Det finns en sak som nästan ingen nämnt i debatten om FRA-lagen. En sak som talar till både denna och den tidigare regeringens fördel, men inte tillräckligt.

Sverige antas internationellt vara en av de fristäder där medlemmar i olika terroriströrelser tillbringar sitt liv. En lugn hemmabas för en och annan kanske? Ett hem där man inte smutsar ner.
Detta underlättas säkert av vår blå-gula aningslöshet som manifesteras offentligt då och då. Senast för ett par veckor sedan när Palmecentret bjöd in Azzam Tamini som hyllar självmordsbombare, förespråkar Israels utplånande och försvarar terrorism i allmänhet.

Att grundlägga ett system där all elektronisk fjärrkommunikation scannas av storebror lär ändå inte hjälpa mot det här. Eventuella terrorister som bor här lär inte kommunicera i klartext framöver, knappast hitintills heller. Hur gärna vi än skulle vilja ha kontroll på dessa hot är det föreslagna motmedlet inte tillräckligt.

FRA-lagarna lär inte uppväga vår aningslöshet heller.
Men, det är kanske dessa min partikamrat Sten Tolgfors menar när han modigt travesterar Per-Albin Hansson och säger att vår beredskap är god.
Vi har alla fall FRA kvar vid gränsen.