Del 2: Vänsterpartiet Umeås interna problem – mina erfarenheter

Av , , Bli först att kommentera 102

Liten överblicksbild av min erfarenhet

Maktmänniskor och vindflöjlar
Personer med makt vill sällan dela den med andra. Otydliga beslutsvägar, information efter mottagare och informella strukturer är maktmänniskors bästa vän och redskap för kontroll och exkludering. En tydlig interndemokrati slår sönder möjligheten till inkonsekvent hantering av medlemmar och härskartekniker vid val av företrädare. Det är därför med viss förvirring jag läser insändaren från 18/12 undertecknad av en rad nuvarande och före detta vänsterpartister.

Det finns patriarkala strukturer i alla samhällen, även i mitt parti, det har insändarskribenterna helt rätt i. Det som förvånar är delen som i praktiken är en kritik mot en god interndemokrati – beskrivet som patriarkalt förtryck – och den bristande självinsikt som finns bland somliga undertecknande. Inte alltför sällan under möten håller dessa – med andras goda minne – låda på ett sätt som effektivt begränsar andras utrymme; rena monologer som allt som oftast är fyllda av härskartekniker. Det är framförallt några män bland de undertecknande som utgör ett betydande bekymmer.

Internt ska hållas internt
Jag är en partilojal organisationsbyggare. Det känns därför olustigt att lyfta det här offentligt – interna problem ska i första hand hanteras internt, men insändarskribenterna har ändrat spelreglerna och i handling (eller avsaknad av den) har partiets ledningar bekräftat detta. Fönstret har lämnats öppet. Tyvärr varken fanns eller finns förutsättningarna för intern diskussion i dessa frågor i Umeå partiförening på grund av en utbredd tystnadskultur. Det händer inte ofta, men som tur är finns medlemmar som vågar ta bladet från mun och peka på problemen – när interna forum inte finns – däribland att valda kvinnor som det verkar, utan diskussion i partigruppen, har utestängts från sina kommunpolitiska uppdrag till förmån för vita män som saknar förståelse för strukturell diskriminering – något som tyvärr känns igen alltför väl. Men generellt är folk rädda, och antalet aktiva medlemmar i Umeå är nere på rekordlåga nivåer. Hur har det kunnat bli så här?

Problematiken på valmöten
Problemen blir mest uppenbara under valmöten, för det är där flera av dessa dyker upp som gubben i lådan tillsammans med sina partners, kända partimedlemmars föräldrar, släktingar och vänner som aldrig annars är på möten eller deltar i partiets aktiviteter. De presenterar någon kandidat som ingen annan någon gång hört talas om eller sett till. På mötet sitter medlemmar sedan många år som har en gedigen bakgrund i organisationens aktivism. Dessa förbises för den, en till synes helt okänd och oprövad person, som raggats upp i sista sekund.

Det är alltid lättare att kontrollera personer som saknar plattform och kontakter i partiet, så varför inte välja denna ”slumpmässigt” utvalda personen, framför partimedlemmar som sliter, delar flygblad, samtalar med medborgare, deltar på medlemsmöten och andra aktiviteter? Dessa bestraffas för att de är aktiva, medan nya belönas med gräddfil. Det har förekommit att ledande kommunpolitiker föreslagit val av kandidater som inte är eller vill bli medlemmar i partiet – till och med personer som bor i andra kommuner har lyfts fram som kandidater – i syftet att utestänga lokala medlemmar från uppdrag.

Maktspråk för att tysta medlemmar
När argumenten för kandidaterna börjar presenteras kommer maktspråket in. Jag drar ett specifikt möte till minnes där en av partiets mest ihärdiga kommunpolitiska företrädare framför mötet tar till orda och påstår att vi måste välja dennes kandidat av de två kandidaterna enligt partiets stadgar. Kandidatens eventuella kompetens och duglighet skulle inte övertyga oss, utan genom dryg monolog och order försökte företrädaren styra mötet. Det var en hotfull retorik som syftade till att tysta andra och tvinga mötet att rösta ”rätt”. Ironiskt kan man säga att jag utan en tanke på mitt eget bästa inte kunde tyst titta på och därför påpekade det demokratiskt vidriga i företrädarens resonemang och beteende. Han försökte även tysta i synnerhet två kvinnliga medlemmar, däribland Berit Seedorf. Omtalad företrädare finns med bland dem som undertecknat insändaren från 18/12.

Det var ett flagrant exempel. Mötet röstade dock inte enligt kommunpolitikerns order. Efter mötet började denne etikettera mig som ett internfeministiskt problem med efterföljande konsekvenser. För somliga är stadgan och internfeminism tyvärr en fråga om person och tillfälle snarare än en viktig princip och riktlinje. Ett tydligt sentida exempel på detta är gruppledningens behandling av Nasteho Osman Lander, som rönt stor uppmärksamhet i och utanför vårt parti.

Utan demokratisk fingertoppskänsla
Liknande scenarier med maktspråk av detta slag utspelas nu och då från olika personer och stämplingar av partimedlemmar sker löpande. Det är föga smickrande att så tillåts ske i en demokratisk organisation som Vänsterpartiet ändå är, men i Umeå är god demokratisk sed satt ur spel på de mest fundamentala sätt att man inte längre reflekterar över det, som exempelvis att – och detta blir en parentes – hålla ett viktigt valmöte där de mest centrala politiska uppdragen i kommunpolitiken ska väljas med kort nomineringstid (17 till 27 december) när stora delar av partiföreningen mest sannolikt är borta på jul- och nyårsledighet. Är man intresserad av att måna om partiföreningen och medlemsinflytande är detta ett av de sämsta tänkbara sätten att agera, däremot det bästa om målet är att kunna kontrollera utfallet.

Går inte utfallet att kontrollera och medlemmarna skulle välja fel, kan alltid vald kandidat tvingas avsäga sig sin plats – det har hänt. När medlemmarna enligt den informella makten valt fel, har den informella makten tagit sig friheter.

Ingen kan ha missat att Vänsterpartiet Umeå byter företrädare ofta och har problem att besätta mandat. Det ovan redogjorda är en starkt bidragande orsak, men det finns naturligtvis andra skäl med. Ett annat skäl är det stora misstag att inte erbjuda mentorskap när man väljer in nya personer utan erfarenhet av kommunpolitiskt arbete på uppdrag i kommunen. Det är en metod som är välbeprövad, tyvärr, och den skrämmer bort folk. Partiet måste stärka nya medlemmar, inte bryta ned dem.

Ledningarna måste sluta stoppa huvudet i sanden
När jag tittar på Umeå partiförening idag och tänker tillbaka känns det tungt. Situationen var dålig förr. Jag kan tyvärr konstatera att situationen är extremt mycket värre nu. Jag tänker Miljöpartiet Umeå. Det positiva är dock att locket flugit av och jag hoppas att fler vågar säga sin hjärtas mening.

Jag vet att det är svårt att föra fram sådant som riskerar att skada det parti man själv kämpat hårt för och lagt ner väldigt mycket tid på för dess framgång i många år. Jag har också själv den motsättningen inom mig efter 15 år i Umeås partiförening, som ni partimedlemmar som läser detta säkert också har. Men här måste vädras och grundligt städas.

Vänsterpartiet och partiets politik för att utjämna klasskillnader, stärka demokratin och skapa ett jämställt och jämlikt samhälle är för viktigt för att behandlas på det här sättet. Umeås invånare förtjänar bättre. Ledningarna för partiet måste ta detta på allvar och agera – inte lägga locket på som är det vanliga tillvägagångsättet. Endast genom att erkänna problemen, komma fram till att vilja ändra dem och arbeta tillsammans för de förändringarna går sakers tillstånd att förändra.

Del 1: Vänsterpartiet Umeås interna problem – min syn

Av , , Bli först att kommentera 98

Kort sammanfattning av min syn

Den har varit där länge. Tickat olika högt under årens gång. Nu utlöstes bomben. Med en bekväm distans, dock inte utan PTSD-ryckningar, beskådar jag hur en mångårig konflikt, som gått i arv genom ”generationer” av politiska företrädare och eskalerats under senare år, rasar inför öppen ridå. Konflikten har givits många olika kläder genom åren. Nu senast som beskyllningar om mobbning. Men jag tror inte kärnan till problemen är i någon av beklädnaderna som skådats genom åren. Det är symptom på något djupare som gjort att många frysts ut, tystats och passiviserats obundet av kön.

Jag vill dock inte med detta inlägg förringa Ulrika Edmans eller andra partimedlemmar och inblandades upplevelser. En upplevelse äger man trots allt och jag vill inget annat än djupt beklaga den obehagliga känslan Ulrika bär på. Jag kan dock inte påstå att jag känt till att en specifik partimedlem varit hennes stora aber. Det är nytt för mig. Däremot har jag under alla år tillåtits vaggas in i tron att den besvärliga situationen låg i relationen med andra partiers manliga företrädare, deras informella maktstrukturer och hur det påverkat Umeås politiska klimat, och därmed hennes möjlighet till inflytande som kvinna.

Pressetik
I media skildras Vänsterpartiet Umeås problem genom en enkel dikotomi. Jag anser dock att problemet är betydligt mer komplext och går djupare än vad som antyds i den undermåliga skildringen som den ansvariga journalisten givit frågan. Sett utifrån det pressetiska regelverket blir skildringen ett publicistiskt mysterium. Neutralitet och saklighet sattes helt ur spel. Varför? Ville tidningen förmedla sanningen genom den ansvariga journalistens skildring, och VK:s nyhetsredaktion beredvilligt bli ett redskap för detta syfte? Det framstår så. Den utpekade ges inte ens möjligheten att bemöta påståendena i skildringens alla delar. Hur kommer det sig? Där är VK svaret skyldig.

Organisationen är roten till problemen
Vänsterpartiet Umeås problemen handlar om struktur och organisation. Huvudsakligen en demokratisk ordning mot en orwellsk individualistisk ordning. Denna underliggande problematik har utmynnat i många konflikter i partiet lokalt genom åren. Problemet fanns i Vänsterpartiet Umeå när jag satt i styrelsen 2015/16. Det finns idag och det fanns 2003 när jag flyttade till Umeå. Sedan finns det givetvis politiska skiljelinjer, men dessa är i allt väsentligt sekundära. En demokratisk organisation kan hantera och hämta kraft ur sådana.

Det är nog ingen hemlighet vilken ordning jag föredrar. Jag skrev trots allt utkastet till det interndemokratiska ramverket för partiföreningen tillsammans med Jessica Åhlin (t.f. ordförande i partiföreningen vid tiden), som antogs av partiföreningen och kommungruppen efter förhandling mellan styrelsen och kommungruppen och en motionsrunda i partiföreningen. Det var en gedigen process där alla som påverkades var inblandade och bidrog till slutprodukten. Allt i en demokratiskt rimlig ordning.

Det interndemokratiska regelverket och mottagandet
Det interndemokratiska ramverket gav partiföreningen den tydlighet och transparens vi länge varit i så stort behov av och välkomnades av partiföreningens medlemmar som sedan länge känt sig åsidosatta, ändå kom dessa regler att utgöra en nagel i ögat på somliga kommunpolitiker som inte kunde acceptera demokratiskt fattade beslut. Jag personligen utsattes för personangrepp och misstänkliggöranden, blev baktalad och svartmålad på grund av arbetet med dessa stadgar. Jag till och med blockerades på sociala medier av en del kommunpolitiker i partiet, som på möten mer eller mindre slutade erkänna min existens. Det kom också krav på min avgång och avsägelser av uppdrag.

Motiveringarna till motståndet mot stadgarna var lika varierat som kreativiteten bakom försöken till nedgörandet av min person. Det kunde röra sig om allt från – rumphugget sammanfattat – att man ansåg sig vara vald och därför inte behövde lyssna på partimedlemmarna och demokratiskt fattade beslut, till att man inte tyckte om skrivningarna om partiskatt på grund av att man inte ville betala den. Vissa gillade helt enkelt inte att regler överhuvudtaget fanns, och någon tyckte att det fungerade bra som det var innan. Det är inget konstigt egentligen; personer med makt vill sällan dela den med andra. Informella strukturer är maktmänniskors bästa vän och redskap för kontroll och utestängande.

Internfeminism och interndemokrati går hand i hand
Tydliga regler är dock viktiga för medlemmarnas möjlighet till medbestämmande och ansvarsutkrävande. En förutsättning för ett fungerande internfeministiskt arbete är därför att motverka informella strukturer och det åstadkoms till exempel genom tydliga demokratiska strukturer, kallelser i god tid innan möten och att alla vet vart beslut tas, när och av vem/vilka, så att alla kan beredas utrymme med jämställda förutsättningar. Det finns med andra ord tydliga paralleller mellan det interndemokratiska ramverkets direkta konsekvenser – som kritiserats upprepade gånger – och målsättningarna i Vänsterpartiets internfeministiska handbok. Att beskriva partiföreningens demokratisering och strävande efter tydlighet och transparens som ett av patriarkatets verktyg att trycka ner kvinnan, blir mot bakgrund av det en tankevurpa och därtill ett maraton i inkonsekvensens. Är alltså motsatsen att föredra? Om informella maktstrukturer är ett problem i det ena fallet måste det rimligen vara det även där man själv är en del av en sådan struktur.

Konsekvensen av att regelverket brutits mot och sedan avskaffats är att kommunpolitiken frånkopplades partiföreningen och att medlemmarnas inflytande över politiken rycktes dem ur händerna. Nu har ett nytt regelverk formulerats, men det har jag inte läst ännu.

Vänsterpartiets inre konflikter påverkar Umeå
Vänsterpartiet är Umeås näst största parti och när Vänsterpartiet har demokratiska problem lider också demokratin i Umeå. Vänsterpartiet fick många umeåbors förtroende och detta har partiet inte kunnat förvalta på grund av inre konflikter och dysfunktionella ledarskap i organisationens olika delar och nivåer. Man har slutat lyssna på varandra sedan länge. De pratar inte ens samma språk längre.

Risken är stor att många kommer se på detta inlägg som ett angrepp på partimedlemmar eller partiet. Se det inte så. Men tar du åt dig bör du fundera några varv bortom vänskapsbanden, oheliga allianser och tunna relationer. Det du läst är en exposé av vrede och sorg – som fler borde testa på. Det är med sorg jag tittar tillbaka på min gamla partiförening där jag var aktiv i 15 år. Det är med vrede jag beskådar hur företrädarna för organisationen förstör den. Det är oerhört respektlöst mot väljarna.

Som Sara Danius så väl formulerade det: Avgå alla!

När lokalpolitiken är som sämst

Av , , 4 kommentarer 31

Det är naturligtvis bra att Socialdemokraterna och Moderaterna tvingades dra tillbaka sina planerade nedskärningarna inom äldreomsorgen. Det visar att organisering lönar sig och att varje människa kan kräva sin rätt, även de som klassas som resurs- och röstsvaga grupper (grupper maktpolitiker vanligen brukar strunta). Att socialdemokraterna i Umeå tvingas backa från nedskärningar i välfärden är naturligtvis något de tycker är besvärligt. De vill egentligen skära ner men när saker kommer upp i ljuset så svider det till.  Att Vänsterpartiet Umeå i ytterligare en fråga (det börjar bli väldigt många nu) ligger helt i linje med den lokala väljaropinionen – och inte gör en hemlighet av det – verkar störa Socialdemokraterna extremt mycket. Därför vill S avleda uppmärksamheten från detta. Jag har noterat hur personligt groll nu görs till en offentlig föreställning för att dölja den ideologiska konflikten som finns mellan S och V i frågan om äldreomsorgen, där S har mer gemensamt med Moderaterna än med de äldres behov av en rimlig och värdig omsorg.

Detta inlägg kommer sannolikt Andreas Lundgren anse är oseriöst, svinaktigt eller liknande, men vad jag tycker är svinaktigt är hur det privata görs till ”politiskt spel”. Som politiker tycker jag att man ska stå för sina beslut och inte dra in annat bara för att man förlorat folkets stöd eller utstått hård kritik i en viss fråga. Vi såg hur det gick när utförsäljningen av allmännyttan uppmärksammades i inledningsskedet: Från socialdemokratiskt håll spreds desinformation om kritikerna och vad som egentligen hände på Carlshem i syftet att avleda uppmärksamheten från myglet i stadshuset. Det känns som att det även sker denna gång men med andra spelare. Den svepande kritiken som framförts från S-håll om en diffust utpekad V-politiker är av sådan karaktär att den är svår att beakta. Att kasta ur sig ospecifika anklagelser och förvänta sig att det ska tas på allvar är lite väl mycket att förvänta sig av folk som begagnar sig med kritiskt tänkande. Att ett dylikt utspel kom nu i samband med ett S-nederlag var som ett brev på den gamla posten.

Med detta sagt vill jag tydligt understryka att trakasserier med mera inte är OK överhuvudtaget, oavsett vem som står för den eller vem som drabbas av den. Jag har själv levt under dödshot från nazistiskt håll och vet hur det känns att få obehagliga meddelanden, i mitt fall från högerextremister. Det är inte en situation jag önskar någon oavsett hur oense jag kan vara med den personen i det privata, politiska eller professionella. Jag förutsätter att varje anständig människa har samma inställning.

Kritiska S-ledamöter agerar för utförsäljning

Av , , 3 kommentarer 9

Istället för att rösta för återremiss av förslaget tänker de S-ledamöter som är kritiska kvittera ut sig vid fullmäktige när beslut i frågan ska tas. De följer därmed Socialdemokraternas partipiska och ersätts av folk som kommer rösta för att sälja ut AB Bostadens lägenheter. Dessa S-ledamöter kan påstå sig vara emot en utförsäljning, men deras handling gör att förslaget att sälja ut kommer gå igenom. Skulle dessa istället rösta för att återremittera förslaget skulle det ha en chans att vinna och detta få en någorlunda demokratisk gång istället för denna synnerligen illa skötta S-kupp. Jag hoppas att folk kommer påpeka detta svek från S-politikerna som skulle kunnat stoppa förslaget men istället väljer att låta det gå igenom. Jag hoppas väljarnas dom blir hård.

På rätt sida av historien

Av , , Bli först att kommentera 13

Det här blir mitt sista inlägg innan fullmäktige imorgon (det har blivit 9 inlägg sedan fredag förra veckan, se taggen ”Sälj inte våra hem”). Man kan tycka vad man vill om själva sakfrågan, det vill säga att sälja eller inte sälja. Men som politiker förpliktigar det att stå upp för demokratiska principer, schyst spel, öppenhet och dialog. Den Socialdemokratiska ledningen har tyvärr visat att det inte är några premisser som intresserar dem. På måndag lär vi se vilka partier och politiker som står upp för dessa värden och vilka som ansluter sig till sossarnas auktoritära ledarstil som satt den kommunala demokratin ur spel. Jag vädjar därför i slutet av denna text under varsin rubrik till företrädare för socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet att ställa sig bakom demokratin genom att ge sitt stöd åt en återremiss och rösta för ett sådant yrkande.

Demokratin är grunden

För mig är det viktigare att saker går rätt till än att jag får igenom min politiska vilja, och i detta vill jag mena att det går en skiljelinje mellan hederliga politiker och korrupta politiker. Man kan vilja sälja bostadens bestånd, men det man får fråga sig är om målen helgar medlen och vad ett godkännande av den nuvarande processen lägger för grund för framtiden? Vad är det som kommer hindra sossarna från att göra nästa skumraskmanöver ifall man inte stoppar denna uppenbara?

Jag tycker att varje politiker med någon form av demokratisk ryggrad ska yrka på återremiss så att vi kan få en demokratisk handläggning av frågan. En återremiss skulle möjliggöra dialog och att vrida och vända på alternativen. Det skulle också göra det möjligt för politiken i Umeå att föra en dialog med berörda parter (kommuninvånarna och speciellt hyresgästerna), lyssna till argumenten och utveckla politiken. Det kan mycket väl vara så att det efter denna process kommer sluta i att fastigheterna ändå säljs, men då har processen i alla fall varit legitim och alla inblandade kan känna att de blivit hörda istället för som nu bli överkörda.

På kort tid har Facebookgruppen mot utförsäljning av allmännyttan vuxit till nästan 3400 personer och fortsätter att växa. Dessa är umebor som förväntar sig att politikerna ska lyssna till medborgarna. Det är umebor som känner sig överkörda. Vi vet också att detta bara är toppen på isberget då de flesta aldrig väljer att gå med i grupper även om de sympatiserar med grupper på Facebook. Det är frågan om åtskilliga tusentals umebor som anser att detta inte har gått rätt till och som vill att politikerna bromsar upp och lyssnar på dem. Istället har dessa fått ta del av vilseledande påståenden och desinformation.

Mycket oriktig information har cirkulerat

Vi ska komma ihåg att de krigsrubriker de lokala S-ledarna målat upp runt AB Bostadens ekonomi inte är sann. Vi måste även komma ihåg att kännedom om försäljningen bara har funnits hos S-ledningen och VD:n i AB Bostaden som beslutat i frågan informellt, skrivit försäljningsavtal redan 1 juni med mera. VD:n har kort och gott gått bakom ryggen på sin egen styrelse med sossarnas goda minne och direkta stöd. Det Socialdemokraterna påstått om Heimstadens ägarstruktur är inte heller sann. Det som de påstått om stabilitet och seriositet tycks inte heller stämma. Det de påstod om desinformation på Carlshem kan på goda grunder antas vara ett S-skapat rykte för att skada trovärdigheten för de boende som inte vill att deras fastigheter ska säljas och de som engagerat sig i folkinitiativet mot utförsäljning. Förutsättningarna för initierade beslut hos styrelsernas ledamöter fanns inte 12 juni och dessa saknas även hos fullmäktige imorgon måndag 19 juni. Kan man som ledamot verkligen fatta ansvarsfulla beslut i frågan på det underlag som finns? Svaret på den frågan är Nej.

Bostadens ekonomi är god enligt Boveket

AB Bostaden är en av Sveriges mest välmående kommunala bostadsbolag. Det enligt en rapport från Boverket. Enligt Boverket äger AB Bostaden fastigheter till ett värde av cirka 11 miljarder kronor och bolaget har lån på 2,5 miljarder kronor. Det finns alltså gott om utrymme för att låna istället för att sälja. Så här säger Assar Lindén på Boverket till SVT:

– Är detta verkligen det enda alternativet som är affärsmässigt att göra? För det är vad som förväntas av de allmännyttiga bostadsbolagen. Är det bra att sälja av, är det inte bättre att behålla och låna? Den pedagogiken känner jag att de inte lyckats få fram. Speciellt när det inte ser så illa ut för bolaget, utan tvärtom ganska bra, förklarar Lindén.

Jag håller med honom. Varför en försäljning måste till har inte förklarats och det hjälper föga att alla ledande S-politiker gömmer sig undan media. Det framstår som suspekt och skapar bara misstänksamhet om det verkligen ens är tvunget. Åsa Sundin har skrivit en klok insändare om utförsäljningsplanerna. Även om jag inte håller med henne i sakfrågan om att sälja eller inte sälja så är jag helt enig med henne om principen hur man ska jobba i en demokrati. Jag delar också hennes åsikt om att det ligger en hund begraven i AB Bostaden. Jag rekommendera er att läsa hennes inlägg som är en förlängning av insändaren hon tidigare skrivit.

Socialdemokrater

Det som de Socialdemokrater som är emot en utförsäljning måste ställa sig är på vilken sida de står i den här frågan: Kuppmakarnas eller demokratins. Det kan vara svårt att gå emot partipiskan, men det är alltid viktigare att stå upp för grundläggande demokratiska värden än att göra som man blir tillsagd. Vi har alla ett eget ansvar att inte bara lyda order. Jag hoppas att de Socialdemokrater som i KF-gruppen reserverade sig mot beslutet har modet att rösta för återremiss. Att lägga ner sin röst eller att utebli är att ge ett stöd åt försäljningen. Ni som aktivt väljer att skjuta på frågan till senare genom att rösta för en återremiss kommer att åtnjuta ett stort förtroende från tusentals umebor och sannolikt hos en överväldigande majoritet av era medlemmar.

Centerpartister

Jag har tagit del av ett svar från Centerpartiets Mattias Larsson som presenterades i Facebookgruppen mot utförsäljningen av allmännyttan. Jag gillar i grunden hans svar och jag har en genuint positiv syn på Centerpartiet i Umeå. Han resonerade bra utifrån själva principerna och tror att en annan process kunde givit ett bättre bud på fastigheterna, men kontentan var att Centerpartiet ändå är villiga att fatta ett beslut om att sälja utifrån förslaget. Jag skulle tycka att det var synd om man gjorde. Det Centerpartiet behöver fråga sig är om de står för att målen helgar medlen i politiken eller för demokratiska spelregler, dialog och öppenhet. Det går nämligen inte att få båda. Centerpartiet har all möjlighet att visa framfötterna i den här frågan. Jag tycker att Centerpartiet borde argumentera starkt i enlighet med sin politiska vilja, det vill säga att delar av allmännyttan ska säljas ut, och säga att de i grunden tycker att förslaget är bra (för så förstod jag Mattias Larssons svarstext på frågor han fått), men att de samtidigt understryka att korrekta beslutsprocesser är grundförutsättningen för en fungerande kommunal demokrati och folkets förtroende för politikerna varför de inte kan rösta för förslaget på sittande möte. Efter detta bör partiet yrka på och rösta för en återremiss.

Miljöpartister

Slutligen Miljöpartiet. Ni säger att ni vill ha avslag istället för en återremiss. Det har Nasser Mosleh skrivit om på sin blogg. Jag håller med er om att frågan borde avslås, men vi måste vara realistiska och inse att det inte kommer att gå i fullmäktige. Det som däremot har möjlighet att vinna är ett beslut om återremiss. Vad en återremiss innebär för formaliahanteringen vet ni alldeles säkert redan. Jag hoppas därför att ni kan tänka er att ändå ge stöd åt en återremiss i fullmäktige. Beslutas om en återremiss så är försäljningen tillfälligt förhindrad att verkställas i väntan på vidare utredning och bättre underlag. Detta kommer göra det möjligt för partierna att arbeta med frågan i demokratisk ordning, hinna prata med väljare och hyresgäster innan frågan kommer på fullmäktiges bord igen för ett nytt beslut med ett tydligare och demokratiskt förankrat förslag (oavsett vad det nu blir).

Heimstaden, en o|seriös hyresvärd? Oron är inte ogrundad.

Av , , 3 kommentarer 14
Största ägare i Heimstaden

Denna bild har cikulerat på social medier
och min googlesökning skiljer sig inte
mycket från det här resultatet.
Klicka på bilden
för att se en större version av den.

Som jag skrev i mitt föregående inlägg så håller jag inte emot att de som bor på Carlshem och Mariehem är oroliga för hyreshöjningar och liknande. Jag kan förstå dem. Det behövs inte många googlingar (se nedan) för att se att det inte är vilken värd som helst som vill ta över fastigheterna. Utifrån det jag läst om Heimstaden så skulle även jag känna en viss grad av panik eller ångest inför framtiden.

Nedan har jag tagit upp de första nyhetsklipp jag får upp när jag googlar (OBS! Googlingar kan ge olika resultat för olika personer beroende på tidigare googlingar och uppvisade intressen i sociala medier och liknande). Det är ingen solskenshistoria och det ”seriösa” företag som Hans Lindberg och Socialdemokraterna hävdar att Heimstaden är tycks lysa med sin frånvaro, åtminstone i mina Googleresultat. Patrik Hall som figurerat här i Umeå har även figurerat i många av de träffar jag fått runt Heimstaden. Klagomålen mot Heimstaden handlar om bluffakturor, hot om omvandling om de inte får igenom sin vilja, brister i underhållet, hyreshöjningar på hyreshöjningar trots goda vinster, med mera. De har till och med i Hyresgästföreningens granskning beskrivits som ”Sveriges värsta hyresvärd” och 2008 blev kritiken så hård att branschorganisationen Fastighetsägarna Syd började utreda Heimstadens förehavanden. Extra stort problem tycks boende i Heimstadens bestånd haft i Uppsala och Skåne.

Heimstaden säger sig vilja bli en bättre hyresvärd än AB Bostaden. Om nedanstående nyhetsklipp på något sätt kan anses vara en fingervisning om vilket typ av företag Heimstaden är så får nog Heimstaden genomgå sitt eget ”heimlyft” innan. När jag jämför AB Bostaden och mina erfarenheter av AB Bostaden med andras erfarenheter av sina privata och i vissa fall offentliga bostadsbolag är AB Bostaden svårslagbart vad gäller nåbarhet, service, utomhusmiljöer med mera. AB Bostaden är helt enkelt ett jävligt bra bostadsbolag. Heimstaden, av googlingen att döma, not so much…

Nyhetsklipp

Heimstaden försökte lura till sig hyreshöjning

VAXHOLM | ”Nu är bostadsföretaget i Heimstaden i blåsväder igen. Den här gången misstänks de för att försöka lura sina hyresgäster i Vaxholm att acceptera en hyreshöjning trots att förhandlingarna med Hyresgästföreningen har strandat. Det hela började med att Hyresgästföreningen nyligen sa nej till Heimstadens krav på 4,5 procent i hyreshöjning. Företaget lämnade då förhandlingsbordet. Någon överkommelse att hyrorna skulle höjas gjordes inte.”

”Trots det skickade Heimstaden förra veckan ut nya hyresavier och ett brev där hyresgästerna uppmanas att betala en ny hyra som hade ökat med 4 procent. I brevet skriver företaget att de hyresgäster som inte accepterar den höjda hyran personligen kommer att kallas till hyresnämnden. De skriver också att företaget då kommer att begära en högre hyreshöjning än de gjort under förhandlingarna med Hyresgästföreningen.”

Heimstaden skickar hyresavier innan nya hyran är klar

NORRKÖPING | ”Fastighetsbolaget Heimstaden skickar ut hyresavier till hyresgäster innan nya hyrorna är klara. Det kallas för direktavisering och kritiseras av Hyresgästföreningen. Om inte Hyresgästföreningen och hyresvärden kan komma överens om nya hyran vid förhandlingarna, ska nya hyresnivån avgöras av Hyresnämnden.”

Hyresgästföreningen: Heimstaden skickar bluffakturor

UPPSALA | ”Lurendrejeri. Bluffakturor. Hyresgästföreningen går till hårt angrepp mot hyresvärden Heimstaden som skickat ut fakturor med höjd hyra – trots att förhandlingarna strandat.”

Boende har uttryckt missnöje över Heimstaden och Hyresgästföreningen menar att hyreshöjningen är alldeles för hög. Heimstaden anser att de inte agerat fel och argumenterar för att de måste höja hyrorna. Att Heimstaden gick i vinst var inte relevant för om hyreshöjningen behövdes eller inte.

Uppsala studentkår kritiserar Heimstaden

UPPSALA | Fastighetsägaren Heimstaden hotar med att omvandla 2.000 studentbostäder i Flogsta till vanliga bostäder. Enligt Heimstadens vd var det dock inte sabotaget som var avgörande för att man nu funderar på att omvandla studentbostäderna. Istället handlar det om att förhandlingarna om att höja hyran mellan Heimstaden och studenternas hyresgästförening HUS strandade.

Nu höjs hyran i Flogsta – igen

UPPSALA | ”När hyresförhandlingarna mellan fastighetsbolaget Heimstaden och studenternas hyresgästförening HUS strandade bestämde sig hyresvärden för att gå vidare på egen hand och höja hyran. Något som fått hyresgästerna att ilskna till. Situationen känns igen. Hyresvärden Heimstaden pekar på ökade kostnader och vill höja hyran, medan hyresgästföreningen menar att företaget går med vinst och att den föreslagna höjningen därför är oskälig. Resultatet blir strandade förhandlingar.”

Hot om uteslutning för Heimstaden

NORDVÄSTRA SKÅNE | ”I december lade Hyresgästföreningen fram en sammanställning över vilka hyresvärdar som fått flest klagomål från de boende. Heimstadens förvaltning i nordvästra Skåne utpekades som värst i landet med nästan 40 klagomål per 1000 lägenheter.” Detta föranledde att Fastighetsägarna Syd började utreda Heimstaden om företaget följer de etiska reglerna medlemsorganisationen satt upp och ifall företaget tillämpar ”god sed på bostadsmarknaden.” Heimstaden förklarar att det beroedde på att fastigheterna de köpt var i dåligt skick.

Här finns Sveriges värsta hyresvärd

NORRA SKÅNE | ”Trasiga tvättmaskiner och brist på varmvatten är ett par av klagomålen som de boende i Heimstadens fastigheter i Norra Skåne riktat mot värden. Antalet klagomål har gett hyresvärden den tvivelaktiga titeln ”Sveriges värsta” i Hyresgästföreningens granskning.”

Hyresgästföreningens granskning som baserar på antalet klagomål visar att Heimstaden är sämst av de 200 kommunala och privata värdar i Sverige som granskats. Heimstaden försvarar sig med att fastigheterna var i ursprungligt dåligt skick.

”Heimstaden har tidigare fått hård kritik av både studenter och av Hyresgästföreningen. Den senare gick till angrepp mot att Heimstaden skickat ut fakturor med en hyreshöjning, trots att förhandlingarna hade strandat.”

Hyresgästföreningen kritiserar direktavisering

NORRA SKÅNE | Varför är ni upprörda över Heimstadens sätt att informera sina hyresgäster? Svar: ”Det de försöker visa i sin film att normalfallet skulle vara i det fall parterna inte kommer överens i en hyresförhandling så förhandlar fastighetsägaren direkt med hyresgästerna. Det var inte så systemet var avsett från början. Det är inte olagligt men det är direkt olämpligt och av de allra flesta i branschen ses det som oseriöst. Det är vad vi kallar en direktavisering.”

Direktaviseringssystemet beskrivs som olämpligt då hyresgästen går med på en hyreshöjning fast den inte behöver det för att de inte vågar göra annat än betala fakturan från sin hyresvärd. Hyresgästföreningen menar att får de en direktavisering från hyresvärden ska hyresgästen fortsätta betala den gamla hyran istället. Det är inget som man riskerar att bli uppsagd eller hamna hos inkasso för.

Varför vill Heimstaden uppfattas som en dålig hyresvärd?

LJUNGBY | ”Förutom att de, som exempelvis Heimstaden gör, skickar ut hyresavier där de hittat på ett nytt hyresbelopp alldeles på egen hand så var salen full av hyresgäster som berättade den ena märkligheten efter den andra.”

”En man som betalade cirka 6500 för en trea men inte hade något varmvatten på över fem månader. Han blev till slut tvungen att flytta. Många hade kallt i lägenheterna ibland låg inomhustemperaturen på 17 grader och det var frost på fönstren. Man ska väl heller inte behöva använda hårtork när de frusit fast eller behöva vänta på att toaletten ska bli lagade i flera dagar och få rådet att hålla sig.”

Heimstaden anklagas för att strunta i underhållet

MALMÖ | ”Heimstaden börjar bli som Newsec. Det säger Hyresgästföreningens förtroendevalda ordförande, Kenneth Gustavsson.”

Heimstaden bryter samarbete efter skarp kritik

MALMÖ | ”Jämförelsen med Newsec blev för mycket för Heimstaden. Nu avbryter bolaget samarbetet med Hyresgästföreningen. – De skjuter budbäraren, säger hyresgästföreningens förtroendevalda ordförande Kenneth Gustavsson.”

”Det var i torsdagens Sydsvenskan som Kenneth Gustavsson rasade mot fastighetsjätten Heimstaden med orden: ”De har samma filosofi som Newsec, de vill bara tjäna pengar och skiter i att underhålla fastigheterna”.”

och så vidare…

Fal(s)kt om desinformation?

Av , , 2 kommentarer 14

Får jag ett brev i brevlådan som påstår något suspekt runt mitt boende ringer jag inte till den lokala S-klubben. Jag ringer min hyresvärd!

Lagom till helgen kom påståenden om att falsk information spridits till boende på Carlshem. Detta skrev Västerbottens Folkblad om. I artikeln intervjuades Hans Lindberg (s) och Torgny Forss (s). Folkbladet slog på stort i rubriksättningen och benämnde det påstått inträffade för desinformation och Hans Lindberg skramlade med polismakten. Men vad var det egentligen som hände på Carlshem? Svaren är inte många men turerna är suspekta.

Någon har sagt till någon att de fått en lapp som de fått panik över och på förekommen anledning kontaktat den lokala S-föreningen om. Denna lapp finns inte kvar varken fotad eller på annat sätt. Den är kastad. I Facebookgruppen mot utförsäljningar av allmännyttan vittnar boende på Carlshem unisont om att de inte fått någon sådan lapp i brevlådorna som Socialdemokraterna påstår har spridits i området. Jag har själv pratat med 7 personer jag känner/är bekant med som bor på olika delar av Carlshem och ingen av dem har heller fått någon lapp, telefonsamtal eller dylikt. Samma gäller de personer de har pratat med. Jag kan här också nämna att inga av dessa 7 är vad jag känner till politiskt aktiva, däremot röstar en majoritet av dem socialdemokratiskt och borgerligt. Det verkar alltså som denna lapp lämpligt nog endast kommit ett selektivt urval av hyresgäster till handa.

Berättelsen i Folkbladet i en ny artikel från ikväll sammanfattar historien så här ”En kvinna på Carlshem berättar att hon häromdagen träffade en annan kvinna som säger sig fått en lapp i brevlådan som hon sedan kastade bort.” Från båda artiklarna vet vi alltså att vi har anonyma personer som fått lappar som de kastat för att nästa steg kontakta s-politikern Torgny Forss i panik över innehållet (chockhöjningar av hyror, vräkningar och liknande). Men är detta inte lite konstigt? Jag tror nog de flesta håller med mig om att i detta ligger en hund begraven. Får jag ett brev i brevlådan som påstår något suspekt runt mitt boende ringer jag inte till den lokala S-klubben. Jag ringer min hyresvärd! I mitt fall är det AB Bostaden. Framförallt kastar jag inte lappen! Den enda logiska orsaken jag kan se att någon skulle ringa exempelvis Torgny Forss istället för AB Bostaden är om de är i samma S-förening.

Torgny Forss hävdar också att han blivit uppringd av flera personer varav en presenterat sig som från folkinitiativet mot utförsäljning av allmännyttan men namnet kommer han inte ihåg. Detta är något som med bestämdhet har tillbakavisats av folkinitiativets organisatörer. Enligt folkinitiativet har ingen från dem kontaktat s-politikern.

Med anledning av dessa mystiska påståenden från Socialdemokratiskt håll har det framförts synpunkten att detta är lite väl passande för Socialdemokraterna för att det skulle vara en slump, och när Hans Lindberg konfronteras med påståenden om att det hela är ett S-skapat rykte så säger han bara ”Jag tycker inte att jag behöver bemöta det.” och försvarar sig med att han bara berättat vad han hört.

Någon lapp har av allt att döma aldrig cirkulerat på Carlshem. Det är så här desinformation fungerar. Det är ett försök att förskjuta fokus från sakfrågan. Att jag skrivit om detta är en del i samma elände. Men att folk är oroliga på Carlshem och Mariehem för hyreshöjningar och liknande kan jag förstå. Det är inte vilken värd som helst som vill ta över fastigheterna och med det jag läst om Heimstaden så klandrar jag ingen för att känna åtminstone en viss grad av panik eller ångest inför framtiden.

Sanningen om Heimstadens ägarstruktur

Av , , 7 kommentarer 12
Största ägare i Heimstaden

Klicka på bilden
för att se en större version av den.

Jag tänker kort bara kommentera ett av de många bedrägliga påståenden som Hans Lindberg och andra sossar, men även moderater och dylikt kört med senaste dagarna. Min kommentar kommer handla om påståendena runt Heimstadens ägare som påstås utgörs av pensionsfonder/stiftelser när det i själva verket är en norsk privatperson som äger Heimstaden.

Jag vill börja med att säga att mitt inlägg igår om att avtalet om mellan AB Bostaden och Heimstaden hade skrivits på innan några beslut hade fattats inte mottogs väl av Hans Lindberg/Lena Sandlin, som skrev ett förvirrat blogginlägg där hen hittade på ”fakta” och därefter kommenterade sitt eget hittepå. Även Lennart Holmlund kommenterade mitt inlägg men gjorde så i mitt kommentarfält med tre tätt på varandra följande kommentarer.

Heimstadens ägarstruktur

Största ägare i Heimstaden 2

Klicka på bilden
för att se en större version av den.

Det har framförts av flera politiker i Umeå, däribland Hans Lindberg (i flera blogginlägg: ex. 1 2 3) och den S-märkta ledarskribenten Jonas Bergström, att Heimstaden är en långsiktig aktör uppbackad av pensionsfonder alternativt persionsstiftelser och att detta på något sätt skulle vara betryggande. Argumentet låter ju bra. Ett företag med pensionsstiftelser i ryggen kan väl ändå inte vara dåligt? Påståendet som sådant signalerar trygghet och ger i nästa led stöd åt påståendet om att det är frågan om en stabil långsiktig aktör, men hur är det egentligen med det påståendet som de två nämnda herrarna torgför som ett argument för trygghet eller åtminstone som ett argument att inte vara oroliga?

Sanningen är den att verkligheten är betydligt mer besk. Antingen vet Hans Lindberg med flera inte vad de pratar om eller så försöker de medvetet förvränga fakta och föra umeborna bakom ljuset även i denna fråga. Hur det är med den saken låter jag vara osagt, men så här ser det omständigheterna ut: 99,02% av rösterna i Heimstaden AB ägs av det norska bolaget Fredensborg AS, vilket i sin tur är helägt av privatpersonen Ivar Erik Tollefsen. När Hans Lindberg pratar om ett långsiktigt stabilt företag med pensionsfonder i ryggen så är det Ivar Erik Tollefsen han måste tänka på för det är den enda som har makt och inflytande över bolagets långsiktiga och stabila natur. Denna uppgift är inte svår att hitta. Även på Wikipedia framgår att Ivar Tollefsen är ensam ägare av Heimstaden. Kommunalrådet Lindberg/Sandlin kallade mitt blogginlägg igår för en bedräglig opinionsbildning bara för att jag påvisat att de skrivit på avtalet om utförsäljning innan några beslut hade fattats, men det hen med flera påstår runt denna aktörs uppbackning i pensionsfonder/stiftelser kan endast under extremt generösa omständigheter alternativt med bedrägliga uppsåt beskrivas som en halvsanning.

Vi kan se att den trygghet de backar upp sin kupp på utgörs av knappt 0,98% av röststyrkan i Heimstaden. Har Trumps alternativa fakta hittat till Umeåpolitiken?

Heimstaden Bostad

Om vi bryter ner detta ytterligare och tittar på Heimstaden Bostad, som uppstod 1 september 2016 genom att Nordhalla Fastigheter AB slogs samman med Heimstaden. Det nybildade bolagets ägarstruktur är att Heimstaden AB äger 65%, Alecta 23%, Ericssons pensionsstiftelse 9% samt Sandviks pensionsstiftelse 3%. Även i det bostadsbolag som bildades hösten förra året, som beskrivs som en långsiktig och stabil aktör trots att den saknar historik, är privatpersonen Ivar Tollefsen huvudägare och den som sitter på majoritetsägandet bolaget.

* * *

Jag vill avsluta med att uttrycka min glädje över den aktiva Facebookgruppen mot utförsäljningarna som diskuterar dessa frågor mycket sakligt och konstruktivt. Just nu har gruppen över 3 000 medlemmar och växer hela tiden. Om du som läser detta inte är medlem redan så tycker jag att du går med. Gruppen är partipolitiskt obunden och medlemmar i gruppen tar på frivillig basis reda på uppgifter om Heimstaden, AB Bostaden, uppgifter om juridik med mera och delar det med resten i gruppen. Bland annat sidan med uppgifter om Heimstadens ägarstruktur presenterades i den gruppen av en gruppmedlem. När många drar sitt strå till stacken kan mycket uträttas!

Avtalet om utförsäljningen skrevs på innan besluten fattades

Av , , 19 kommentarer 14

Avtalet underskrivetJag har haft fel om utförsäljningen av Bostadens lägenheter. Jag har hela tiden hävdat att beslutet kommer att fattas medan bläcket på avtalet håller på torka, men bläcket hann torka innan besluten fattades. Vad jag förstått av de meddelanden hyresgäster fått så skulle inte avtalet skrivas på fören fullmäktige fattat beslut 19 juni. Stämmer det att det så hävdats eller antytts i handlingarna så är detta helt uppenbart ytterligare än lögn från Socialdemokraterna och AB Bostadens tjänstemäns sida.

När jag inte trodde att detta kunde bli värre… ohederligheten och det demokratiska underskottet tycks aldrig nå en botten i den här kommunen. Mot bakgrund av hela upplägget för denna process så förstår jag inte hur Hans Lindberg på sin blogg överhuvudtaget kan gnälla över att folk reagerat och sagt ifrån. Han kan påstå att det som framförs mot hur han och Socialdemokraterna agerat är odemokratiskt och falskt, men återigen visar han sig bara vara mästaren på att kasta sten i glashus.

Klicka på bilden för att se sidan i sin helhet. På Facebook cirkulerar hela avtalet i gruppen som vill stoppa utförsäljningen av allmännyttan. Du kan även läsa avtalet i sin helhet här.

* * * * U P P D A T E R I N G * * * * *

Som kommentar till Hans Lindbergs blogginlägg 16 juni 2017 kl 18:31. I det gör han gällande att jag på något sätt far med osanning i inlägget ovan. Men det gör jag inte, vilket alla kan se. Jag har inte på något ställe sagt att frågan är avgjord innan fullmäktige sagt sitt. Det enda jag har sagt är att avtalet skrevs på långt innan några beslut om utförsäljning hade fattats. Jag har även länkat till avtalet i sin helhet. Vi alla kan se det ovan. Det är otvetydigt så att 1 juni skrevs avtalet på, och vi vet att beslut om utförsäljning togs 12 juni av flera styrelser och fullmäktige ska säga sitt på måndag 19 juni. Alltså nästan tre veckor innan beslut fattats skrev man på avtalet om att sälja ut fastigheterna.

Lindberg må tycka att jag bedriver en bedrövlig opinionsbildning, men jag har åtminstone varit öppen och ärlig i denna fråga. Det går inte säga om vårt kommunalråd.

Faller MP platt?

Av , , 2 kommentarer 8
Affärsplan 2

Affärsplanen från 2014

Nasser Mosleh är upprörd ikväll och skriver på sin blogg om att han aldrig samtyckt till utförsäljningar, att Vänsterpartiet är populistiskt och att han står för verkligheten. Låt oss då tala verklighet.

2014 röstade Nasser Mosleh för följande uppdrag till AB Bostaden att arbeta med:

”Av det skälet ska en utredning och rapport tas fram med en beskrivning av försäljningsobjekt motsvarande 600 – 1000 lgh. Rapporten ska vara utformad med sådant underlag och sådana förberedelser att åtgärder snabbt kan vidtas. Processens olika steg och tidsplaner ska framgå.”

Om detta skrev jag i två blogginlägg från 2014. Se här och här. Om Nasser Mosleh på allvar menar att Miljöpartiet inte är för utförsäljningar skulle han inte ha röstat för att förbereda en sådan. Tittar man i protokollsutdraget framgår tydligt att det enda parti som reserverat sig var Vänsterpartiet. Miljöpartiet, genom Nasser Mosleh, röstade med Socialdemokraterna och Alliansen för att förbereda en utförsäljning av 600 till 1000 lägenheter, detta var 2014.

När det här kom ut blev det ett jävla liv och hela processen fick avbrytas på grund av att det inte fanns stöd inom socialdemokratin för att gå vidare med utförsäljningsplanerna.

Nasser Mosleh kan ju intala sig själv att ett sådant uppdrag han röstade för inte innebär att Miljöpartiet röstat för att en utförsäljning av allmännyttiga fastigheter, men fakta i målet är att det är just vad det innebär. Minnet av vad som verkligen hänt kan skilja åt, men protokollen talar sitt tydliga språk.

Idag, 2017, blir det återremiss?

Det ovan är dock historia och vad som är viktigt är vad partierna tar ställning till nu. Att Miljöpartiet inte vill sälja ut är jättebra och glädjer mig mycket, men vill Miljöpartiet ha en demokratisk process? På kommunstyrelsemötet hade Miljöpartiet kunnat yrka på bordläggning eller återremiss av frågan, men de måste ha tyckt att underlaget och beredningen av ärendet var tillräckligt bra för att fatta beslut om där och då. Det finns dock en möjlighet för Miljöpartiet att på kommunfullmäktigemötet 19 juni ändra sig och stödja en återremiss. Det skulle innebära att rösta för en demokratisk process tillsammans med Vänsterpartiet, Arbetarpartiet och Feministiskt initiativ, något som verkligen kan stoppa utförsäljningsplanerna.