Ekergårds fisk och grönt

Kategori: Okategoriserade

Try not to get fired the first day on the cucumber farm

Av , , Bli först att kommentera 0

Rubriken på detta inlägg beror på att vi nyligen såg Top gun maverick. Mer om det senare, inte om Top gun, utan om gurkodling. Ibland är det så att saker som ligger i tiden dyker upp i olika sammanhang. T.ex. samtidigt som vi i skolan diskuterar om att använda sötlupiner/matlupiner som fiskfoder, läste jag om företaget Lupinta AB. De är Malmö-baserade och tillverkarna mat från lupiner, bl.a. lupin-burgare. Betyder det att lupiner ligger i tiden? Enligt Lupintas hemsida ska deras produkter finnas på ICA Kvantum, Mariehem i Umeå, men när jag var där fanns det inte.


Bild: företaget.

Nåja vad jag däremot hittade på Kvantum var svenskodlad tilapia och svenskodlad clarias-mal. Fisken tilapia har jag skrivit mycket om*. Betyder det att tilapia ligger i tiden? Något annat att nämna i sammanhanget, tilapia och claias som återfanns på ICA-butiken odlas av Gårdsfisk AB och både Gårdsfisk och Lupinta med i denna artikel: Företagen som förnyar mat-Sverige. Något tredje som, för Umeå-bor, är kul med den artikeln är att Harvest samt Björkvodka nämns. Kvinnan bakom björkvodka gick förresten samma kurs som jag för några år sedan. Men nu är det dags att gå tillbaka till gurkorna. Företaget Agtira, startat med fokus på akvaponisk odling, nämns också i artikeln.


Bild: Agtira & Coop Nord.

Agtira planera att etablera sig i Umeå, de ska odla gurkor tillsammans med Coop Nord. Saken är ju den att min utbildning är till just akvaponi-ingenjör. Det är väl inte omöjligt att jag kommer att söka jobb på Agtira i framtiden. Om det i sådana fall är rätt eller fel av mig att skriva ett inlägg som detta vet jag inte. Inlägget är i värsta fall lite rörigt, men det visar att jag är intreserad av framtidens mat-Svergie och det var ett skämt att jämföra mig med Tom Cruises karaktär i filmen.

* Jag har också spekulerat om vi i Norrland ska göra palt på clarias-mal.

Nödmat eller tilapia

Av , , Bli först att kommentera 0

Våren 2020, i början av pandemin, klagade jag över hyperbola rubriker. Engelskspråkiga i både sociala media och i ”gammelmedia” gillade att jämnföra covid med digerdöden eller fiktiva pandemierna i t.ex. Maddaddam-trilogin och Station eleven. Obehandlad lungenpest, precis som sjukdomarna i nämnda romaner, har 100 % dödlighet, något ni kanske kommer ihåg att covid inte har. Nu när vi har energikriser och matkriser skulle motsvarigheten till dessa hyperbola rubriker vara att jämföra nutiden med t.ex. svältåren 1867-69 – eller för att ta ett exempel känt för engelskspråkiga jämföra med den irländska potatishungern. Men av någon anledning sparar de i detta fall på krutet. De rekommenderar inte att vi, likt under historisk hungersnöd, ska samla in nödmat. (För vad det är värt, jag misstänker att dagens kriser är värre än covid.)

Nåja ett exempel på nödmat här uppe, för bl.a. nybyggarna i Lappland och under svältåret, var ju isländslav (Cetraria islandica). De blandade islandslav i bröd och gröt. Är det vad vi ska börja göra nu? Ja, förhoppningsvis överdriver jag. Om inte annat funderar jag på om inte lupiner är ätbara? Om nybyggarna förr i tiden hade en invasion av ätbara lupiner på sin hand, skulle de ha komplimenterat sitt korn med det, inte lav. Men nej, det fanns inget enkelt svar på om de är ätbara eller inte. (Olika arter av lupiner och olika tillagningsmetoder gör tydligen skillnad.)

Okej om jag ska lämna den typen av möjliga katastrofer. Jag har faktiskt på grund av levnadskostnadskrisen, eller kanske framförallt på grund av nyfikenhet, tittat efter i asiatiska affärer om frusna påsar med fisken tilapia skulle vara en billig proteinkälla? Det finns en anledning till att tilapia är den näst mest odlade fisken i världen. Den är billig att föda upp. De verkar sälja 500 g tilapia för 65 kr. Inte så dyrt för animaliskt protein, men inte heller det billigaste? Däremot kan man fantisera om att födda upp egen tilapia. En bekant byggde om sitt hemmaspa till ett fiskrum med flera akvarium där i första hand just tilapia (oreochromis niloticus) simmar omkring. De har rest runt och hämtat 500 l akvarium via blocket och dylikt.

Mitt bästa foto från nämnda fiskrum. (Och om det är min bästa bild, förstår ni hur dåliga resten av mina bilder därifrån är.)

Det är också en hobby. Plus en del animalisk protein. Jag undrar om man kan komplettera tilapia-foder med lupiner och lavar? Eller om man vill vara seriös, just foder är ett problem med tanken på att odla tilapia själv. Foder är dyrt.

Växter och fisk i sommras

Av , , Bli först att kommentera 0

Varje år kan man tänka efter vad som man gjort för första gången under året. Som exempel, år 2019 var det två saker jag företog mig för första gången. Dels provade jag att avfyra en älgstudsare (på en skjutbana och under korrekt uppsikt). Dels läste jag egenskriven poesi för en publik. En av de sakerna är stereotypisk mer manligt än det andra.

Nu hade det varit lite väl att i december skiva ner en personlig årskrönika och tro det hade haft allmänintresse. Istället skriver jag nu vad för nytt har jag gjort denna sommar relaterat till fisk och växter. Jag har tre exempel på det, här i punktform:

1. För att försöka provocera min papegojblomma till att blomma beställde jag Terra Aquaticas trippelnäring som de påstår används av NASA. Den näringen kan nämligen anpassas till olika faser i plantans tillväxt och jag ville ha en näring med lite kväve och mycket fosfor för att få blomman att blomma. Okej, jag använde inte bara näringen på papegojblomman, utan även på tomater och bönor. Om jag inte hade odlat just tomater hade jag säkert aldrig köpt näringen. Jag hoppades att den skulle leda till större tomatskörd. Men det var faktiskt min önskan att få papegojblomman att blomma som påminde mig om att växter kan må bra av olika koncentrationer näring i olika stadier av sin utveckling. Tyvärr fungerade inte det, jag menar det blev inga pappegojablommor, däremot kanske näringen fungerade som tänkt på tomaterna. Vem vet?

2. Som tidigare nämnt har jag odlat hjortron hydroponiskt. De har ännu inte blommat och något djur har ätit på bladen. Förhoppningsvis går det bättre nästa sommar. Kanske, kanske kan jag då nästa år genomföra min ursprungliga ide med ett jordgubbstorn med hjortron istället för jordgubbar.

3. Vad som också nämnts på denna blogg är att jag har ett akvarium med snäckskalslekare. Det är första gången jag haft ett akvarium. Det har varit lite upp och ner. Något som illustreras bäst av att under samma veckoslut som jag först såg yngel i akvariet hoppade en av de vuxna fiskarna ut och dog. Yngel och död – det mest dramatiska veckoslutet du kan tänka dig.

Något som jag, förutom ett hjortrontorn, funderar på till nästa år är att fiska karp. Ni förstår när jag var barn spelade vi Nintendo och Drakar och demoner. Men det hände sig faktiskt en sommar att vi fiskade i Sofiehemnsdammen, vid pappersbruket som då fortfarande var igång. Eventuell fångst gav vi till kompisens katt, för dammen var vid ett pappersbruk. Pappersbruket är ju borta, lika så halva dammen, men tydligen finns det karp i Sofiehemnsdammen, plus att mina syskonbarn har fått en katt. Jag kan prova att fiska karp nästa sommar.

Några ord om mäns våld mot kvinnor

Av , , Bli först att kommentera 1

Då och då – senast i en podcast där den amerikanska psykologen J. Michael Bailey intervjuades – har jag stött på påståendet att män är (generellt) evolutionär inställda på att skydda kvinnor och barn, på samma sätt som kvinnor (generelt) är evolutionärt inställda på att vårda,(homosexuella män är – generellt – mer kvinnliga i detta avseende, samtidigt som de har en “vanlig” manlig sexuallitet). Okej, här måste vi hålla två tankar i huvudet samtidigt. Ett, jag är man, jag har ingen förstahandserfarenhet, men jag är också vuxen och du kan inte bli vuxen utan att lära dig att skrämmande många kvinnor har skrämmande dålig erfarenhet av män. Två, jag är fortfarande nyfiken på hur mycket påståendet stämmer? Vågar vi diskutera om resterande män är programmerade att skydda och om det betyder kvinnor ändå kan sova lite lättare?

Jag kan ju skriva ner både ett exempel från mitt eget liv – det ligger i sakens natur att ett exempel man skriver på en blogg är väldigt trivialt – samt ett fiktivt exempel. För mer än tio år sedan hade jag en gamer till granne. Han är säkert världens snällast. Men han brukade skrika åt sin dator och jag var för okunnig om gamer-kultur för att förstå att det var sin dator han skrek åt. Med andra ord, innan jag förstod hur det lång till tänke jag: “Vem skriker han åt? En kvinna? Ett barn?” Och sedan kunde jag undra om det var en macho-fantasi om att skydda kvinnor och barn som fick mig att tänka så? Det fiktiva exemplet är antagligen också mer än tio år gammalt. Serien Bones brukade vara mitt “guilty pleasure” och i ett avsnitt av serien besöker en höggravid Temperance ”Bones” Brennan ett fängelse. Vad jag minns sa hennes man, FBI Special Agent Seeley Booth, givetvis något om att hon speciellt inte i hennes tillstånd fick gå fritt i ett amerikanskt fängelse. Varpå hon svarade att fångarna tvärtom inte skulle kröka ett hår på henne, just för att hon var gravid. I samma ögonblick som hon går i matsalen på detta fängelse reste sig de tre-fyra största och mest skräckinjagande männen sig upp, gick fram mot henne och ställde sig runt henne: “Hon är gravid, ingen j-v rör henne”. Var det genetik som fick dessa fiktiva kriminella män att agera? Ja jag inser att ett problem med exempel är att det antyder att bara gravida kvinnor ska skyddas.

Sedan är ovanstående inte hela historien. Om inte annat kan vi lägga till att män med hög status verkar komma undan. För att titta på internationella exempel, fråga R. Kelly, fråga Roman Polanski. (Och när det gäller att försvara förövare, tror jag inte kvinnor behöver vara helt oskyldiga.)

Spektakulär, självlysande, shark

Av , , Bli först att kommentera 0

Ni vet hur the Simpsons kunde börja ett avsnitt med att familjen hade fått ett felaktigt dödsbesked och sluta med att handla om tennis. Här tänker jag börja med att skriva om en blå nejlika och avsluta med att nämna Broder Daniel. Båda två relaterade till min nuvarande utbildning.

Blå ros framtagen av samma företag som gör blåa nejlikor.

För nästan fyra år sedan skrev jag här om det japanska företaget Suntory och deras genmanipulerade blåa nejlika: Östasiens blå nejlika. I dagarna har jag lärt mig att den blomman faktiskt är laglig i EU. Ni förstår, i grupper under min utbildning till ”akvaponi-ingenjör” har vi någon gång diskuterat utställningar om akvaponi på bl.a. science centers. Akvaponisystem är, med så få ord som möjligt, en kombination av fisk-uppfödning och växtodling. Jag antar att en utställning måste vara spektakulärt, för att få uppmärksamhet. Ett sätt att vara spektakulär skulle vara att till fiskdelen av akvaponin ha en eller flera glofish i akvarium. Jag tänkte mig en ”galactic purple shark”, som förresten inte är en haj och inte heller är självlysande, ”glowing”. Däremot är den ett GMO som lyser under blacklight. Och glofish är populära i USA.

Bild från Glofish.

Jag kunde fantisera ihop en utställning med nämnda fisk tillsammans med en stickling av en björk. Vi är ändå björkarnas stad och en universitetsstad, såklart vi, i Curiosum science center ska driva upp en björk i bajs från en GMO-fisk. Nej allvarligt. Det är mer eller mindre omöjligt att importera glofish till EU. Däremot har jag nu lärt mig att nämnda nejlika från Suntory som sagt var faktisk är tillåten här. I teorin skulle den kunna vara med i en utställning, om man vill ha uppmärksamhet.

Annars är ovanstående på ett annat sätt ett problem med denna utbildning. Utbildningen handlar inte om att förbereda oss för en industri som finns. De säger åt oss att skapa en industri som inte finns. Det hela påminner mig lustigt nog om Broder Daniels låt Whirlwind. Låten handlar väl egentligen om olycklig kärlek men har också det enkla budskapet: ”I dream a dream that can’t come true”. Vad lärarna säger åt oss är att drömma ihop en industri, drömma ihop företag och om jag ska göra något sådant har jag svårt att se hur drömmen skulle vara realistisk. I värsta fall lär man sig bara att man inte får importera glofish till Europa. Visst i teorin kan vi lära oss genom att ”dream a dream that can’t come true”. Åt andra sidan kan det vara frustrerade. När jag var i mina sena tonår upptäckte Broder Daniel hade det möjligtvis sin charm att drömma drömmar som inte kunde bli verkliga. Hur det är nu är en annan fråga.

För skojs skull kan jag i för sig nämna att det finns människoskapad spektakulär fisk som inte är framtagen med genteknik. Här är en video med en flowerhorn,framavlad i Asien.
 

 

Mal, märkligt & matfisk

Av , , 1 kommentar 0

En enda gång har jag, i en fiskdisk här i staden, sett de afrikanska fiskarna niltilapia och clariasmal till försäljning. Det anmärkningsvärda är att de var svenskodlade. Jo att föda upp afrikanska fiskar i detta land, i denna frusna norden, behöver inte vara så märkligt, som det låter. Eller ska vi säga inte behöver vara så upp åt väggarna som det låter? Saken är väl att fisken föds upp i RAS, ”recirculating aquaculture system”, inomhus. Fiskodling har både globalt och här ökat så mycket att kuster och vattendrag så att säga håller på att ta slut. Ett sätt att öka produktioen är att flytta fiskodlingar långt ut i haven. En annan lösning är att odla fisken på land, inomhus. Som jag förstår är det ungefär så här, om du i RAS-system vill odla t.ex. abborre eller gös trivs de också i varmt vatten, så då kanske du lika gärna kan föda upp dessa afrikanska fiskar som växer mycket snabbare än abborre och gös. Därmed inte sagt att jag är hundra procent säker på att afrikanska fiskar på land är framtiden för den “blåa näringen”, vattenbruk.

Jag har faktiskt ett eget foto på clarias i ett akvarium, men det blev så dåligt att jag istället kan posta en bild från wikimedia.

För övrigt om just clarias-malen. Detta är Norrland, om vi ska äta afrikansk mal ska vi då äta den som clarias-palt? Eftersom mal är “catfish” på engelska och palt antagligen kan översättas med “dumplings” sökte jag på “catfish dumplings”, jag hittade bara ett recept och det var med jäst deg, något som jag antar man inte kan ha i en norrländsk palt?

 

Bild från sidan i länken.

Fiskar, framtid, fadäs

Av , , Bli först att kommentera 0

Bilder på mitt hemmabygda akvaponiska system.

Saken är att jag först ville ha små cicklider från Tanganyikasjön i akvariet, så kallade snäckskalslekare av arten Neolamprologus multifasciatus. Därför är det hela inrett med ciklid-sand och snäckskal. Planen var att kombinera dessa snäckskalslekare med tatsoi-kål. Med risk att låta lite eljest kändes det charmigt att låta Afrika möta och Asien på det sättet. Jag får erkänna att det numera är svårt att vara optimistisk över världen, men det har väl läge funnits en förhoppning om att Afrika ska vara det nya Asien och 100-miljoner afrikaner ska lämna extrem fattigdom, precis som 100-tals miljoner asiater har. Att framtiden tillhör både asiatiska tiger-ekonomier och afrikanska lejon-ekonomier. Att det finns kogalesiska kvarter i Kina.

Förstår du? Okej, kanske inte. Jag kan i och för sig också nämna att just kongoleser i Kina nämns i ett kapitel i den belgiska journalisten David Van Reybroucks bok Kongo. När det gäller cikliderna hör det också till saken att jag bygger en nedskalad version av den akvaponin mina kurskompisar i Stockholm byggde, de använde Malawi-ciklider, jag planerade för dessa mindre Tanganyika-ciklider. (Tilapia som nämndes i mitt förra inlägg är också ciklidarter*.) Förresten mina kollegor i Stockholm hyr ut sitt akvaponiska system och i den tjänsten ingår också skötsel. Men nu är det dags att gå vidare. Ungefär fem minuter efter att jag planterat min tatsol-kål kom jag på problemet med mitt upplägg, nämligen att kål trivs i lägre temperaturer medan N. multifasciatus lever i tropiska Afrika och är anpassade till varmt vatten. Jag hade som sagt var planterat fröer men jag hade inte köp fiskar. Filtret i mitt akvarium höll fortfarande på att bygga upp rätt bakteriekultur. Därmed tänkte jag att jag istället för snäckskalslekarna skulle köpa en vanlig guldfisk till akvariet. Guldfiskar kommer ifrån Kina, så då skulle systemet bli Asien möter Asien. Nåja, du kanske ser att fisken på fotot inte är en guldfisk. De skarpögda och kunniga ser att de är snäckskalslekare. Jo, jag struntade i min fadäs och bestämde mig för att det trotts allt inte behöver vara perfekta förhållanden för kålen. De får anpassa sig till lite varmare vatten än vad de skulle föredra. Detta är min första akvaponi, om detta är det största misstaget jag gör, får jag vara nöjd.

Sedan det är kul att ha systemet hemma, men jag skulle vilja snygga till det och göra som mina kollegor i Stockholm och hyra ut systemet. Om inte annat är det bra med pengar och vi försöker öka medvetenheten om biologiska system. Jag får fråga mig själv om jag kan tänka mig åka runt och ta hand om akvaponisystem? Just det en annan småsak, blomlådan med leca-kulor är av polypropen. Vad jag kan förstå är det ett material som det är svårt att limma fast grejer på. Limmet som behövs verkar kosta hundratals kronor. Men andra ord, bara värt det om jag kan tjäna pengar på systemen. Eller så var det en fadäs att använda en blomlådan i den typen av plast.

* Min populärvetenskapliga bok från 1988 säger att ciklider tillhör ordningen abborrartade fiskar och: ”kännetecknas av att att de har en näsöppning på varje sida av huvudet och två sidolinjer på varje kroppssida. (Själv kan jag bara se en sidolinje, men detta inlägg riskerar redan att vara rörigt.)”

Eljest, ekonomi, exotisk frukt

Av , , Bli först att kommentera 0

Jo, om jag satsar på att här uppe odla bananer skulle jag väl ändå vara lite eljest? Och jag får erkänna att jag först skrev ”excentrisk” inte ”eljest”, men eljest är väl ett bättre ord? Tillbaka till bananer, här är mitt foto på en bananplanta i den biodom som återfinns på Berga naturbruksgymnasium, Västerhaninge.

Det är vanliga bananer, kanariebananer, som ätes, inga prydnadsbananer. Förutom tropiska växter: bananer, kaffe, guava, vanilj och mycket mera ingår i systemet – i detta artificiella kretsloppet i biodomen – en fisktank med den sydamerikanska pacu samt den afrikanska fisken tilapia (närmare bestämt niltilapia Orechromis niloticus). Båda två matfiskar. Vattnet från tanken pumpas till grusbäddar där nämna tropiska växter odlas direkt i fiskbajs. Med andra ord, de odlar bananer i akvaponi.

Själv har jag aldrig gillat bananer, så en bananodling var inte min första ide när det kommer till dagdrömmar om en eljest odling. När jag funderade på ett motsvarande spektakulärt system med akvaponi tänkte jag först odla sommarmalört (Artemisia annua) eftersom den användes för att ta fram en nobelprisbelönad upptäckt: malarialäkemedlet artemisinin. Fast sedan visade det sig att de idag tar fram läkemedlet med ”genetic engineered bacteria”, inte malörtsarten. Om jag vill ha ett spektakulärt akvaponiskt system får jag istället odla grödor och fiskar modifierade till att vara självlysande. Detta är något jag nämnt ofta och man får fram självlysande organismer genom att introducera GFP. Metoden att använda GFP, green fluorescent protein, belönades med nobelpris sju år innan artemisinin.

Nej okej, för landets självförsörjningsgrad kan vi ju ändå tänka oss att växthusodling av bananer inte är dumt. Vi importerar mycket bananer, varför inte odla några i en vinterträdgård? De har väl också fördelen att bananplantor ger mycket kalorier. Så om jag hade pengar skulle jag låta bygga en vinterträdgård på min uteplats och föda upp niltilapia och odla bananer i fiskbajset. Vi lever i en ekonomi som är avancerad nog för både eljest och spektakulära idéer, som att odla bananer 63 grader norr. Om ekonomin i framtiden inte kommer att vara lika avancerad – ni vet vilka katastrofer vi kan ha framför oss – är självförsörjningsgrad egentligen ett annat ord för att producera mer kalorier, igen varför inte en vinterträdgård med bananer och matfisk? Fast det kan naturligtvis finnas invändningar …

Radikal modifiering, rikingar och ris

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har någon gång i denna blogg nämnt Bill and Miranda Gates foundation. Tänker på gången jag läste om deras initiativ till att ersätta konstgödsel, egentligen kvävedelen av konstgödsel, med kvävefixerande bakterier. Bill and Miranda Gates foundation stödjer också risforskning. Två gånger har jag gästbloggat på engelska och en gång handlade det om just risforskning som bl.a. Gate foundation finaserar: How gentically modifided rice could save the world. Tydligen vill Chan Zuckerberg initiative inte vara sämre. De investerar också i forskning på ris. Ris som ska ta upp mer koldioxid ur atmosfären än vad vanligt ris gör. Intressant.

Annars, på tal om ännu mer radikal modifiering/förädling av växter. Har någon sett netflixs The future of plants? Det är ett avsnitt av serien The future of … som tar upp krukväxter. Jag får erkänna jag var lite rädd för att se det avsnittet. Jag tänkte mig jag skulle bli avundsjuk på de människorna som får leka med gener och ta fram nya krukväxter med nya egenskaper. Jag saknar både utbildning och kan bo på fel kontinent för att få syssla med sådant. Bryssel har hårda lagar. Nåja, avsnittet var i mitt tycke lite väl ytligt och spekulativt. En kvinna i serien sa något i still med att i framtiden kommer en del människor att bo i växter. Om vi bortser från sagor, stötte jag på den iden redan 2013, fast då i en serietidning. Serien Ballistic (illustrerad av samma man som illustrerade Transmetropolitan) beskriver en framtid där bioteknik har utvecklats så mycket att en lösning på hemlöshet är att plantera ett frö, som sedan växer upp till ett hus. Alla idéer har redan tänkts ut förut, antagligen i en serietidning.

Skugga, sol & snåttren-protein

Av , , 1 kommentar 0

Mer om min hydroponiska odling av hjortron, fast först om hjortronens fysiologi. Och jag kan nämna att all information kommer ifrån försäljaren och från en bok från 1960-talet:

Matts Bergmarks böcker är intressanta, men det är en annan historia.

Vilda hjortron är tvåbyggare, de har plantor av båda könen. Dessa odlade hjortron är däremot tvåkönade och självpollinerande. Detta är alltså anledningen till att det, även om du äger marken, inte är en bra ide att gräva upp hjortron i det vilda och plantera i trädgården. Mitt förra inlägg om hjotronplatorna tog upp att de gillar sur miljö. Något annat att nämna är att de ska växa i skugga eller halvskugga. Jag placerade mina längst in på min uteplats och ordnade lite extra skygga med några andra krukväxter. Krukväxterna jag ställde kring hjortronen var en papagojeblomma och en av mina Inga edulis (Ice cream bean) som jag i sin tur har låtit en sojaböna (sort ”Fiskeby V”) ringla sig runt. Här upptäckte jag att jag slarvat med utskolningen. Alla tre växter fick brända blad. Ingen jättestor grej, och inte direkt relaterat till hjortron, men i alla fall något att nämna.


Inga edulis och papegojablomma med solblekta blad.

Sedan hjortron förökar sig med rotstockar. Som lekman/nybörjare har jag ingen aning om mina plantor kommer att göra så i mitt system. Man kan hoppas, det skulle vara kul att få mer plantor, men det är inget jag räknar med. Istället kan jag posta dessa foton, samma hjortronplanta den 25/06 respektive 10/07, det är ändå en viss skillnad. Det växer.


Annars kan man spekulera om vad man kan göra med skörden. Eller jag kan skriva lite om hjortron. Senaste gången jag var på Stockholms central såg jag en funktionell dryck med hjortronsmak. Om vi har energidrycker och sk funktionell dryck med hjortronsmak är nästa steg en proteinbar med hjortronsmak. Fast det är inget du kan tillverka själv. Om jag får några bär tänker bjuda på de, som de är. Ingen anledning att processa de.