Det har varit roligt med dessa möten med reportrar, journalister och politiska proffs. Inte en ’dryging’ så långt ögat har nått. Initierade kunskapsförmedlare, allihop.
Så var det också med SvD:s USA-korrespondent Karin Henriksson som vi fick en lunchmöte med igår.

Är Nilsson riktigt klok som bloggar som om han hade betalt för det när han är några korta dagar i Amerikat?
På ett sätt har han ju betalt för det. Jag har fått, eller vunnit, resan av moderaterna i Västerbotten, klart som korvspad att jag ska blogga. Får jag den här förmånen ska jag ju ’ta med’ så många som möjligt på upplevelserna. Även de som aldrig varit och aldrig blir mina partikamrater.

Kan inte det vara något man kan lära av Obama och McCain om politiskt arbete och regerande också? Att styra efter idéer och bästa förstånd och också se till deras bästa som aldrig kommer att rösta på en.

På nätet har man sett hätska och otrevliga konfrontationer mellan republikaner och demokrater. Den ende av oss i gruppen som sett någon yttring av valkampanjande i New York gjorde det i förrgår. En dam stod och hoppade på en refug och viftade med ett McCainplakat. Hon hade gjort flera skyltar och bjöd ut andra till refugen. Till slut stod de 4-5 stycken där, hoppade och viftade. På trottoaren stod det fler och hojtade slagord för Obama. Han som såg det sa att det inte var några ’hard feelings’. Det var mycket leenden och ingen hätskhet. Förmodligen skulle man kunna ha gått och fikat tillsammans efteråt.
Här i Washington kunde man innan valet prata politik överallt och med alla. På det överdådiga hotellrummet fanns förtryckta kartor över USA där det låg en blå och en röd penna med rosett omkring. Så man skulle kunna följa valet på TV och färglägga eftersom.
Vad gäller bloggandet så är det också mer nöje än arbete.

Nu dröjer det ett tag innan det kommer några texter. Tack för hjälp och omnämnanden här och där!