Kom hem för några dagars vila ikväll. Det är inte länge jag varit borta, en knapp vecka en förra ’hembesöket’. Min fru har också varit borta och kom hem igår. För mig är det hon som gör hemmet, hon personifierar liksom ’hemma’.
Småförkyld och småsliten kom jag hem och det var bara så vackert, vårt orenoverade och ’ostajlade’ hem. Det bara osade trevnad i hjärtats och alla mina sinnens näsborrar.
Ju äldre jag blir, desto gladare är jag över vårt hem.
En granne undrade ganska tidigt efter att vi flyttat hit varför vi hade köpt hus egentligen. När vi så sällan var hemma.
Vi kommer aldrig att leva för att bo, men det känns allt viktigare att bo för att leva.

Tack för vårt hem!