Radioprogrammet ’Barnaministeriet’ gav på lördagen en bild av friskolorna som definitivt inte stämmer med min. Som jag skrivit tidigare har man t.ex. jämfört helt olika saker när man på sin hemsida skrev att 13 till 16 % av alla barn har funktionshinder (alltså alla möjliga), men att bara 2,47 promille av barnen på friskolorna har fysiska funktionshinder. Thomas Hartman, en av våra tyngre regionala socialdemokrater gick på finten och skrev som Barnaministeriet ville att vi alla skulle läsa. Han tyckte sedan att jag ’duckade’ sakfrågan och förlorade mig i statistiken i det jag skrivit om detta här på bloggen.
Duckar gör jag inte alls. Så lögnaktig statistik som den här ska man heller inte släppa igenom, särskilt inte när man den blir ytterligare feltolkad och spridd av tunga politiker.

’Min skola’, Mariaskolan i Umeå, och alla friskolor jag känner till på kristen grund ser det som en viktig uppgift att ta emot barn som på olika sätt far illa eller har svårigheter. Oavsett om dessa handlar om att de varit allvarligt understimulerade i klasser där läraren velat ha alla barn trädda på samma snöre, om man kämpat med något funktionshinder, varit mobbade eller bara vill ha mer lugn och ro. Tidigare hände det ’tyvärr’ under någon period att andelen barn i svårigheter hamnade hundra gånger högre än det snitt Thomas Hartman felaktigt kom att hävda gällde inom friskolorna. Omkring 25% istället för uppgivna 2,47 promille. Procenten kan bli för hög i vissa lägen, beroende på vilka funktionshinder det handlar om.
Till bilden hör att vår skola under några år fick ta emot extra stöd för att vi hörde till den knappa handfull skolor i Umeå som hade det största åtagandet. Ett högt åtagande har vi fortfarande, sedan något år tyvärr inte det extra bidraget. En annan sak som kan vara bra att veta är att vi flera gånger tagit emot elever efter att ha kontaktats av kommunala rektorer eller andra kommunalt anställda.

Till detta är det så att friskolorna ofta får ta emot elever med svårigheter föräldrar av olika anledningar inte vill utreda. Detta måste accepteras, även om det i det flesta fall är önskvärt med en utredning av barn med misstänkt funktionshinder. Det här kan herr Hartman fråga upp hos lämplig tjänsteman på Umeås skolkontor. (TH, ring så kan jag tipsa om namn!)

Så små skolor som vår måste kunna säga nej, eller avråda från en flytt till oss, i vissa speciella lägen. (Något vi bara gjort ett par gånger sedan 1994, särskilt då aktuellt funktionshinder varit för välrepresenterat i någon av våra små klasser) Särskilt om man finns i kommuner där t.ex. ideologiskt färgad njugghet mot friskolor gör att man vägrar skjuta till medel för omfattande ombyggnationer eller annat. Sådana kommuner finns, alla är inte som Umeå som ibland ställt upp imponerande bra. ’Barnaministeriet’ ville genom att lyfta fram Västerås kommun, som alltid sa sig bekosta funktionshindrade barns särskilda behov, ge skenet av att alla kommuner gör det. Det är inte sant.

Den tiondel skolor som sa nej till funktionshindrade barn i dagens program uttryckte sig bitvis märkligt, det tycker också jag. De hade ändå rätt att säga nej, men inte utan att först kolla upp behoven. Som Kjell-Olov Feldt (ordförande för Friskolornas riksförbund) sa i programmet skulle många av oss ’små’ tvingas stänga omgående om vi i alla lägen utan stöd skulle ta emot t.ex. ytterligt sällsynta multihandikappade. Elever som kanske behöver ombyggnationer för stora summor. Ibland kan det också handla om att man helt enkelt inte tillnärmelsevis har kompetensen för det aktuella funktionshindret.
Det är heller inte alltid att föräldrar till ett funktionshindrat barn kan välja vilken kommunal skola som helst.

De mindre friskolorna är sällan organiserade som vinstdrivande bolag och kommer aldrig att berika några ägare. Pengarna går till barnen.
Mariaskolan är t.ex. en förening. Det hade ibland varit enklare och mer praktiskt att vara organiserade som ett företag. Vi hade nog arbetat likadant ändå. Över tid har aldrig några överskott uppstått.

Även friskolornas barn är kommunernas barn. (Vi har barn från fyra olika) Deras föräldrar, släkt och vänner betalar också kommunalskatt. En lärartjänst på en friskola är också en lärartjänst. En dålig friskola som inte skärper sig bör stängas, samma sak med en dito kommunal.
Friskolorna betyder inte alltid bättre kvalitet och resultat, men de har genom sin blotta existens betytt mycket för alla elever. Ibland behöver man byta skola. Varken Mariaskolan eller någon annan lyckas i alla lägen och många olika problem kan uppstå eller upplevas. Som friskola märker vi också att konkurrensen från de kommunala skolorna ökat sedan 1994. Man har helt enkelt skärpt sig och blivit bättre.
Det gynnar alla elever.

Intressant