratiska principer, schyst spel, öppenhet och dialog. Den Socialdemokratiska ledningen har tyvärr visat att det inte är några premisser som intresserar dem. På måndag lär vi se vilka partier och politiker som står upp för dessa värden och vilka som ansluter sig till sossarnas auktoritära ledarstil som satt den kommunala demokratin ur spel. Jag vädjar därför i slutet av denna text under varsin rubrik till företrädare för socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet att ställa sig bakom demokratin genom att ge sitt stöd åt en återremiss och rösta för ett sådant yrkande.

Demokratin är grunden

För mig är det viktigare att saker går rätt till än att jag får igenom min politiska vilja, och i detta vill jag mena att det går en skiljelinje mellan hederliga politiker och korrupta politiker. Man kan vilja sälja bostadens bestånd, men det man får fråga sig är om målen helgar medlen och vad ett godkännande av den nuvarande processen lägger för grund för framtiden? Vad är det som kommer hindra sossarna från att göra nästa skumraskmanöver ifall man inte stoppar denna uppenbara?

Jag tycker att varje politiker med någon form av demokratisk ryggrad ska yrka på återremiss så att vi kan få en demokratisk handläggning av frågan. En återremiss skulle möjliggöra dialog och att vrida och vända på alternativen. Det skulle också göra det möjligt för politiken i Umeå att föra en dialog med berörda parter (kommuninvånarna och speciellt hyresgästerna), lyssna till argumenten och utveckla politiken. Det kan mycket väl vara så att det efter denna process kommer sluta i att fastigheterna ändå säljs, men då har processen i alla fall varit legitim och alla inblandade kan känna att de blivit hörda istället för som nu bli överkörda.

På kort tid har Facebookgruppen mot utförsäljning av allmännyttan vuxit till nästan 3400 personer och fortsätter att växa. Dessa är umebor som förväntar sig att politikerna ska lyssna till medborgarna. Det är umebor som känner sig överkörda. Vi vet också att detta bara är toppen på isberget då de flesta aldrig väljer att gå med i grupper även om de sympatiserar med grupper på Facebook. Det är frågan om åtskilliga tusentals umebor som anser att detta inte har gått rätt till och som vill att politikerna bromsar upp och lyssnar på dem. Istället har dessa fått ta del av vilseledande påståenden och desinformation.

Mycket oriktig information har cirkulerat

Vi ska komma ihåg att de krigsrubriker de lokala S-ledarna målat upp runt AB Bostadens ekonomi inte är sann. Vi måste även komma ihåg att kännedom om försäljningen bara har funnits hos S-ledningen och VD:n i AB Bostaden som beslutat i frågan informellt, skrivit försäljningsavtal redan 1 juni med mera. VD:n har kort och gott gått bakom ryggen på sin egen styrelse med sossarnas goda minne och direkta stöd. Det Socialdemokraterna påstått om Heimstadens ägarstruktur är inte heller sann. Det som de påstått om stabilitet och seriositet tycks inte heller stämma. Det de påstod om desinformation på Carlshem kan på goda grunder antas vara ett S-skapat rykte för att skada trovärdigheten för de boende som inte vill att deras fastigheter ska säljas och de som engagerat sig i folkinitiativet mot utförsäljning. Förutsättningarna för initierade beslut hos styrelsernas ledamöter fanns inte 12 juni och dessa saknas även hos fullmäktige imorgon måndag 19 juni. Kan man som ledamot verkligen fatta ansvarsfulla beslut i frågan på det underlag som finns? Svaret på den frågan är Nej.

Bostadens ekonomi är god enligt Boveket

AB Bostaden är en av Sveriges mest välmående kommunala bostadsbolag. Det enligt en rapport från Boverket. Enligt Boverket äger AB Bostaden fastigheter till ett värde av cirka 11 miljarder kronor och bolaget har lån på 2,5 miljarder kronor. Det finns alltså gott om utrymme för att låna istället för att sälja. Så här säger Assar Lindén på Boverket till SVT:

– Är detta verkligen det enda alternativet som är affärsmässigt att göra? För det är vad som förväntas av de allmännyttiga bostadsbolagen. Är det bra att sälja av, är det inte bättre att behålla och låna? Den pedagogiken känner jag att de inte lyckats få fram. Speciellt när det inte ser så illa ut för bolaget, utan tvärtom ganska bra, förklarar Lindén.

Jag håller med honom. Varför en försäljning måste till har inte förklarats och det hjälper föga att alla ledande S-politiker gömmer sig undan media. Det framstår som suspekt och skapar bara misstänksamhet om det verkligen ens är tvunget. Åsa Sundin har skrivit en klok insändare om utförsäljningsplanerna. Även om jag inte håller med henne i sakfrågan om att sälja eller inte sälja så är jag helt enig med henne om principen hur man ska jobba i en demokrati. Jag delar också hennes åsikt om att det ligger en hund begraven i AB Bostaden. Jag rekommendera er att läsa hennes inlägg som är en förlängning av insändaren hon tidigare skrivit.

Socialdemokrater

Det som de Socialdemokrater som är emot en utförsäljning måste ställa sig är på vilken sida de står i den här frågan: Kuppmakarnas eller demokratins. Det kan vara svårt att gå emot partipiskan, men det är alltid viktigare att stå upp för grundläggande demokratiska värden än att göra som man blir tillsagd. Vi har alla ett eget ansvar att inte bara lyda order. Jag hoppas att de Socialdemokrater som i KF-gruppen reserverade sig mot beslutet har modet att rösta för återremiss. Att lägga ner sin röst eller att utebli är att ge ett stöd åt försäljningen. Ni som aktivt väljer att skjuta på frågan till senare genom att rösta för en återremiss kommer att åtnjuta ett stort förtroende från tusentals umebor och sannolikt hos en överväldigande majoritet av era medlemmar.

Centerpartister

Jag har tagit del av ett svar från Centerpartiets Mattias Larsson som presenterades i Facebookgruppen mot utförsäljningen av allmännyttan. Jag gillar i grunden hans svar och jag har en genuint positiv syn på Centerpartiet i Umeå. Han resonerade bra utifrån själva principerna och tror att en annan process kunde givit ett bättre bud på fastigheterna, men kontentan var att Centerpartiet ändå är villiga att fatta ett beslut om att sälja utifrån förslaget. Jag skulle tycka att det var synd om man gjorde. Det Centerpartiet behöver fråga sig är om de står för att målen helgar medlen i politiken eller för demokratiska spelregler, dialog och öppenhet. Det går nämligen inte att få båda. Centerpartiet har all möjlighet att visa framfötterna i den här frågan. Jag tycker att Centerpartiet borde argumentera starkt i enlighet med sin politiska vilja, det vill säga att delar av allmännyttan ska säljas ut, och säga att de i grunden tycker att förslaget är bra (för så förstod jag Mattias Larssons svarstext på frågor han fått), men att de samtidigt understryka att korrekta beslutsprocesser är grundförutsättningen för en fungerande kommunal demokrati och folkets förtroende för politikerna varför de inte kan rösta för förslaget på sittande möte. Efter detta bör partiet yrka på och rösta för en återremiss.

Miljöpartister

Slutligen Miljöpartiet. Ni säger att ni vill ha avslag istället för en återremiss. Det har Nasser Mosleh skrivit om på sin blogg. Jag håller med er om att frågan borde avslås, men vi måste vara realistiska och inse att det inte kommer att gå i fullmäktige. Det som däremot har möjlighet att vinna är ett beslut om återremiss. Vad en återremiss innebär för formaliahanteringen vet ni alldeles säkert redan. Jag hoppas därför att ni kan tänka er att ändå ge stöd åt en återremiss i fullmäktige. Beslutas om en återremiss så är försäljningen tillfälligt förhindrad att verkställas i väntan på vidare utredning och bättre underlag. Detta kommer göra det möjligt för partierna att arbeta med frågan i demokratisk ordning, hinna prata med väljare och hyresgäster innan frågan kommer på fullmäktiges bord igen för ett nytt beslut med ett tydligare och demokratiskt förankrat förslag (oavsett vad det nu blir).

Osund relation mellan S och tjänstemännen

Av , , 6 kommentarer 15

Hans Lindberg postade ett inlägg på sin blogg sent igår kväll om att denna utförsäljning har utretts och planerats sedan februari. Idag skriver folkbladet om detta och att inte ens Miljöpartiet som Socialdemokraterna ”samarbetar” med har fått veta något. Istället har det kuckelimuckat mellan sossarna och tjänstemän i all hemlighet. En sådan här stor affär har alltså Socialdemokraterna tillsammans med tjänstemän mörkat för hela politiken under snart ett halvår och bara timmarna innan beslut ska fattas så kallas till ett överraskningsmöte, ungefär som SSU i sina evinnerliga höger-vänster-konflikter med fusk och mygel.

Socialdemokraterna har behandlat kommunen som en förlängning av det egna partiet och tjänstemän inom kommunen låter detta ske med deras goda minne. Det finns en kraftigt osund relation mellan sossarna och tjänstemän i denna kommun som innebär auktoritära och odemokratiska styrelseformer. Ända sedan de ”nya sossarna” äntrade scenen i Umeå har konflikterna runt beslut och otydligt ledarskap avlöst varandra, och nu avslöjas ett extremt hemlighetsmakeri designat för att förhindra opinion mot utförsäljningsplanerna ur AB Bostadens bestånd, förmodligen den historiskt största affären Umeå kommun genomfört. Lindberg kan dilla om affärsuppgörelser som måste vara hemliga och pladdra om välfärdssatsningar, men det är rökridåer närda på lögner och halvsanningar.

Inriktning och vilja i politiska beslut som ”vi vill sälja ut 10 procent av bostaden och utreder detta” kan vara offentliga utan att man avslöjar detaljer som är affärshemligheter (köpare, pris med mera). Här har Lindberg och tjänstemännen tillsammans valt att fullständigt knipa käft i alla delar. Att inte ens bolagsstyrelsernas ledamöter fått ta del av någon som helst information är ändå det mest graverande i denna fråga! Att frågan dessutom förläggs till sommaren strax före ledigheter och semestrar är ett helt uppenbart strategiskt upplagt val för att få igenom beslutet så smärtfritt som möjligt.

Hade den här frågan fått ha en normal demokratisk gång skulle förslaget blivit stoppat redan i bostadsbolagets styrelse. Det visste Lindberg redan i februari.

 

Frihet och demokrati?

Av , , 1 kommentar 11

Bilden är hämtad från maxgustafson.se. Besök hans sida för mer politisk satir. :)

Bilden är hämtad från maxgustafson.se.
Besök hans sida för mer politisk satir. 🙂

Idag är det sista möjligheten att rösta i Europaparlamentsvalet. Rösta med Vänsterpartiet för demokrati — mot överstatlighet.

Vänsterpartiet vill stoppa det internationella handelsavtalet mellan USA och EU. I avtalet kommer möjligheten att stämma stater som försämrar företags vinster skrivas in. Det vill säga: När vi efter valvinsten 14 september förbjuder vinstuttag ur välfärden kan Carema Cares (numera Vardaga) ägare, rikskapitalbolaget KKR, stämma den svenska staten för ett demokratiskt fattat beslut.

Detta handelsavtal riskerar att kraftigt inskränka Sveriges medborgares möjlighet till demokratiskt inflytande. Det kan vi inte acceptera.

Röstat i Europaparlamentsvalet Jag tog samtidigt och markerade att jag vill ha in HBTQ-personer i parlamentet, därför röstade jag för Malin Björk. Hon kommer bli Europaparlamentets coolaste flata! 🙂

I demokratins namn

Av , , 4 kommentarer 14

I gårdagens ETC fanns en mycket bra ledare som jag lägger in här nedan. Följd denna länk för att läsa ledaren på etc.se och även ta del av andra ledare och nyheter.

Ledaren tar upp det bakvända i demokratiargumenten som används av så många. Texten nedan visar på hur fel vi hamnar när vi börjar normalisera och ursäkta hat och rasism.

 

ETC-ledare:

I demokratins namn konfiskerar rektorer plakat med orden ”Alla är vi lika mycket värda”

Elever som är rasifierade, muslimer och hbtq-personer ska i demokratins namn lyssna på SD och SDU.

Jag har funderat ett tag på det här med ordet demokrati. Och vad det egentligen innebär. Och ironin i att Sverigedemokraterna, de som verkar propagera för demokrati allra mest i praktiken är de minst demokratiska av alla. Fast det kanske är just det som är demokrati. Att inte behöva leva upp till dess värderingar men gärna få njuta av kakan. I alla fall om man ska gå efter Sverigedemokraternas version av demokrati.

Ordet ”demokrati” som kommer från grekiskans demos kratein, kan översättas till ”folket härskar”. Ett styre som anses vara den västerländska demokratins vagga. Ett begrepp som vi idag hyllar utan att ifrågasätta. Och vi vill gärna glömma bort att när demokratin i antikens Grekland väl var i rullning så var den inte till för alla. Bara fria män fick vara med och ta besluten. Kvinnor, slavar och icke-greker hade ingen plats i demokratin. Och jag tänker, kanske har vi faktiskt inte kommit längre. Kanske är vi fortfarande fast i synen på demokratin från 500 f Kr. Jag ser det som att vi fortfarande har ett system där vissa människors röster hörs och respekteras mer än andras. Och framförallt att vissa människor verkar ha ett tolkningsföreträde till just begreppet demokrati. Allra tydligast idag ser jag det i diskussionerna om huruvida man ska stoppa eller bjuda in Sverigedemokrater. Jag tänker främst på eleverna runtom i Sverige som motsatt sig besök från Sverigedemokraterna och deras ungdomsförbund.

Hur både sverigedemokrater, lärare, rektorer och i vissa fall politiker från andra partier sagt att detta anses var ett ”hot mot demokratin”. Det är nästan som att man förutsätter att eleverna ska släppa på sina demokratiska rättigheter för deras skull. För att det är i demokratins namn som elever hotas med avstängning för att de motsatt sig att antidemokratiska krafter ska få sprida sin propaganda i deras skolor. Det är i demokratins namn som rektorer konfiskerar banderoller och plakat med bland annat orden ”Alla är vi lika mycket värda”.

En elev på Globala gymnasiet filmades av SDU när de protesterade mot deras närvaro. När eleven uttryckte sin oro för uthängning och hot för polisen och rektorn fick hen svaret att det var hen själv som utsatte sig för den risken, eftersom hen protesterade. Men det är nog det som måste vara demokrati. Att alla ska bjudas in trots att det kan utgöra hot för någon annan. Tolkningen blir då att SDU är lite mer värda i demokratins namn än eleverna och deras säkerhet.

Men demokratin står även över rädsla och otrygghet. Rätten att få sprida lögnpropaganda som står i direkt motsats till allt vad demokrati egentligen borde stå för verkar gå före allt. Elever som gått in på skoltoaletten och gråtit av rädsla och obehag för att sverigedemokrater befunnit sig i deras skola är ingenting man tar hänsyn till i en demokrati. Dessa elevers rättigheter i en demokrati är obefintliga. Elever som är rasifierade, muslimer och hbtq-personer ska i demokratins namn lyssna till att de är mindre värda. Att de inte ska ha samma rättigheter som alla andra i Sverige. Det bestämmer inte de utsatta eleverna. Det bestämmer Sverigedemokraterna, de som bjuder in partiet och de som försvarar att de ska bjudas in. De som står i skottlinjen för Sverigedemokraternas hat har ingenting att säga till om i denna demokrati.

I detta icke-ifrågasättandet av Sverigedemokraterna som vi verkar vara i just nu tycker jag att det är ironiskt att det just är på grund av bland annat de som vi sänkt vårt demokratiindex, enligt The Economist Democracy Index. Vi låg nämligen på topp tidigare. Bäst i världen på demokrati. Men efter 2010 sänktes det, bland annat för att SD kom in i riksdagen. Ändå verkar vi kämpa för att deras tolkning av demokratiska rättigheter ska stå i förgrunden, och samtidigt förväntar vi oss att de som blir utsatta för deras politik ska göra avkall på sina egna.

Det känns som antikens Grekland igen. Den västerländska demokratins vagga. En liten grupp människor som får tolka och bestämma förhållningsreglerna. Och de andra som bara får anpassa sig. Som får torka tårarna i skoltoaletten. Som får acceptera uthängning och hot.

Kanske är inte denna demokrati så demokratisk trots allt.

Mordhotad

Av , , Bli först att kommentera 27

Jimmie Åkesson i bombarjacka. Vid tidpunkten en högerextrem och nazistisk utstyrsel.

Nu händer det igen. Jag kan notera att Sverigedemokraternas näthatsvans drabbat den berörda läkaren som stoppade det rasistiska partiet Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson, under hans valrörelseturné på Norrlands universitetssjukhus (något jag skrivit om tidigare). Läkaren är satt under dödshot och även professor Gustafson har blivit mordhotad efter att denna stöttat läkaren och ställt sig kritisk till hanteringen kring Sverigedemokraternas besök (och nu vill han inte uttala sig med hänsyn till sin familjs säkerhet). Den berörda läkaren har inte kunnat vara i sitt eget hem eller på sitt arbete.

Även jag har blivit mordhotad och hårt ansatt av sverigedemokrater (hatet och hoten kommer alltid när man omskriver detta vidriga parti på endera sätt), vilket gjorde att jag tvingades lägga ner bloggandet ett tag. Jag erbjöds skyddsboende på annan ort. Så illa är det. Hoten har också fortsatt nu sedan jag kommit tillbaka igen. Det är olika allvarlighetsgrad på kommentarerna; bland hoten finns många elaka kränkningar av min identitet och person.

Fanny Eriksson är en annan som blivit allvarligt hotad på grund av sitt engagemang för jämlikhet och alla människors lika och okränkbara värde. Även ABF:s personal och förtroendevalda har drabbats av hotelser och otrevligheter när de nu genomför en studiecirkel om hur man ska ta debatten med sverigedemokrater.

Det riktigt tråkiga med dessa händelser är att det inte är unika händelser. Det händer runtom i hela landet, hela tiden. Hat, hot och mordhot hänger symptomatiskt samman med Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna vill skrämma åsiktsmotståndare till tystnad och kontrollera debatten. Den som hävdar att Sverigedemokraterna är vilket parti som helst vet inte vad den pratar om. Sverigedemokraterna må vara valda i demokratiska val, men det gör inte partiet demokratiskt. Det är ett rasistiskt parti med rötter i svensk fascism.

Partiet har en egen säkerhetsorganisation som registrerar och kartlägger personer. Det ryktas om att denna organisation också bedriver någon form av kårverksamhet och att de har egna symboler. SS någon?

Kanske dags att vakna Sverige?

Frånvänd verklighet?

Av , , 5 kommentarer 5

Jag fick en fråga tidigare idag om det finns något sätt att veta vem som sympatiserar eller är medlem i Sverigedemokraterna (SD). Det är i regel inte lätt att genom en yttre karaktärsbedömning dra några slutsatser idag. Det var en tid sedan partimedlemmarna gick i fascistuniformer och rakade skallar har de inte heller längre. Visst undantag finns, men i regel är det så. Efter en stunds resonerande kom jag fram till att det bästa sättet att avslöja en SD:are genom att lyssna på personens språk. Terminologin och argumentationsteknik avslöjar SD:aren.

Sverigedemokrater framhäver sig ofta stå för universella okränkbara värden, på riktigt. De stå för verklig demokrati, verklig yttrandefrihet och verklig åsiktsfrihet. Betoningen i detta läggs på ”verklig”, som ställs i motsats till vad de menar att vi har i Sverige idag. I siktet för detta finns lagen om hets mot folkgrupp de menar ska avskaffas. De ondgör sig över lagen om hets mot folkgrupp av den enkla anledningen att den enligt SD:aren inte omfattar ”svenskar” (muslimer, bögar, adopterade från Korea som utsätts för rasism etc är inte ”svenskar”). Ja, SD:are tycker att det är ett demokratiproblem, att vi har en bristande bristande yttrande- och åsiktsfrihet eftersom de som SD:are blir förhindrade från att hata, förfölja och bespotta minoriteter.

Argumenterar du emot SD:aren så går han/hon allt som oftast till personangrepp, eftersom han/hon saknar sakargument för sin sak. Om undantaget infinner sig och de argumenterar i sak har de i regel tolkat fakta (siffror om våldtäkter eller annat) som fan läser Bibeln. Påståenden SD:aren ger är nästan jämt populistiska floskler utan någon som helst tanke på konsekvens eller logik. Det som passar för stunden duger gott, för målet är det som är viktigast: Att slå på de som flytt sina hem, övergivit allt som de hållit kärt, för att överleva, det vill säga många av de som invandrat.

Sverigedemokraten motsätter sig islam eftersom han/hon menar att det inte är någon skillnad på politik och religion i frågan om islam. SD:arens inkonsekvens innebär att han/hon inte ser samma hinder i sin vurm för en extremt konservativ och ålderdomlig kristendom som han/hon önskar återuppliva ur det förgångna (som är minst lika moraliserande och begränsande för liv och frihet som konservativt politiserande islam). Det väsentliga är islamfientligheten. SD:aren motiverar sin islamfientlighet (som är byggd på fördomar och okunskap) som något rimligt med hänvisning till goda värden. Dessa goda värden är ofta att ta ställning för kvinnans rätt att rösta och kvinnans rätt till sin kropp. När SD:aren gör detta hoppas han/hon möta acceptans för sin position mot islam. Men kvinnans rätt till sin kropp gäller enbart när SD:aren vill slå mot islam och muslimer. När SD:are diskuterar kvinnans rättigheter, och islam inte är ett ämne i diskussionen, blir det tydligt att SD:aren vill begränsa kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp, exempelvis försämra möjligheterna till abort.

SD:aren anser sig också vara emot antisemitism och därför en naturlig motpol mot muslimer som han/hon menar är notoriska judehatare. Detta görs samtidigt som Sverigedemokraterna söker samarbete med andra högerextremister och antisemiter i Europa inför Europaparlamentsvalet.

När SD:aren talar om andra politiska partier benämns dessa alltid som ”sjuklöven”, trots att Sverigedemokraterna stöttat den moderatledda regeringen i uppemot 90 procent av de blockskiljande voteringarna i Sveriges riksdag.

Framförs en nyanserad åsikt i en komplicerad fråga eller om det hänvisas till forskning som på något sätt kan antas gå emot SD:arens världsbild är det den politiska korrektheten, i negativ bemärkelse, som talar och forskningen betraktas som partisk, enkom formulerad för att angripa Sverigedemokraterna. Konspirationsteorierna är alltid väldigt nära, gärna kombinerad med en grad av mystik. Vidare står SD:aren alltid för sanningen i någon universellt hävdad mening, alla andra ljuger eller mörkar. Jämt! Inga undantag finns. Men samtidigt gömmer SD:aren sig bakom anonyma användare på Avpixlat, Exponerat, Fria tider och andra högerextrema hatsajter där de önskar att barn ska svälta sig till döds. Men icket att glöma: Det är SD:arna som konstant är offer för förföljelse i media och blir orättvist behandlade. Det gör att SD:aren alltid går med offerkoftan på och gnäller på alla.

Är du i en diskussion med någon som får dig att genuint känna förvirring, att du och den du pratar med verkligen i sak och mening lever i olika världar, ja då är det sannolikt att du talar med en SD:are. 

SD:aren hatar jämlikhet och tror inte på alla människors lika värde. Är du nyfiken på vad SD har för sig kan jag rekommendera sajten ”Inte rasist, men…” Den bevakar SD och presenterar hårresande kommentarer och inlägg Sverigedemokrater gör i offentliga debatter, på Twitter och liknande.

Tjänstemannastyre

Av , , 1 kommentar 20

När jag läste dagens VK blev jag förvånad men inte helt chockerad. Att det finns tjänstemän i denna kommun som driver politik har vi från Vänsterpartiet tidigare påpekat. Då fick bland annat Tamara Spiric löpa gata. Personpåhoppen mot henne duggade tätt och några försökte jaga henne ur politiken och stadshuset.

Nu är vi där igen. Åter visar det sig att tjänstemän i Umeå kommun driver politiska agendor. Det som nu hänt är dock snäppet värre. Här har man helt gått bakom den officiella politikens rygg (av allt att döma). Varför jag säger ”officiella politikens rygg” är för att vissa politiker väljer att försvara den genomförda rivningen som något korrekt och riktigt. Jag gissar att de politikerna vuxit samman med tjänstemannastrukturen och att de inte kunnat skilja på ett demokratiskt fattat beslut och andra typer av beslut. Makten finns i det dolda, korruptionen avslöjas och Andreas Lundgren (s) försvarar det som hänt. Att media utestängs visar att det är skumma grejer på gång i stadshuset.

Denna typ av maktmissbruk och odemokratiska ordning måste få sig ett slut. Det fungerar inte att föra politiken och allmänheten bakom ljuset bara för att det verkar roligt att dela säng med näringslivet. När detta påtalas eller när jag läser debatter på kommentatorsfälten möter jag ofta kommentarer av slaget: ”De är experter och de kan det de gör (de är ”intelligenta”). Politiker är okunniga vanliga människor utan bildning.” Jag vill mena att vi har folkvalda politiker och en demokratisk ordning av en orsak och det demokratiska systemet innehåller ett nyttigt tröghetsmoment.

För att föra en rent filosofisk diskussion som på ett föredömligt sätt återgavs i korthet på Sveriges radio (*** se anteckning längst ner ***): Experter är ofta intelligenta människor, men intelligens och klokskap/klokt handlande går inte nödvändigtvis hand i hand. Ta exempelvis ledningen för Sovjetunionen eller Nazityskland, de flesta av dem var mycket bildade personer. Säkerligen väldigt intelligenta. Dessa var akademiker med stor teoretisk kompetens. Men deras idéer visade sig vara synnerligen vanvettiga. Här håller jag med Johan Norberg i hans resonemang. Som bildad och intelligent har man en förmåga att hitta de nödvändiga argumenten som behövs för de positioner man önskar ta, oavsett hur vanvettiga och galna dessa positioner än må vara. Detta tillsammans med en bristande demorkatistruktur möjliggör att man kan gå mycket längre i sina beslut och strunta i omständigheterna. Teoretiska konstruktioner och fantasier som ligger bortom verkligheten har den effekten på många akademiker (personlig iakttagelse).

Därför är det demokratiska styrelseskicket så bra, då det hämmar dessa extrema positioners möjligheter att slå igenom. Att styras av de mest intelligenta. Att styras av experter. Det är inte speciellt tilltalande. Vare sig det var i Sovjetunionen eller är i Umeå kommun. Vi har en demokratisk ordning av en orsak: för att allmänhetens vilja ska avspegla samhällets utveckling.

Men vi får inte glömma att tjänstemän behövs. Tjänstemän är en bra och nödvändig tillgång. De är kunniga och många är experter på sina respektive områden. Det ska naturligtvis bejakas, men man kan inte låta en tjänstemannaorganisation bestämma sin egen väg och utveckling. Den ska kontrolleras och den ska nyttjas av demokratiskt folkvalda politiker, i allmänhetens intresse. Passar det inte får berörd tjänsteman kandidera i ett val och låta sina idéer prövas mot allmänhetens vilja.

För mig verkar det nödvändigt att ändra om i tjänstemannaorganisationen i Umeå. På sina håll tar den sig friheter den inte borde. Förutom ökad politisk kontroll behövs en större transparens och även tydlig möjlighet till insyn för allmänheten. Det fungerar inte att politiker/partier växer samman med kommunens tjänstemannaorganisation och tar beslut på platser dit inget ljus når. Tjänstemännen är oljan i ett maskineri, inte själva maskineriet i sig.

Demokratisera Umeå kommun.

Förövrigt vill jag rekommendera till läsning av Andreas Lundbergs pinsamma blogginlägg. Till mig har han sagt att det jag tidigare framlagt är konspirationsteorier. För mig framstår hans inlägg som inget annat än osanning. Förövrigt, är det någon som tror på detta: ”Enskilda fastighetsägare har inte påverkat socialdemokraternas politiska inriktning i detta ärende med Rådhusesplanadens framtida utformning”? Jag vet inte vad jag ska tro, men en sak vet jag: Jag tror inte på Andreas Lundberg.

 

Anteckning
*** Det filosofiska resonemanget innebär inte att jag jämställer Umeå kommuns tjänstemän med vare sig Nazitysklands eller Sovjetunionens ledning, utan är endast ett resonemang om varför expertstyre är negativt ***

Paus på grud av hot

Av , , 18 kommentarer 13

Jag har tidigare påtalat om hot och otrevliga kommentarer. Detta har intensifierats och hittat andra kanaler. Jag tar därför, åtminstone tillfälligt, paus igen på grund av dessa hot, personpåhopp och hatmeddelanden. Det handlar om alltifrån att jag är en sjuk människa på grund av min sexuella läggning till att jag skulle vara någon pedofil som förgriper mig på barnen i mitt område. Rörande pedofilbiten har jag fått veta att jag ska hängas ut ifall jag inte lägger ner. Hur oriktiga sådana anklagelser än må vara skulle en sådan stämpel inte vara lätt att tvätta bort. När det kommer till pedofiler — dessa som förgriper sig på och förstör det mest värdefulla vi har, nämligen våra barn — tänker människor sällan nyktert.

De flesta hatmeddelandena har kommit när jag på något sätt berört det rasistiska partiet Sverigedemokraterna. Deras näthatsvans är inte sena med att besöka min blogg. Jag har även med hjälp av detaljerad ”just nu”-trafik från Google Analytics noterat att Sverigedemokraterna och Avpixlat besökt min blogg och strax därefter rasar det in massvis med besökare, mail och annat. Jag vet inte om de har någon nätaktivistlista, men det verkar onekligen som det.

Att jag är homosexuell och aktiv i RFSL har upprört många. Att jag står upp för min rätt att bli sedd med respekt och som alla andras jämlike tycks irritera desto fler. Vissa uttrycker att jag inte borde få leva längre och att jag borde ”rensas ut”. Att jag är Vänsterpartist ses inte heller mellan fingrarna med. Det kan vara allt från osmakliga och omänskliga Utøya-uttalanden till att jag är stödjer massmord (hänvisningar till Sovjetunionen är vanliga — värt att påpeka är att jag inte var politiskt medveten vid tiden för Sovjet, men sådant spelar föga roll för näthatare). I samband med massmordspåståendena finns i regel andra påhopp av typen ”kommunistsvin, du ska sona för dina brott” eller liknande. Dessa hot och kränkningar har kommit genom olika kanaler och därför känner jag mig nu tvingad att åtminstone tillfälligt sätta bloggen i malpåse.

Hjälplös känner jag mig också. Anmälningar i all ära och sådana brukar jag göra, men när hot omförhandlas till ”yttrande av åsikt” eller hamnar i ”tekniskt uppklarade brott”-mappen (helt enkelt: polisen har lagt ner ärendet) blir man lätt håglös.

Ha det gott!