I går körde jag och min fru motorcykel förbi avtagsvägen till Sörbyn, kriminalvårdsanstalten utanför Hörnefors. Under nästan ett par årtionden var jag med på mer eller mindre regelbundna besök på Sörbyn via Mariehemskyrkan i Umeå. Vi hade en andakt, en stunds fika och samtal. En och annan tillfällig eller regelmässig ’inneboende’ lärde man känna och besöken gick inte spårlöst förbi för min del.

Idag sändes en del av Studio Ett från anstalten. Kriminalvårdens ledning vill lägga ner Sörbyn, ja nästan alla öppna anstalter i vårt vidsträckta Norrland. Man vill satsa på ett antal ’superanstalter’ från vilka utslussningen kan ske efter individuella behov och möjligheter.
Kriminaliteten hårdnar och sväller och anstalterna är knökfulla. Mellan både häkten och anstalter går ständigt transporter för att nyttja varje plats. Det kan handla om att frakta folk från t.ex. Norrköping till Umeå eller andra vägen. Det sägs att antalet häktade och interner som är på vägarna en vanlig dag motsvarar ytterligare ett häkte och en medelstor anstalt. Nog behövs mer plats.

Regeringen har inte beställt en nedläggning av Sörbyn, men man har beställt en effektivisering av kriminalvården inför den kapacitetsökning som behövs.
Jag tror att det är ett misstag att lägga ner de öppna anstalterna. Att tömma Norrland på dem anser jag är synnerligen dumt. Det går inte att bara se på miljonen som bor i Norrland, man måste också ta hänsyn till att det utgör nästan 60% av landets yta.
Rattfylla, jaktbrott och andra saker som ger korta ’besök’ dominerar inte längre på Sörbyn. Genomsnittsstraffen är längre än för tio år sedan, brotten genomsnittligt tyngre. Hur som helst tror jag att miljön på Sörbyn är mycket positiv ur ’arbetsmiljö-’ och rehabiliteringssynpunkt. Möjligheterna att arbeta med djur, i jord- och skogsbruk och möjligheten till frigång då man uppehåller sitt arbete och bor på anstalten är betydelsefulla. För myndigheten sin vilja igenom kommer det inte att finnas någon öppen anstalt norr om Sundsvall. Det kommer att påverka många familjers och interners situation. Både för dem som sitter en enda gång, för förstagångsförbrytarna och för dem som kanske kunde motiveras att bryta med ett destruktivt kriminellt liv spelar de öppna anstalterna en särskild roll. Jag tror inte vi får tillbaka fler till svenssonlivet från de kommande superanstalterna jämfört med från bondgården på Sörbyn, tvärt om.

Jag tror tyvärr vi behöver fler fängelser, men låt ett nät av öppna småanstalter bli kvar i vår långsträckta landsdel. Däribland Sörbyn.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Kriminalvården, kriminalvårsanstalt, fängelse