Ryssland har initiativet och bär ansvaret för det som sker i Georgien. Det gäller att inte gå på allt i den hårt regisserade föreställningen. Hur många tror att det var en händelse att kriget bröt ut i augusti och på OS öppningsdag?
Europas ledning ligger i hängmattan, vilket hårt arbetande politiska ledare behöver ibland. Världens uppmärksamhet är inriktad på Kina, vilket är positivt för ett angripande Ryssland som vill ha arbetsro några dagar. Samtidigt finns säkert i Kreml en primitiv och barnslig lust att decimera PR-värdet i ärkerivalen Kinas stora galaföreställning. Tyvärr finns betydligt mer infantiliteter längst upp i maktens boningar än vi orkar tro och fördelningen mellan rationalitet och stolthet kan vara skrämmande skev.

Ryssland har en lång erfarenhet och historia av att provocera fram och iscensätta ’anfall’ från mindre stater man vill annektera. Det är i alla fall mindre sannolikt att Georgien valde den här dagen för att starta ett erövringskrig mot Ryssland.

Man kan diskutera västs förödmjukelse av det sammanfallande Sovjet när det begav sig. När jag såg vissa fotografier och uttalanden och besökte bl.a. Ryssland, Estland, Lettland och Rumänien i början av 1990-talet minns jag att tanken kom att västs förlöjligande och övermod skulle straffa sig. Man ska inte låta sin fiende tappa ansiktet om man vill ha goda relationer och långvarig fred.
NATO:s etablering i det gamla Sovjets köksträdgård och på dess bakgård är inte heller någon lätt balansgång. Behov av trygghet för de nyfria länderna, NATO:s strävan efter nära koll, stabiliteten och så Rysslands behov, vilja och historiska stolthet. Inte så kompatibla saker.

Frågan är hur omvärlden kommer att reagera? FN lär kanske kunna samla sig till några ord framöver, oklart när. Vad kan och borde NATO samla sig till att göra? EU sitter på en obehagligt hal pottkant. Vi är som union och gemensam marknad redan beroende av Ryssland för vår energiförsörjning och vi håller på att göra oss än mycket mer beroende genom gasledningen som kommer att göra Östersjön till ryskt intresseområde i betydligt högre grad. Risken är att tonläget mot Ryssland kommer att bli trevande lågt och lite som ’pliktskyldigast’. Det kommer inte att kännas bra för några av EU:s nyaste medlemmar mot vilka Ryssland nu för ett tyst ekonomiskt bestraffningskrig.
EU:s ledare ska träffas i Paris på måndag. Med all respekt för semesterbehoven, det känns sent.

Det som händer borde ändå göra att de forna sovjetstaterna tänker över hur de behandlar sina ryska minoriteter så att man inte ger Ryssland onödigt bränsle till fortsatt aggression. Man förstår om kärleken till de gamla förtryckarna är måttlig i t.ex. baltstaterna, men man bör bearbeta sina känslor och gå visligt fram.

I Sverige har ju alla våra partier försäkrat oss om att Ryssland inte längre är något hot mot sina grannar och att de förresten knappt har någon anfallsförmåga kvar. Försvarspolitiken utformas därefter.
Det är också ett ansvar.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Georgien, Ryssland, krig, krigshot, försvar, säkerhetspolitik. Baltikum, Estland, Lettland, Litauen