Såg just att K-G Sjöström berörde något jag inte tänkt på, fast jag väl borde. Att jag har en ovana att ibland lägga in ’herr’ när jag debatterar eller ordväxlar med någon och att detta kan uppfattas som ett tecken på dryg överlägsenhet.
Jag vet ju att det var en ganska vanlig företeelse i forna tiders politiska debatter när saker och ting började sättas lite på spetsen. Ett sätt att med en synbar artighet distansera sig från meddebattanten och markera irritation eller upprördhet.

Det är möjligt att jag ibland använt det så utan att vara medveten om det. När jag känner efter så tror jag att ’herrandet’ förekommit ibland i våra debatter i KS eller KSAU. Till exempel när jag och någon annan debattglad som Matts Lundgren eller Willi Schäfer spänt verbala muskler mot varandra och retats lite i någon fråga. Men vad jag minns aldrig utan humor,leenden och ömsesidig respekt. ’Stämningsdetaljerna’ som inte är så lätta att få med på nätet utan att i tid och otid klämma in störande ’smilisar’.

Mitt ’herrande’ härrör sig nog främst från en ’språklust’ som bl.a. yttrar sig i väl stor ordrikedom och en förkärlek till snabba kast mellan olika språkstilar. Jag gungar gärna i språkets lianer och svingar mig mellan lite högstadieuttryck, kanslisvenska och smått klassiska idiom eller ’språkegendomligheter’. Särskilt när jag är på gott humör har mitt språk svårt att hålla sig riktigt strikt och formellt korrekt. Något som kanske kan verka lite barnsligt och störande ibland.
Jag kan inte förneka en medfödd och svårutrotlig lust att påverka och övertyga meningsmotståndare och åhörare om mina åsikters förträfflighet (*leende och glimt i båda ögonen*). Inte heller förnekas en inbyggd strävan, med samma diskutabla ursprung, att hålla mig överst på dynghögen när debatten hettar till och det börjar flyga fjädrar.

Samtidigt ber jag uppriktigt om ursäkt om någon känt sig nedtryckt eller påhoppad av mitt ’herrande’. Det har inte varit min mening och jag ska försöka arbeta bort det.
Jag är tacksam för att K-G tog upp saken. Bland det sista jag vill är att gå dryg och ’inbilskt uppnäst’ genom livet. Den sortens beteende har jag själv en viss allergi emot.

Vänligen

Herr Nilsson