Precis hemkommen från en föreläsning om rubricerade ämne, och känner fortfarande att jag har hög puls och hög grad av ilska när man fått höra vad som händer i Sverige, ännu och i ökande grad. Fakta: 46% av kvinnorna i Sverige har utsats för våld av en man någon gång efter sin 15-årsdag! 31% av kvinnorna har utsatts för våld av en man någon gång före sin 15-årsdag!! 34% av kvinnorna i Sverige har åtminstone en gång efter sin 15-årsdag utsatts för sexuellt våld av en man!!! 20% av kvinnorna i Sverige har erfarenheter av sexuellt våld från någon man före sin 15-årsdag!!!! Vad är detta?!? Vad är det för sorts män som utsätter kvinnorna för detta? I min ungdom var det en hedersregel att en man eller pojke aldrig skulle bruka våld mot en kvinna/tjej, det var detsamma som att direkt bli utstött ur den manliga gemenskapen. Ingen riktig karl brukade våld mot en kvinna. Idag verkar dom värderingarna helt ha försvunnit, eller…
Frågorna som finns är obehagliga och tydligen svåra att besvara:
-Varför fortsätter mannen förfölja sin kvinna med fortsatt våld? (fastän han föraktar och avskyr henne)
-Varför stannar kvinnan kvar i ett förhållande som innehåller våld? Finns inga alternativ?
-Varför ser resten av omvärlden på utan att ingripa?
-Varför anses våld inom familjen som en ’intern sak’?

Det känns som om vuxenvärlden har gett upp eller accepterat att unga grabbar idag både får kränka unga tjejer med nedvärderande begrepp eller uttryck, och lika accepterat håller det tydligen på bli att grabbar kan smälla på en tjej med knytnävarna. Vart tog dom tidigare spärrarna vägen? Vart försvann dom vuxnas ansvar att berätta för våra unga män att vissa saker inte är acceptabla. Det finns dom som påstår att män alltid har slagits, det tillhör hannens revirbeteende; kan så vara, men våldet mot kvinnorna är något helt annat och har ingenting med revir eller kamp att göra, utan är bara kopplat till den upplevda äganderätten till kvinnan, som numera tydligen får fastställas med våld. Vi kan aldrig tillåta att den utvecklingen får fortsätta. Varje individ är och skall vara okränkbar, oberoende av kön eller muskelmassa! Ta tillbaka värderingarna!

Idag har arbetsutskottet (AU) haft sitt sammanträde. Här bereds ju de frågor som skall upp till beslut i kommunstyrelse eller i fullmäktige. Det som tagit en del utrymme idag är alla ansökningar om bidrag eller stöd till olika verksamheter. Kan inte låta bli att förundras över att man fortfarande ser kommunen som en självklar eller naturlig finansiär för sina egna verksamheter, nästan oberoende hur verksamheten ser ut. Vill man vara elak skulle man kunna dra likhetstecken mellan ideell verksamhet = kommunal bidrag, även om det naturligtvis finns många föreningsverksamheter som själva skaffat sin finansiering. Men väldigt många klarar inte av att anpassa verksamhet till intäkt, och då kommer ansökan om pengar som ett brev på posten (ojdå!) Just idag beslutades att hela bidragsreglementet ska ses över, och det med politiska ögon. Idag finns en mängd verksamheter som får bidrag utan att någon egentligen kan motivera varför (’det har alltid varit så’) Jag tror att fler kommuner börjar se över vad som skall finansieras över skattsedeln, och vad man ska kunna förvänta sig av verksamheterna själva (eller kanske få tillbaka av verksamheterna)
Utgångspunkten borde vara barn- och ungdomsverksamhet, där finns ett gemensamt intresse av meningsfull sysselsättning för barnen, men är det riktigt relevant att kommunerna -med skattemedel- finansierar vuxna människors fritidsintressen? Jag är tveksam, och ser fram emot översynen.
LOV, Lagen om Valfrihet, kommer att tas av riksdagen nu i sommar, och ger helt nya förutsättningar för Sveriges kommuner. Lagen innebär i korthet att kommunerna istället för att upphandla verksamhet själva kan bestämma formerna, innehåll, kvalitet och pris, och sedan’´godkänna’ de som vill leverera till de stipulerade kraven (inklusive den egna verksamhetens anställda). Det kommer naturligtvis att ge brukarna/kunderna en helt annan valfrihet och ett tydligt fokus på brukarnytta. Det ska bli roligt att jobba med den nya lagen som stöd, inte minst i arbetet med att hitta alternativa driftsformer för de kommunala verksamheterna!

Sprang på David H i våryrerusningen på en av butikerna. I hans hälsningsfras ingick även frågan: ’Du vet väl om att vi är inne i hänryckningens tid?’ Jag gjorde dom omedelbara kopplingarna till Pingsthelgen och inledningen till sommaren och sol och värme och alla känslorna som poppar upp i samband med det. Så jag skrattade gott tillbaka, bekräftade att jag visste, och satte mig i bilen för att åka ut och öppna upp sommarstugen inklusive att få bryggan i sjön. På vägen ut till Gumpasjön tänkte jag mycket på Davids ord, och plötsligt kom jag att tänka hur ofta jag egentligen har förmånen att befinna mig i ’hänryckningens tid’. För visst är det så att timmarna och dagarna ute på Sillhällan skapar hänryckning och njutning, och samma sak gör en stilla middag med hustrun och god mat med ett gott vin. Hänryckt blir jag också då jag får arbeta med sån´t som verkligen engagerar mig, och samma lycka känner jag när barnen ringer och säger att dom tänker komma upp och hälsa på. Lika hänryckt kan jag bli av att en god vän ringer och vill ha min hjälp, och känslorna svallar när jag får examinera mina turiststudenter, som gjort en fantastisk resa från ung och grön skolstudent till mogen och professionell turismentreprenör. Och i allt detta får jag vara med! Nog är det härligt att nästan hela tiden få vara i ’hänryckningens tid!’

Fick förmånen att inleda dagen med att prata om min syn på politiskt ledarskap i en offentlig verksamhet för en större grupp chefer på en utbildningsdag om just rubrikens ämne. Visst är det fascinerande vilken mångfald av ledarskap som finns representerad inte minst inom den offentliga och politiska sektorn!? Allt från politiker i kommunalrådsfunktion som tror sig äga kommunen, politiker som ingen kan andas om dom inte har full detaljkoll på rubbet, politiker som föredrar små praktiska frågor hellre än stora visionära, och politiker som lagt ideologierna åt sidan för att primärt se verksamhetens behov. Har man dessutom olika synsätt från politiskt håll contra den tjänstemannaförvaltning som ska utföra arbetet, ja då kan det bli riktig cirkus (vilket kanske inte är så ovanligt?) Här tror jag på klockrena avgränsningar mellan ansvarsrollerna: Politikerna sätter målen, ger ramarna, formulerar policys och följer upp, och ger i övrigt faan i att lägga sig i HUR tjänstemännen väljer att lösa uppgifterna. Men som sagt var, det är inte överallt man har den uppfattningen….
Att bli utnämnd till Chef för ett tidigare kollegie- eller kompisgäng är egentligen ett stort trauma, om man ska tro på de röster man hört. Att efter utnämningens stolthet och yra råka ut för verklighetens bleka eftertanke kan kännas både jobbigt och frustrerande när man börjar inse att man inte längre är en i gänget, utan faktiskt har accepterat en tjänst som i funktionen betyder att man är arbetsgivarens förlängda arm på arbetsplatsen. Det är inte alla som har velat förstå den ’förflyttningen’ och många är dom chefer som misslyckats i sina uppdrag för att man försökt vara alla till lags, inte minst sina gamla kompisar, och dragit sig för, eller t.o.m. underlåtit att genomföra besvärliga beslut från högre chefer. Men här måste man inse valet: Som chef är det ditt fulla ansvar att se till att uppgifterna utförs och att målen uppfylls. Det innebär inte alltid att du fortsättningsvis är älskad och omtyckt av dina tidigare kolleger och arbetskamrater, men det är inte heller det viktiga i chefsuppdraget…. Annars kan man ju välja att inte bli chef…..
Det finns ju hela spannet av beteckningar på det vi pratar om ; Ledaren, Inspiratören, Chefen, Coachen, Diktatorn m.m., m.m., men alla är ju tillsatta (eller har tillsatt sig själv) i ett enda syfte: att få saker och ting gjorda för att uppnå det man vill. Se´n kan man göra det på många olika sätt. Jag läste för många år sedan en förklaring som jag tycker mycket om. Den lyder så här (tagen direkt ur ett lexicon:) ’ Ledare = Ett material genom vilken energi med lätthet strömmar’, och även om alla förstår att översätnningen handlar mer om en kopparkabel än en chef, tycker jag ändå den skulle kunna gälla för det optimala ledarskapet: Se till att Din organisation får den energi den behöver för sitt uppdrag! Amen.

Nu har man hunnit läsa sig igenom hela förra veckans press ordentligt, och hittat lite nya guldkorn att glädjas åt eller oroas av. Vad som borde gälla för artikeln i tisdagens VK, där ett par till närmast oígenkännlighet utmaskerade ledande socialdemokrater från Nordmaling försöker göra ett debattinlägg i frågan om alternativa driftsformer vet jag inte riktigt, man både roas och oroas, fast av skilda anledningar. Artikeln innehåller inga andra formuleringar än det älskade begreppet ’privatiseringar’ , oberoende av att inga sådana beslut är tagna, men upplägget och bilden! Lite svårt att avgöra om det ska kallas buskisteater, eller stor show eller bara pinsamt. Undrar om någon annan ledande politiker än Ulla-Maj skulle komma på en så´n här idé? Är det kanske morgondagens politikerroll som framspeglas? Showmannen, gycklarens, den teatralistiske, narrens eller vem? Jag är själv tveksam om den arenan ska användas för politisk agitation, men vem vet?
Synd också att den annars vanligtvis förträfflige reportern låter ett politiskt parti framföra en så tydlig politisk markering utan att ge möjlighet till kommentarer från motsatta politiska sidan. Men, men, så kan det tydligen fungera ibland……
I övrigt idag har jag haft ett mycket trivsamt möte med Lantmäteriet och Överlantmätaren, där vi bl.a. pratade mycket och långt kring fastighetsbildning, inte minst då det gäller bildandet av nya naturvårdsområden och den förändrade strandskyddslagen. Här blir det intressant i de fortsatta beredningarna i just de frågeområdena!
Nu väntar möte med Centerkretsen!

Ja, då har man fått fötterna på den svenska jorden igen efter en i och för sig härlig semestervecka nere i Alanya, Turkiet. Med 8.000.000 turister årligen så har man onekligen byggt upp en mycket stark kompetens i turismverksamhet, och även som kommen från ’bäst-i-världen-Sverige’ är det bara att konstatera att vi har en hel del att lära då det gäller hur man gör intäkter av sina besökare!!
Landande klockan 11.00 och har bara hunnit hälsa ett 40-tal gäster från invandrarförläggningarna i Ånge välkommen till ett studiebesök i Nordmaling, som en tänkbar boendeplats efter ett möjligt uppehållstillstånd. Resten av tiden har jag läst in veckans media, både tidningar och webb, och även hunnit med att läsa på Lennart Holmlunds tal från 1:a maj här i Nordmaling. Kul att du engagerar dig i barndomsbygden, Lennart!! Själv är jag ju född i Holmsund, Umeå Kommun….
Kul att vk.se nu har startat upp Nordmalingssidan, märks ju ocksa ganska tydligt i den vanliga tidningen.
Imorgon torsdag ska livet snurra på som vanligt igen är det tänkt. Men det får bli i mor´gon det. Startade hemresan från Alanya klockan 01.00 i natt, så tänker använda sista delen av semesterdagen till just vad den är, ledig!

Lunchtıd nere pa stan och en restaurang med ınternetş kan inte lata bli trots att jag verklıgen sa tıll hustrun att nu blır tıll avkoppling till 100%. En lıten sıgnal till den vanliga vaerlden dock efter att försökt logga in i naestan 20 mın. Det vısar lika enkelt som löjligt: datorn har 2 olıka i:n, ett för Turkıet (som naturlıgtvıs sıtter daer i:et ska sıtta pğ datorn) och sedan ett annat i för Vaest-Europa, som ınte alls sıtter daer det ska. Men sedan vı fıck det utrett gar det ett löpande band….
27 grader ı skuggan, 22 ı medelhavet och 5 ı mın EFES (lokal pilsner) ınte aer det sa synd om mıg, ınte……