Det FRA som gjort Sverige ovärderliga tjänster (men kanske en del andra saker också) under många årtionden kommer att behövas även i fortsättningen, vad organisationen än kommer att kallas. Vi måste ha en bevakning av vår omvärld. Inte minst om vi i framtiden skulle se ett betydligt försvagat NATO, vilket kanske till och med är troligt.

Att vi inte skulle spana på det som sker i kablarnas värld är inte rimligt. Lika orimligt är det att FRA skulle få göra de totaltäckande ’sociogram’, den fullkomliga kartläggning av alla individer som tekniken ger möjlighet till, i stort sett under egen eller retroaktiv kontroll. Det går bara inte att förena med ett rättssamhälle. Vi är många till höger och vänster som aldrig skulle acceptera det.

Som det sades i dokumentären om FRA härom kvällen så är detta ett problem för nuvarande och framtida regeringar oavsett partifärg. Jag tror att våndan i de olika partihögkvarteren inte skiljer sig så mycket från varann, även om det nu är hetast för Alliansregeringen. Hur ska man lösa denna knut? Signalspaning med integriteten i behåll.

Lagen måste rivas upp och det måste till prestigelösa samtal mellan så många partier som möjligt. Att hitta en majoritet inom (v) som accepterar signalspaningens nödvändighet kan förmodligen bli svårt.
Den enda lösning jag kan se är en ’realtidsdomstol’ som är fristående från FRA men ständigt fysiskt närvarande och verksam. Den blir dyr och kanske inte helt lätt att hålla bemannad, men den är nödvändig.

Regeringen har allt att vinna på att Att för ett ögonblick inbilla sig att FRA-lagen kan tuffa på med lite justeringar och annars i stort sett som den togs 18:e juni, det är kvalificerat självbedrägeri.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, signalspaning, sociogram, integritet, integritetsskydd, Alliansens ödesfråga, Orwell, storebror