Jag kom att höra början på Carin Götblads ’Sommar’ idag. Hon berättade om pappans uppväxt som fosterbarn på Gotland och hur han i 10-årsåldern rycktes upp till sin mamma i Stockholm. Han kom till norra Europas då största skola på Kungsholmen. Om det var som Carin G sa blev han kränkt av sin lärare på ett sätt som jag inte hört motsvarigheten till förr.

Jag genomfors av en känsla som kom det att brusa i öronen, ett ögonblicks het önskan att ha få ett rektorssamtal på kontoret med läraren. Sen fick jag tårar i ögonen.
Till er som drabbats av något liknande och på något sätt fått det relaterat till kristendomen vill jag säga, förlåt!

Felet är inte Guds, utan människors….

Carin Götblads program