Idag har jag haft en trevlig upplevelse när jag fick förmånen att tala över ämnet ’Varför politik?’ inför något drygt 50-tal vuxna elever på Dalkarlså folkhögskola. Stig Åsbringer, en god vän och rektorskollega, har börjat basa där och frågade om jag kunde tala över ämnet på denna folkbildningens högborg i Västerbotten.
Det blev alldeles för länge, men de satt kvar! Det blev en del frågor och debatt också. Intressant. Hoppas att jag inte chockade dem med utmaningarna jag la fram för dem, sakerna de måste ta itu med som politiker i framtiden.

Varför politik? Jag började med deras mormor och deras framtida barn och med några bibelord som är viktiga för mig. Några som visar att Gud bryr sig om vårt samhälle och vill att vi ska göra det. (Skolan drivs av pingströrelsen, men jag gissar att de flesta av eleverna inte har någon relation till den)
Jag fortsatte lite med politikens villkor och möjligheter och vad som förmodligen skulle ske om ingen brydde sig om det gemensamma. Det är alltid de svagaste som råkar värst ut när det blir kaos eller när samhällsutvecklingen stannar av. Jag kryddade som sagt med några rejäla utmaningar som man kan se framöver, man vill ju inte föra unga människor bakom ljuset. Det kändes som om de flesta var ’med’.

Jag vet inte hur jag ska ta det här med vilket parti de trodde jag tillhörde. Efter drygt halva tiden kom jag på att de ju inte hade en aaaning om vad jag tillhörde för parti och kastade ut frågan.

En skärpt kille sa genast att jag inte hörde till vänsterpartiet, sen gissades det på kd, fp, c, mp, s och sen var det liksom bara moderaterna kvar. Berätta INTE detta för förbundsordförande Anders Ågren, jag vet inte hur han skulle ta det. Jag kanske inte får vara med längre. *s*

Handlade det om fördomar eller om otydlighet från min sida?
Kanske båda, men jag var ju inte främst här som moderat. Jag såg som min uppgift att röra om i grytan och försöka få en grupp unga vuxna att också fundera på deras ansvar för att samhället ska kunna även framöver. Folkomröstningar, korta inhopp i aktionsgrupper och andra romantiska tankar i all ära, men det kommer inte att räcka för att driva det här samhället.
Även om vi vänder byråkrativansinnet som jäser över alla bräddar och börjar förenkla istället för att komplicera har vi jättelika utmaningar och mycket politiskt slit och släp som väntar. Oavsett hur det går med finanskrisen.

Vårt samhällsbygge behöver många unga, också några från Dalkarlså.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Folkbildning, folkhögskola, politik