När jag igår kommenterade Holmlunds önskemål om köttsliga Kinaaffärer så skrev jag att jag att jag inte följt med i svängarna. Det är bra att göra det innan man uttalar sig.

Nu gissar jag att allt bottnade i att en delegation från Sverige varit och lobbat för svensk köttexport till Kina. Inte nödvändigtvis med svenska råvaror. De IKEA-köttbullar det t.ex. handlar om har inte svensk råvara.
Kineserna vill ha bra, friskt och pålitligt svenskt kött, det kan man förstå. Det jag inte förstått är att de också är intresserade av saker vi inte tar vara på, eller har svårt att sälja. Som t.ex. kyckling- och grisfötter.

Kina är ju ’världens verkstad’, därifrån kommer många skepp lastade. Finns det inte plats för kycklingtassarna som inte alltför miljöbelastande ’returgods’? Kunde sånt verkligen mätta några någonstans är det ju positivt.
Holmlund har nog minst fel. Sälj till Kina, inte bara köp.
Jag skulle vilja syna hur många kilo kinesiska varor som nejsägarna köper varje år.

Apropå idén att vi ska undvika köttproduktion i Sverige för att nå landets miljömål.
Pruttar kossorna mindre i länderna från vilka vi nu importerar 40-50% av vårt kött? Är frakten hit miljöneutral? Tror inte det.
Är det här ännu ett exempel på svenska ’miljökullerbyttor’? ’Stoppa verksamheten i Sverige så att den kan flytta utomlands och så köper vi produkten därifrån!’

Ät gärna mer miljövänligt. Men visst vore det bra om vi t.ex. kunde göra mer biogas och minska utsläppen från djuren via gödseln. Finns fler möjligheter?

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om kött, köttproduktion, köttexport, bönder, jordbruk, handel, frihandel, livsmedel, miljö, miljöpåverkan, växthusgaser från djur,