Vikten av brandkåren (Bilder från i natt)

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag är inte den enda som vaknade upp i morse till en klarblå himmel som fylldes av ett regn av aska och sot som lagt sig över hustaken och bilarna. Det har brunnit i Holmsund igen. När man kommer från Obbola, som länge också hade egen brandkår, så har ju bränderna på fabriken blivit en vanesak. Men den här gången kändes det lite mer dramatiskt.

Denna gång var det pappersbalar från SCA som stod på Holmsundsfabrikens gamla område som tog eld. Branden har pågått under hela natten. Den startade vid 21-tiden någon gång. Förra gången, bara för något år sedan, så var det också SCAs pappersbalar men då skedde branden i hamnen, en bit bort från där folk bor. Den här gången skedde branden i direkt anknytning till gamla storgatan, med bara E12 som spärr, en futtig sak för en eld att ta sig över om den fått sprida sig okontrollerat..

Det är extremt bra arbetat av brandkåren och de frivilliga, med extrainkallad personal från både flygplatsen och Umeå, att fort och smidigt bygga brandgator och ta kontroll över branden innan den blev samhällsfarlig. I en tid när det ska applåderas över vardagshjältar så känns ju just en sådan gest lite tröttsamt kanske, men ingen kan ta bort faktumet att nattens arbete förtjänar allt respekt och uppskattning från holmsundsborna. Våra deltidsbrandmän här gör alltjämt ett suveränt arbete och alla som bor i närheten hör hur aktiva de är.

När jag åkte hemifrån så brann det fortfarande om än under rigorös kontroll från de som arbetat under natten. Lågorna stod höga men ofarliga. Regnet av aska lär fortsätta under dagen när det som är kvar får brinna upp under kontrollerade former.

För några år sedan var det en intensiv debatt om nedskärningar och bemanningsproblematik rörande Holmsunds deltidsbrandkår. Jag hoppas nu med två allvarliga bränder inom loppet av två år. Och rekordvärmen. Och regnbristen.  Att vi framöver slipper höra mer om att det sparas in på deltidsbrandmännen och/eller utrustning eller lokaler.

Holmsund och Obbola behöver sin brandkår och i de bästa av världar så borde Obbola återfå sin lilla styrka. Delvis för att Obbola också kommer växa, och har vuxit mycket redan, delvis för att utryckningstiden till Obbola är (enligt kommunens egna underlag) längre än till Holmsund från Umeås brandstation. Jag begriper inte riktigt varför, men Obbola och Holmsund är markerat som olika tidszoner gällande utryckningstid. Om detta är Obbola S-förening varse sedan några veckor tillbaka.

Nedan hittar ni bilder från Anneli Andersson, som bor i direkt relation till branden och är S-föreningens vice ordförande. Samt två bilder från mitt hem imorse när jag gick ut med hunden.

Tack till alla inblandade som jobbade inatt.

Bli först att kommentera

Arbetslöshet, kris och möjligheter

Av , , Bli först att kommentera 0

”The point in history at which we stand is full of promise and danger. The world will either move forward toward unity and widely shared prosperity – or it will move apart.”
– Franklin D Roosevelt, meddelande till amerikanska kongressen om Breton Woods systemet

I min ledare i Folkbladet i måndags så tog jag upp prognosen rörande arbetslösheten 2021. Idag under lunchtid kom rapporten ”Krisen på arbetsmarknaden blir långvarig” som fastslår att arbetslösheten kommer vara på 11%. Således kommer det råda massarbetslöshet i landet under lång tid framöver i direkt korrelation såklart med den internationella och ekonomiska kris som råder.

Detta skapar såklart ett antal olika scenarion.

  1. Den som vinner striden om problemformuleringen och förslagen på lösningar kommer gå segrande i valet 2022. Arbetslösheten kommer vara motorn i politiken framöver.
  2. Detta kommer med största sannolikhet vara fortsatt vild nyliberalism vs en Green New Deal (antaget inom SAP från delar av flera olika efterkrisprogram som redan kretsar runt i landet)
  3. Den politiska miljön återgår till en ekonomisk vänster – höger skala. Identitetspolitiken (tack och lov) kommer minska i betydelse i takt med människor hamnar i reela problem.
  4. Relationerna mellan arbetsmarknadens parter – fack och arbetsgivare – kommer tillspetsas i höstens avtalsrörelse, löner,  LAS förhandlingar, A-kassa m.m.
  5. Krisen driver, redan nu fram, strukturomvandlingen och arbetslösheten kommer skynda på detta förlopp gällande allt från inhemska migrationsflöden till krav på utbildningar m.m.
  6. Finansieringen av välfärden, att få folk att arbeta i offentlig sektor, och dess löner och villkor kommer bli en stridsfråga
  7. Full sysselsättning kommer bli ett stridsrop – frågan är bara kvaliteten på dessa arbeten och dess sociala och ekonomiska nyttighet. ”Enkla” skitjobb (gigekonomin t.ex.) måste stå mot ”riktiga” jobb (industri och service).

De lösningar på dessa arbetsmarknadsproblem måste dock kunna hantera fem olika kriser och binda ihop lösningar mellan olika problem.

De fem kriserna är

  1. Ekonomisk kris / Arbetslöshet
  2. Medicinsk kris / Pandemi
  3. Klimatkris och omställning
  4. Digital strukturomvandling
  5. Demokratins tillbakarullande

Alla politiska förslag som inte i sin lösning kan ge svar över hela den här bredden är helt enkelt oseriösa förslag. Samhället har inte en kris att hantera, utan fem kriser (vissa skulle säga sex också med t.ex. migrationen som uppstår av strukturomvandlingar och klimatkrisen) som hänger ihop. Lösningen måste därför också hänga ihop. 

Under 2021 kommer Socialdemokraterna gå till kongress. Redan idag så materialiserar sig flera olika förslag utifrån denna uppställning som tar sikte på en Green New Deal även om det kan heta allt från ”grön reindustralisering” till ”Wigforsspolitik” eller ”Efterkrisprogram”. Debatten går vild bland tankesmedjorna. Noterbart här är t.ex. att Stockholms partidistrikt i dagarna antog Reformisternas ekonomiska politik men också att den gamla ”högersossen” Ulf Dahlsten intagit en ny position med sin bok ”Efter Corona” men också att SSU redan före krisen tagit rygg på Reformisternas förslag. I särklass det största jobbet har LO gjort som med sin kongress igår avslutade sin enorma Jämlikhetsrapport med 115 förslag

Resultatet av alla dessa diskussioner kommer med största sannolikhet förändra den socialdemokratiska politiken och bli det alternativ som ställs mot nyliberalismen. Här bör man också notera att det kan finnas skillnad mellan nyliberaler (C och L) och de konservativa, även om jag betvivlar några större skillnader i den ekonomiska politiken.

Det blir i sådant fall första gången på 30 år som detta kan göras. Ett alternativ till det rådande. Lyckas detta förslag skapa jobb, ekonomi, klimatomställningar, stark välfärd, klara av strukturomvandlingen samt garantera demokratisk inflytande så kommer den ekonomiska anarkins 30 år, för första gången, ställas mot ett rimligare alternativ. Socialdemokratin kommer också återgå till att just bli Socialdemokrater i klassisk mening. Något vi vet att t.ex. många SD väljare idag suktar efter.

Följaktligen så har Roosevelts ord bäring, när han introducerade det ekonomiska system som levererade välfärd i över 50 år till världen.

Vi står inför en farlig tid med många möjligheter. Världen kommer antingen gå framåt med större enighet och mer jämlikhet till alla – eller så kommer vi fortsätta söndras.

Bli först att kommentera

Nationaldagen

Av , , Bli först att kommentera 0

Ja men glad nationaldag på er då.Jag tycker dock att den här dagen känns som framförallt ett jippo med rötterna i mellansverige – de är ju också just de enda som inte har någon annan regional identitet heller för den delen. Jag antar de behöver något också. Självklart tycker jag att midsommar vår egentliga nationaldag på samma sätt som vår patriotism har mer att göra med blanka sjöar, fjäll och lummiga skogar än med mellansveriges kungaätter. Ett påfund från 2005 ruckar mig inte i att vika från att patriotismen luktar kåda, skog och blöt mossa.

Trots detta! Så ska vi självklart fira vår demokratiska nation och allt vad vi älskar med det här landet. För att avsluta med Axel Danielsson, pionjär inom socialdemokratin:

Men kan en socialdemokrat älska ”våra strömmars brus”, så länge den elektriska kraften i vattenfallen är privategendom, älska ”bäckarnas språng”, så länge endast strändernas ägare får fiska kräftor och högt betalande engelsmän meta laxöring, älska ”den mörka skogens dystra ljus”, där baggbölarens yxa förjagat skogsnymfen och andra poesier, älska ”stjärnenatten”, varunder en här av utplundrade proletärer hackar tänderna av köld och ”sommarljuset”, i vars sken de få arbetar sig svettiga dag och natt? Kan han älska allt detta? Ja, han kan och bör älska det som ynglingen älskar sina drömmars mö, vilken han först måste erövra, eller vandraren sitt mål, som han endast kan nå på en lång och mödosam stig. På det sättet är jag patriot och väl även de flesta andra.”

Och det stycket är förövrigt det finaste som skrivits om patriotism i det här landet. Och som ni noterar, inte en enda rad alla de formella skäl till varför vi nu firar denna dag. Som alla rimliga så är det ju naturen och demokratin som får oss bli romantiker och ge oss på fan att försvara vår plätt på denna jord. Så, för er med gott väder, jag hoppas er lyckad tur i skog och mark och en glad formell nationaldag. Vi ses på midsommar!

Bli först att kommentera

Om säker gång till nya coop och gamla cooplokalen

Av , , Bli först att kommentera 0

I dag träffades ett antal medlemmar från S föreningen nere i Djupvik för att diskutera etableringen av nya Stora Coop och vad som kommer hända med himmelska fridens torg. Alla möjliga olika synvinklar diskuterades. Från den dåliga marken på himmelska fridens torg som ställer till för byggandet av fler bostäder till hur pass fräscha Holmsunds Golv lokaler är idag. Ett antal nya ansikten sågs också i skaran.

I huvudsak kom det mötet fram till tre saker
1) I Augusti kommer ett stormöte arrangeras med Kommunalrådet, Coop Nord och (förhoppningsvis) Timo från Sjöstadsprojektet. Det kommer hållas utomhus och vara öppet för alla.

2) En säker övergång som binder ihop Stora Coop med nuvarande centrum och ”drar ihop” samhället samtidigt som det uppmuntrar till besök med annat än bil måste tas fram. Vi är inga experter på , hur, denna lösning ska se ut men vi ser det som viktigt så att t.ex. pensionärer kan ta sig till affären smidigt. Därför vill vi se en utredning i frågan.

3) Då den nuvarande Cooplokalen lämnas så måste Holmsund på alla sätt och vis hålla igång Himmelska Fridens Torg som torgyta och som mötesplats, inte minst om det också ska byggas pendeltåg till orten. Annars blir centrumbildningen alldeles för spretig och bred. Centrum nästkommande år kommer fortsatt vara Himmelska. Därför så tycker vi att föreningslokalen på Mariehem, med deras möjligheter till konferens, kök, enskilda mötesrum är en förebild till en lokal som borde lämpa sig bra på Himmelska Fridens Torg. Det täcker föreningarnas behov och ser till att Torget hålls i rörelse.

Bli först att kommentera

Djupvik i mitt hjärta, och lite förbättringsförslag

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag bor väldigt nära den gamla Djupvikshamnen, centrumet för Djupvik municipal och numera i folkmun kallat allt från ”djupviksparken” till helt enkelt ”nere i djupvik”. Den formella gränsdragningen till Holmsund är tydligen vid Svedbergsgatan mot konsum till men i folkmun så är väl just denna lilla vik vad som kallas ”Djupvik” i folkmun fortfarande.

För inte så många år sedan var det ett lite mer dramatiskt område med en hel del rester kvar av hamnen och industrin och under de år jag bott här har området rustats upp rejält – ett ärende som S föreningen drev före min tid – och trots vissa protester både av typen all förändring är dålig och av nostalgiska skäl så har förbättringarna med grillplats, ordentligt stråk och bänkar blivit en succé. Den lilla strand som anlagts kan ses fullbesatt i princip dygnet runt de soligaste dagarna. Det är en del av riktig strandpromenad man hoppas ska fortsätta med Sjöstaden.

Tar man promenaden runt till Sandviks lastkaj, där mer rester av hamnen och sågen finns så följs man inte bara av de informationstavlor som numera pryder området, utan också av en och annan fiskare som man kan möta på kvällskvisten.

För att inte tala om vyn. Det är i särklass Umeå kommuns finaste solnedgång man beskådar från Djupvik. Lite nu och då stöter man också på en fotograf som jobbar på kvällsbilderna.

För varje år tilltar besökarna och numera kan man gå en sommarkväll och hitta allt från ungdomar som sitter uppe på hällarna till en fullbesatt grill långt in på kvällen. Den lilla parkeringen, är i princip full med bilar de mest aktiva tiderna. Jag råkar dessutom känna till att ett företag har en funktionsduglig ”engelsk” pub gömt i buskaget, så ibland känns området nästan lite väl levande för en tvåbarnsfar med romantiska drag för naturen.

Men överlag är det jättelungt. Ett ställe präglad av harmoni dygnet runt. Över vägen, parken och stranden springer både mina egna och andras småtjattingar runt och leker på helgen och efter förskolan. På morgonkvisten så passerar jag alltid en lummig skogsdunge där jag förutom harar ibland stött på ett rådjur. Fågelkvittret är nästan öronbedövande. Den observante kan skåda resten av sandviksindustrin numera överväxt i buskaget. En gammal lyktstolpe står mitt i skogen. Några meter in ser man en gammal vinschanläggning. För några år sedan stod till och med stora delar av stängslet kvar. Det är en fantastisk start på dagen.

Det är otroligt glädjande att Djupvik utvecklats åt det här hållet. När jag bodde här de första åren så var det inte ens i närheten av lika mycket folk i omlopp. Det lockade folk med hundar, folk som joggade och folk som trivdes i gammal industrimiljö och för historiska anledningar. Numera har det blivit något som folk brukar kalla en naturlig samlingsplats.

Detta skapar visst fog för oro dock:

1. Trafiksäkerheten
Det rör sig ungdomar och barn hela tiden i området. Samtidigt så kör mopeder snabbt längst strandkanten och vid kurvan mellan djupvik- och sandviks kajplatser så finns ingen som helst möjlighet att se vad som finns bakom krönet. Till och med vanliga hundägare saktar in så man inte går in i någon annan hund när man går runt krönet som på ena sidan är en bergsvägg, på andra sidan direktbiljett till rakt ned i älven.

Det vore en mardröm om en mopedist körde på ett barn, eller en hund, när de ligger på i kurvan. Vänligen kör helt enkelt runt på den enorma industriområdet som bara ligger några meter bort. Där kan man också sladda runt och jaga upp hastigheten relativt snabbt utan att vara ute på vägen. Jag har sett flera som förbannat kastat glåpord efter kidsen men jag tänker att man helt enkelt bara lyfter det här så kanske det kommer fram på något sätt till berörda.

Sedan farthindret, förövrigt ett av kommunens elakaste, kom till har hastigheten längst Storgatan minskat något. Fortfarande rör sig barn, ibland riktigt små på egen hand, över en väg som är vältrafikerad. Det är också en sträcka som i viss mån används för ”buskörning” särskilt på helger. Då det saknar riktig övergång till parken, badplatser och gångstråket så har det – precis som brukligt – uppstått naturliga övergångar över vägen. Man borde markera området på något sätt med ”lekande barn” eller dylikt så att det framkommer att det rör sig folk i området i princip året runt.

Djupvik är idag helt utan belysning längst strandkanten något som också tagits upp förut på denna blogg. När det blir mörkare upplevs också platsen som otryggare.

2. Skräp
Stranden är delvis skräpig för att det helt enkelt sköljs in från älven. Men med en enda soptunna i hela området kan man också notera att skräpet generellt har ökat i området de senaste åren. Även om tappra skräpplockare i åldrarna tre till typ tio kan ses ofta gå runt och plocka upp efter andra så bör det komma till en soptunna till området. Och att folk som besöker stället helt enkelt tar med sig skräpet därifrån.

Rörande en brygga till Djupvik så kontaktades jag i ärendet för två år sedan ungefär. Då det finns rester av gammal hamn så kommer inte kommunen ta ansvar för någon brygga i djupvik i dagsläget (den observante kan också se en hel del bråte sticka upp under ytan). Jag tror inte heller att någon privat kommer få tillstånd till detta. Däremot kan jag rekommendera i sammanhanget att Hazeland har en s.k. flytbastu samt brygga till förfogande – om än i Lövöviken.

 

Bli först att kommentera

Lata turister

Av , , 4 kommentarer 1

Såhär ser det ut vid parkeringsplatsen på Holmen. I takt med ökat antal besökare (främst från Umeå får man anta) så har nedskräpningen ökat. Den kommer också fortsätta öka i takt med att vi närmar oss semester med tydliga ”hemester” anvisningar från regeringen och såklart, över tid, ökad lokalbefolkning och utbyte med Finland.

Man kan tycka att det bara är att placera ut en soptunna. Och så är det ju. En medlem i föreningen har också bett mig agera i frågan. Ett mail till Vakin kommer inom kort.

Men faktum är också att mellan parkeringen och besöksmålet står säkert 10 st sommarstugetunnor som är öppna för allmänheten. Dessa lata turister verkar dock inte känna till detta, utan de tömmer helt enkelt av sina bilar på Holmens parkering istället. När jag själv gick förbi såg det rent förjävligt ut. Som en svinstia.  Ibland häpnar man. Nu får i alla fall Vakin ett mail om att de nog för placera upp en av tunnorna och möjligen göra en billboard där det står ”KÄRA TURIST HÄR KAN DU SLÄNGA DITT SKRÄP” på.

I övrigt vill jag uppmana folk att gå ihop och plocka skräp längst våra stränder och stråk. Vår vice ordförande Anneli har visat framfötterna där och också haft diskussioner med konsum om att  sluta sälja glasflaskor till de här kidsen som åker runt och pajar saker, som t.ex. skidgängets lokal. Ungdomarna i fråga har också blivit tagna på bar gärning av nämnde vice ordförande. Vi får hoppas det blir lugnare nu.

4 kommentarer

Grattis till Hemvärnet och Tack till veteranerna

Av , , Bli först att kommentera 1

Idag för 80 år sedan skapades hemvärnet. Att Hemvärnet skapades var en fortsatt demokratisering av samhället och en etablering av ett folkligt stöd för Sveriges försvarsmakt. I och med Hemvärnet garanteras landets försvar vara evigt ihopkopplat med dess folk. Det går att argumentera att försvarsmakten helt enkelt blev mer svensk, till skillnad från t.ex. tysk, i och med hemvärnets tillkomst. Det är och förblir också en grundbult i landets försvarsförmåga sedan dess.

Som uppvuxen i Obbola och Holmsund var hemvärnet ett självklart inslag i ens omgivning och trots flera år av nedskärningar under 90-talet glädjer det mig fortfarande när man ser eller hör dem öva de senaste åren även om mången nyinflyttad umebo hoppat till av förvåning eller börjat spekulera vilt online om vad som låter . Av oss som minns kalla kriget minns vi det betydligt mer militariserade område som Obbola och Holmsund var i vår ungdom. Jag kan inte varit den enda pojkvaskern som med överdrivien spänning kollat på pappas automatvapen och sneglat på militärövningar i skogen, lyckats spana fram otaliga militärförråd och snott åt oss SoldF som 10 åringar för att fylla obbolaskogen med imaginära gerillasoldater tillsammans med kompisarna..

Idag är också Veteranernas Dag till heder för dem som deltagit i förvarsmaktens aktivitet utomlands. Här vill jag rikta mitt tack deras uppoffringar, och insatser om än jag står kvar vid att jag anser att det varit för äventyrliga politiska projekt som skapat detta deltagande. Ni som ändå betalat för dessa politiska beslut med er tid, kraft, tårar och mod – och i värsta fall vänner – förtjänar dock all vår heder. Jag vill också rikta ett särskilt tack till de kvarlevande frivilliga som slogs för Finlands och Norges frihet under andra världskriget som därtill också firar sitt 75 år sedan deras befrielse från ockupanten. Här vill jag särskilt uppmärksamma en god väns intervju i höstas med Kjell Svensson.

Bilden föreställer Hemvärnets 137.e kompani som har sin grund i Sävar och Holmsund.

Bli först att kommentera

Äntligen ett nytt Coop till Holmsund!

Av , , Bli först att kommentera 1

Såhär såg det ut  idag vid 13.00 när första spadtaget för ett nytt Coop i Holmsund,  i gamla Holmsunds Golvs fabrik, togs.

Beslutet att flytta Coop har varit en dialog mellan politiken och Coop Nords styrelse och jag står inte ensam i att se detta som en stor seger för skärgården som helhet.

Detta innebär att politiken håller i  taktpinnen för att få sjöstaden igång.

Flytten av Coop i Holmsund markerar dock inte bara starten för ett ny centrumutveckling i Holmsund utan möjliggör bland annat 150 parkeringar, större butik, möjligheten till mer flexibla lösningar med mera. Det är utöver det också en stark signal till företag att etablera sig på orten och att involvera sig i sjöstadenprojektet.

Flytten av Coop möjliggör också på sikt att fler bostäder kan byggas i Holmsund och en nydaning av Himmelska Fridens Torg där det finns strålande möjligheter bland annat för butiker på nedreplan och, som S föreningen strävat efter länge, möjligheten att bygga bostäder uppe på konsumtaket. Desto mer folk som bor i Holmsund, desto starkare näringsliv. Även om nuvarande torget kommer förändras, så finns också möjligheten att det kan förändras till det bättre med större möjligheter för bland annat småföretagare samtidigt som vårat Coop får de lokaler de faktiskt behöver.

Det finns också en stor miljövinst att vinna ur detta då vi äntligen får en butik som kan konkurrera med Ica Maxi, Avion med mera – bjässar som nu i 20 års tid mer eller mindre flyttat kapital från lokalsamhället –  och därför kan vi tillsammans minska på transporter, då trafikflödet kan hållas mer internt. Det kommer bli enklare att bo, leva och handla i Holmsund och Obbola. Det tjänar både medborgare, miljö och lokala ekonomin på.

Mer information kommer inom kort

Bli först att kommentera

Recension av Holmsundsbor av K-O Johansson + övriga notiser

Av , , Bli först att kommentera 3

I går så var då den stora dagen då den gamle riksdagsmannen Kurt Ove Johansson (S) släppte sin bok Holmsundsbor om hans barndom och ungdom i Holmsunds 50- och 60-tal. Innan jag kommer beröra bokens charmanta kvaliteter så bör det noteras att denna bok utgör tillsammans med Holmsunds Köping (Oskar Kriström, 1957), Gamla Holmsund – Människor och Miljöer (Maj Britt Hedlund, 2006) en ypperlig triologi av folkupplaga av Holmsunds historia.

Lägger man därtill de akademiska verken Den skötsamme arbetaren (Ronny Ambjörnsson, 2001), Märkpojkarna som tog makten (Karin Nordberg, 1987) , Askungen i Holmsund (Karin Nordberg, 1988) och Sågarnas Sång (Alf Arvidsson, 1995) så har man en ypperligt god grund att stå på i Holmsunds historieskrivning och samhälle fram till 50-talet som täcker in allt från arbetarrörelsen, till musik, nykterhetsrörelsen, teater, näringsliv och musikrörelsen.

Ytterst få böcker har dock kommit ut om Holmsund som berör 50-talet och framåt vilket Kurt Ove Johanssons är den ena, den andra är den akademiska avhandlingen Musik, Ritual och Plats – Lokal tillhörighet i Holmsund under 1980-talet (Alf Arvidsson, 2016) och därför bör man poängtera direkt att detta är den första boken som skrivs om Holmsund efter kriget i bredare format, alltså om människorna i stort och samhället med bredare ansats.

Holmsunds historia under sent 60-tal och kommundelsåren 1974 – 2014 fortsatt oskrivna blad. Någon bör kliva fram och göra en insats, åtminstone fram till 80-talet. Vem denna någon är låter jag vara osagt just nu. Även om jag har mina önskemål.

Således har jag redan presenterat bokens första fördel. Den ger en fortsättning på Holmsunds historieskrivning. Och ett stort tack skall inte bara riktas till K-O för sin litterära insats utan också till Bernt Boström som för flera månader sedan påbörjade arbetet med att samla in intresserade för att denna bok skulle komma till. Bland annat antog Holmsunds Socialdemokratiska Förening en lista med förtidsbokningar och utlovade inköp av boken när den skulle komma, något jag vet också att att andra föreningar i skärgården gjort vilket är mycket glädjande. Vårt gemensamma intresse gjorde således K-Os insatser möjliga.


Till själva recensionen

Holmsundsbor blev för egen del en bladvändare och sedan jag plockat upp den igår har jag hunnit läsa ut den en gång och försöker nu samla ihop mina intryck av den. Det första jag bör lyfta fram är med den humor, dialekt och mänskliga ton som K-O beskriver de många, många, karaktärer som träder fram i boken. Vid både en och två gånger lockas man till skratt och desto fler gånger till ganska stort leende. Holmsund har, och fortsätter skapa, genuina original som på många sätt förgyller samhället.

Bokens kvaliteter tar dock inte slut i en lång lista spännande och intressanta människoöden utan den berikar också med andra kvaliteter. För alla som jag som vuxit upp i ett Holmsund-Obbola präglad av avindustralisering, centralisering och modernisering så tränger sig också ett mer levande Holmsund fram med helt andra smaker, dofter och värme. Den ger en inblick i delvis ett fattigare, farligare och ruffigare samhälle men också ett med kanske större självförtroende, mänsklig värme och gemenskap. Folklivet träder fram mellan biografer, affärer, kiosker, ölhak och den levande hamnverksamheten och sågverken.

Några saker hänger dock med från tidigare böcker om Holmsund, holmsundsdrag, om man så vill. Den starka avdelningen mellan ”stalinister” och Socialdemokrater – och de ytterst få borgarna (”manschettproletärerna) och dess inbördes uppgörelser. Den starka lokalpatriotismen, om än internt rigoröst uppdelat mellan Djupvik, Sandvik och Holmsund (för att inte tala om Obbola). Närheten till havet, fisket och Finland. De starka folkrörelserna, om än vid denna tidpunkt har den tidigare starka Nykterhetsrörelsen, verkat dragit sig tillbaka. De olika församlingarna (som än idag fortsätter sin verksamhet och teologiska debacel). Boken ger också ett mer levande intryck av områydet kring Himmelska Fridens Torg före det byggdes och det dåvarande centrum som funnits i både Djupvik och nere på byn (nuvarande coop). Den rödaste tråden genom Holmsund är och förblir dock vår självsäkerhet och kaxighet, vida omvittnad fortfarande idag i viss mån (Jag minns själv en klassåterträff där detta drag framkom med stor kraft i centrala Umeå bara för något år sedan) och som alltid i viss mån alltid haft ett litet hånflin mot det mer ordentliga och präktiga Umeå.

Boken största behållning är dock de återkommande personligheter som presenteras och människoöden. Man undrar, som författaren, vad vissa av dessa människor kunnat bli under en annan kontext då flera av dem också skildras som skoningslösa offer för det dåtida klassamhällets framfart. Samtidigt saknas inte värme i varenda historia och K-O gör tydligt i att han ej velat sårat någon efterlevande eller anhörig i sitt förord. Jag tycker han förtjänstfullt också i alla situationer lyfter fram den mänskliga, varma och intelligenta i alla de karaktärer han skildrar. Trots att boken inte på något sätt berör det mer ”officiella” Holmsunds Köpings historia med kommunala beslut, nämndsverksamheter och t.ex. hur hela moderniseringen av Holmsund skedde på 60-talet så träder det mellan karaktärerna fram ett samhälle. Den offentliga historien får någon annan skriva. K-Os insatser blir att se den enskilda människan; sågverksarbetaren, sjåaren, springpojken, kioskägaren, lokalpolisen. Det är, trots detta hål i den mer offentliga historieskrivningen, en ypperlig insats Kurt Ove Johanssons bidrar med och det är en bok som alla kan läsa och finna poänger och rolig kuriosa i. Ytterst lämplig för en kopp kaffe på verandan eller ute i stugan.

Helt klart rekommenderas den.Ett mycket varmt bidrag till Holmsunds historia.

Vill ni köpa boken kan ni vända er till Bernt Boström:
Mail: berndt.bostrom@telia.com
Mobil 070-5279350

 

Övriga notiser:

I fredags var det 75 års firandet av Norges befrielse. Dagen till ära skrev jag en krönika om Västerbottens partisaner.
Holmsunds Socialdemokratiska Förening fortsätter arbeta för en lokalpolis, senast på P4 Västerbotten 1:17:35 in deltar jag som ordförande. På vår facebook hittar ni mer saker som händer bland annat tal och annat från första maj samt vår första maj tidning som spridits i 3 000 ex. Vi för också kontakt i dag med andra S-föreningar som slåss för bland annat behålla äldreboenden i kommunal regi.
Min senaste krönika i Folkbladet om Ernst Wigforss och krisen har jag fått en hel del positiv respons på och kan läsas här.

Bli först att kommentera

Demokrati vs maktpolitiker

Av , , 2 kommentarer 0

Hej allihopa

Först vill jag bara säga att jag är glad över att föreningen fick gott genomslag i Folkbladet med våra krav på lokalpolis häromdagen, slutligen vill jag också säga att jag är glad över föreningens insatser som de senaste dagarna delat ut några tusen tidningar. Som en kamrat sa ”Inte en enda nyhet från Umeå – skönt!”. Vill man läsa skärgårdssossen så kan man höra av sig till mig, eller fråga någon som bor i Holmsund.

Nu till en kort reflektion:

I krisen som pågår så höjs röster från vänster och höger om att ”politiker skall få mera makt” och ett missnöje mot att vi inte har ett direkt ministerstyre i landet. Det kan formulera sig som att man är ”expertstyrda” eller att politiker ”ska ju vara de som bestämmer”. Redan före krisen så har flera småpartier byggas upp just kring dessa premisser,  en form av konservativ vänster å ena sidan, och å andra sidan det gamla tjatet från högerhåll. Ironiskt nog verkar de inte vilja att politiker ska ha mer makt, när besluten inte gynnar dom. Men det är väl så det är.

Maktdelningen i landet tycker jag överlag är ganska rimlig. Som ansvarig politiker förhåller du dig till dugliga och kompetenta tjänstemän som kan sin sak för att du skall kunna förespråka folkets intressen med goda verktyg i händerna. Det är en balans som väger mellan å ena sidan expertis – å andra sidan opinion och ideologi. Fakta och Moral. Det är varken teknokrati, eller populism. Denna dans tenderar att skapa grundliga bra beslut…oftast.  ”Radikala” politiker tenderar att antingen bara vara tröttsamma papegojor som babblar på (utan makt) eller de med makt som inte läser underlag, kör över expertis och skiter i demokratiska gången i sina egna partier. Denna ”radikalitet” som framförallt småpartier efterfrågar, slår lite hur som helst men sammanfattas väl mest i att man vill se ”en stark man som pekar med hela handen”. Om det sedan är hela allmännyttan som säljs eller att man bygger ett stadium för vinter OS i typ östersunds inland, eller för den delen kryddar sig själva med arvoden, verkar spela mindre roll.

Det är ju ”radikalt” Det är ju någon som ”pekar med hela handen”: Som att moral och auktoritet hängde ihop. Ja ni hör ju själv hur dumt det är.

Jag har hamnat i en del sådana diskussioner på senaste. Den första frågan jag ställer är ”Kan jag mer än dig?” svaret är oftast ”Njäe det tror jag inte, eller?”, ”Men du vill ge mig mer makt? Jag ska kunna PEKA MED HELA HANDEN” ”..va? Nee”

Där, brukar, diskussionen ta slut. Många verkar ju glömma, även i min absoluta närhet, att jag faktiskt är en politiker. Alltså en vanlig sådan. Ni vet, förlorad arbetsförtjänst och för många timmar läsandes rapporter, politiker. Som 90% av oss. En sån som går en gång i månaden till ett möte och i den mån det går försöker företräda socialdemokratins och befolkningens bästa.

Men ibland fortsätter diskussionen och den här eviga ironin dyker upp i att folk vill ha KRAFTFULLA politiker som BESTÄMMER KLART OCH TYDLIGT tills man, oftast med något enstaka ord, påminner dem om att detta gäller ju även frågor de själva inte håller med om. Där brukar de mer envetna sluta efterfråga mer auktoritet. Det innebär ju rent krasst att allt de gör är att göra en avancerad övning för att bakbinda sig själva. Det är kanske därför de samtalen är ganska humoristiska.

Den tredje varianten brukar utan omsvep helt enkelt erkänna att de vill att folkvalda, oavsett sin kompetens för detta, helt enkelt skall styra oinskränkt. Att detta är ”Mer demokrati”. Här sker ett antal misstag. Förutom att ge personer som mig oinskränkt makt. Allt för ofta är det också personer som ser ”mer partier” som likhetstecken till ”mer demokrati”.

Delvis så är varje beslut som tas, jag vet för att jag läser handlingarna, oftast en lång sammansättning av olika remissers tyckande och tänkanden. Mer ”kraftfulla” politiker skulle alltså inte behöva ta hänsyn till nämnder, föreningar, bostadsrättsgrupper, naturvårdsverket, grannar och alla möjliga som uttalar sig i olika ärenden. Det vill säga, utan omsvep, Folket. Alltså – det blir mindre påverkan från medborgarna på politiken. Inte mer. Rätten att köra över folk, och strunta i hundratals sidor utredningar, partimöten och diskussioner är inte någonting vi ska värna. Politiker som överhuvudtaget struntar i detta skall inte ens hålla på med politik. De ska spela sim city.

Delvis så är det långt ifrån ”mer demokrati” att i alla lägen sträva efter ”fler partier”. Nu har vi en demokrati, och jag kommer inte ifrågasätta nya partiers existens. Men jag är fullständigt övertygad om att vanligt folk vill påverka sin vardag, inte välja på fler mellanchefer. Att prata om partier i alla lägen som ”mer demokrati” är att inte ha medborgarnas fokus i fösta hand, utan att man som oftast stödjer ett par smågrevar som tycker de vet minst lika bra som storgrevarna, alltså att värna en grupp politiska broilers mer eller mindre. De vill åt skattkistan, och visst, får de mandatet för det får de väl komma åt den för att gå runt att skrota på stadshuset. Men. Det är inte mer demokrati, det är mer partier. Det är viktigt att skilja på dessa ting.

Mer demokrati däremot är om vi istället ser till vad som är nyttigt för medborgarna och vad som ger dem mer makt över sin vardag.
Här vill jag återigen prata om kommundelsnämnder, kommundelsråd och vikten av att bygga en vital infrastruktur för demokratiarbetet. Och inte minst att konkretisera ned och sätta i praktik en kontinuerlig dialog mellan medborgare och kommun. Jag sörjer, fortfarande, att en majoritet i alla partier aldrig ens satt sig ned och faktiskt läst vad dessa nämnder och råd hade för uppgift, och hur väl det spelades ut på sina ställen. Och framförallt varför det var viktigt för Umeå Kommun.

Jag är nämligen, fullt, övertygad om att om vi hade mer demokrati i samhället, så skulle inte så många prata om fiktiva låstsaspolitiker som går runt och ”pekar med hela handen”. Då skulle dessa helt enkelt engagera sig i frågorna själva och gå på ett möte och skälla om det istället. Och på så sätt skapa nya förtroendevalda till de politiska partierna istället för att bara föra ett jävla liv på sociala media.

Denna brist på demokratisering har onekligen skapat en, ursäkta mig, lat medborgare som nu står och gapar om att de vill ha pappa som håller dem i handen när det blir tufft istället för att kravla upp från marken och engagera sig själva i sin fackförening, arbetsplats, kvarter eller vad det nu kan vara. Det är en jävla skam. Res på ryggen. Engagera dig.

Så nu var jag färdig för idag. Dags att sträcka på benen i den allt mer tilltagande våren.

2 kommentarer