Sent i går kväll kom jag hem från konfirmandlägret där jag varit en av ledarna under fyra veckor. Egentligen går det dåligt att kombinera detta med allt annat, det går i stort sett åt en sommar vartannat år. När lägret är slut kräver skolan uppmärksamheten och engagemanget. Kroppen och knoppen kräver ledighet.
Svårt att sluta är det i alla fall. Kanske delvis beroende på att jag är väldigt sent utvecklad. Vuxenheten har haft svårt att tränga undan barnasinnet på alla plan.

Inriktningen på lägret är ’klassisk’ evangelisk-luthersk kristendom. Förhoppningen är att de som är mitt emellan barndom och ungdom inte bara ska få en inblick i den tro som Sverige och hela västerlandet byggdes upp på. Med biprodukter som t.ex. hälsovård och undervisning för alla människor.
Vi vill som sagt inte bara förmedla insikt och kunskaper, som annars försvinner från vårt folk med rasande hastighet. (Utan att samhället verkar bli så mycket bättre för det, som en del trodde skulle bli följden av en utrotad kristendom)
Vi hoppas att varje konfirmand, så olika som de är i alla avseenden, personligen ska få lära känna Jesus, Bibelns huvudperson. Att alla ska få ett gott samvete och hoppet att det bästa alltid är kvar. Det är inga dåliga biprodukter det heller.

För egen del är det just kristendomen som är drivkraften i mitt samhällsengagemang.
’Sök det lands bästa där ni bor’. I det bibliska perspektivet är människovärdet absolut och lika därför att det vilar på att Gud skapade människan.

En månads föräldrafritt men vuxenlett läger innebär också en massa roligheter när den första osäkerheten har lagt sig. Bad, aktiviteter och fritid med gemenskap, men också detta förbisedda att göra nytta! Att tillsammans med andra vara med och ta hand om en del av det där som kanske de vuxna gör hemma. Hålla ordning på grejorna! Turas om att med några andra diska, göra kvällsmat, städa. Kanske lite stånk och stön från några ovana från början. Sen en doft av arbetets glädje och gemenskap när man vant sig. Olika saker man kan sen tidigare ’smittar av sig’, kunskap, färdigheter, självkänsla och självförtroende växer.
För några kan det vara ovärderligt att få inse det vettiga i att passa tider och jämka sin vilja med andras när man är många och ska göra gemensamma saker.
Ett konfirmandläger har många och betydelsefulla biprodukter.

Jag vill inte vara utan de här somrarna heller.