Jag medverkade vid ett stugmöte hemma hos några goda vänner i byn Ström i Bjurholms kommun idag. De arbetar med att ordna mat till våra tallrikar. Ett hedervärt yrke.
Vid middagen efteråt hann vi prata om både det ena och det andra. Både andliga och riktigt jordiska saker.

Till det jordiska hörde detta med slaktdjurens långa sista resa. Det är ingen nyhet, men lika märkligt och miljömässigt tveksamt. Är det rimligt att en gris eller kossa från inlandet eller Umeåregionen ska stå och skaka i en lastbil till Luleå och att kotletterna, köttfärsen och fransyskan sen ska åka hela vägen tillbaka? Om Ica eller Konsum i Bjurholm skulle sälja lokalproducerat från Gustafssons i Ström skulle bitarna ändå ha åkt drygt 600 kilometer.

När man tänker på de importerade matvarorna som kan vara rena globetrotters är det kanske inte mycket att orda om att Västerbotten saknar ett eget slakteri, men ändå.
Kan det här vara miljömässigt vettigt? Är det hållbart? Kan det ens vara ekonomiskt med dagens, för att inte tala om morgondagens dieselpris?

Man får väl köpa den mat man vill. Själv använder jag hellre dieseln själv än äter bacon som gjort det i onödig omfattning.