Min pappa satt i riksdagen i 21 år. 1980 hamnade han i en situation som till någon del kan liknas vid det läge som vissa borgerliga riksdagsledamöter har idag, även om man inte på långa vägar kan jämföra betydelsen i själva frågan.
Tore var nog en lojal riksdagsman under de tre partiledarna han hann med. Men att rädda de kvarvarande friflödande älvarna från utbyggnad var en samvetssak för poeten och naturromantikern. Han hade växt upp i Österselet som ligger mellan två forsar vid Umeälven och sett ’sin’ älv snöpas av kraftverken och hört vattnets brus försvinna.

Jag ska inte gå in på mer detaljer, men som jag förstår det gick det kraftig politisk prestige i frågan om Sölvbacka strömmar i Ljungan. Den gången ville den borgerliga regeringen bygga ut, (s)-blocket stod emot. Pappa Tore uppvaktades ivrigt av majoriteten längs strömmarna som ville ha älven med dess fiske och natur- och turistvärden kvar.
Pressen blev hård. Min rätt rakryggade och stundom kantige far var utsatt för enorm påverkan. Från partigruppen och inte minst från Gösta Boman med vilken han hade ganska mycket kontakt.

Stunden kom, det skulle röstas.
Han gick upp i talarstolen och sa med darrande stämma att han var för liten att föra debatt. Sen läste han en strof ur av sina dikter som handlade om älven, ’En orgelton bredvid’, och sa att om man går ’udenom’ som Peer Gynt, om man går emot sitt samvete – så är man förlorad.
Sen gick han ner i bänken och fällde regeringen.

Gösta Boman var rasande, men det gick över. Det har jag sett brevbevis på.
Tore valdes om igen 1982. Han fick ett hatbrev och en liten tunna (bokstavligen) tackbrev. Det är kanske första och sista gången som en bibelkonservativ gammal predikant blev omskriven i Veckorevyn, men de tog in hans bild och hans dikt och hyllade en riksdagsman som följde sin övertygelse. De var inte ensamma.
Vid ett hastigt möte i höstas sa Carl Bildt att han mindes min far som en hedersman.

Det finns ett liv också efter att man gått emot sin regering. Jag tycker inte alls som Lennart Holmlund att nejröstarna ska lämna sina poster. De kommer att ha oändligt många kryss nästa gång, var på listorna partierna än sätter dem.

FRA behövs, men Stasi-lagen behövs inte. Rösta ner och omarbeta!