Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Till en lätt avundsjuk vän

Av K-G Sjöström fick jag en så personlig, lång och intressant kommentar på ’USA’-texten att jag tar svaret som bloggtext. Annars blir våra kommentarer ännu längre än de långa texterna.

Hej K-G, och tack!

Jag är intresserad av att resa och har haft förmånen att få besöka drygt 30 länder, men då har jag även räknat några som jag bara passerat igenom. När jag tänker på det har det varit så att andra betalat resan rätt ofta. Bitvis har det varit ganska mycket möda med resorna, en motprestation har i regel funnits med.

2,5 veckor och 800 mil med ett högstadiegäng genom 14 länder som reseledare och busschaufför är ett exempel. Det är roligt, men inte bara vila. Inte när växellådan sprängs den andra dagen t.ex. Vi kom vidare efter nio timmar och ett smärre under. VK skrev att resan tog slut, men si det gjorde den inte.
Den turen behövde jag inte betala.

Några resor till mer undanskymda delar av Indien har också legat mer på den mödosamma sidan med ett par veckors magsjuka varje gång.
Det kändes också lite pyrt när personbilen jag och min reskamrat åkte i en natt i Andhra Pradesh blev stoppad av en maoistisk gerillagrupp. De hade placerat en traktor med stenlastad vagn tvärs över vägen, man ’hade fått punktering’. Veckorna innan hade nio av deras medlemmar blivit dödade i en ’shoot-out’ med polisen. Gerillan, som inte brukar dra sig för att ta gisslan, hade säkert kunna ha viss nytta av två västerlänningar. Efter att de tittat igenom våra pass såg de tyst på oss en stund (som kändes längre än den var) i nattens mörker, sen fick vi åka. De veknade kanske av att vi var där för att vår församling betalar för ett barnhem i trakten, eller också hörde Gud helt enkelt våra böner. Jag har inte så dåligt samvete för att andra betalade den resan heller.

Eller trippen till Kenya 1990 då jag ett tag gjorde mig ganska lik om livet efter att Gula febern-vaccinet ’snedtände’ en aning och ögonvitorna inte längre gjorde skäl för namnet. Då hamnade vi förresten också i en hotfull situation i Kisumu vid Victoria-sjön efter att det brutit ut ett väpnat upplopp efter att en minister blivit mördad.

Resan till Israel då en palestinsk plexiglasbestyckad (så skärvorna inte skulle synas på röntgen) bomb exploderade vid en busshållplats 150 meter bakom mig, där jag nyss passerat, hade jag betalat själv. Den gick jämt ut med utryckningsbidraget från K4.
Det finns mer pikanta detaljer omkring reseaktiviteter som inte lämpar sig för det här mediet, men kanske för ett samtal över en kopp kaffe någon gång.

Och så det där med mina blandade känslor inför resan. Direkt rädd brukar jag kanske inte vara, kanske hellre lite för dum för att vara tillräckligt försiktig. Om det berott på trötthet efter för lite sömn, en sommar med för lite vila och en höst med för mycket ’åhåga’, eller helt enkelt ålder, det vet jag inte. Men eftersom du erkänner så mycket får väl jag bekänna att jag några ögonblick känt ett stråk av oro inför USA-resan.
Hade jag varit Usama eller hans efterträdare hade ju Washington den 4 november varit ett prioriterat mål. Garanterad direktsänd mediebevakning, fyra amerikanska presidentämnen och en hel hop intressanta måltavlor och ’medlöpare’ samlade på en plats.
Så har jag inte tänkt, men några trötta och diffusa ögonblick känt.

För undvikande av varje missförstånd: Jag känner stor glädje, förväntan och tacksamhet inför resan till USA.
Vad gäller farorna får jag lita till Vår Herre och kanske litegrann på USA:s olika styrkor som Inte Bara förlitar sig på det som man kan lyssna sig till i kablarnas brus.

Och, ja, partiet betalar resan. Jag har vunnit en tävling som handlade om medlemsvärvning. Vill du bli medlem förresten? *s*

Till sist. Jag ska kolla att din frus poströst räknas, jag lovar att lämna flygstolen som det anstår en kommunpolitiker från Vännäs, jag ska resa med kamera och öppet sinnelag.
Om jag förstått saken rätt ska jag också få vara med och realtidsskriva på en ’USA-vals-blogg’ som VK ska öppna. Några glimtar ska jag försöka få iväg.
Så du kan nästan följa med.

Allra sist. Trösta dig med att jag får betala det mesta av maten själv. Hej!

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

4 kommentarer

  1. Karl-Gustav Sjöström

    Jag känner mig oerhört glad över att bli kallad ”vän”. På ett märkligt sätt känner jag helt uppriktigt detsamma för dig. Tack för det!

    Tack också för den spännande beskrivningen av några av dina resor, som uppenbarligen inte bara varit nöjesresor.

    Att ditt parti skickar (jo, jag såg att det var ett pris för medlemsvärvning) dig på resan tror jag är ett mycket bra beslut. Jag tror också att du kommer att göra rätt för pengarna – och även lämna din flystol snygg och städad som det anstår en ansvarskännande politiker från Vännäs.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.