Det är annorlunda helt enkelt. Ta bara det här med Obamas ministrar. Tydligen inte bara demokrater. Antagligen även ett litet gäng republikaner ur nuvarande regeringen och så Hillary Clinton, det senaste årets ’huvudfiende’ inom det egna partiet som förmodad utrikesminister.

Nu kommer socialdemokraterna förmodligen inte alls att bilda regering så snabbt som de och media trodde, men låt oss spekulera lite. Låt oss tänka oss en ’amerikansk’ laguppställning.

Per Nuder tar tillbaka makten i partiet. Han sparar Jan Björklund från den avgående regeringen och Carl Bildt får fortsätta som utrikesminister. Maria Wetterstrand blir miljöminister och Lars Ohly arbetsmarknadsminister. Sen blir det en del spännande utnämningar ur det egna partiet och så kröns det hela med Mona Sahlin som finansminister eller en ’comebackande’ Göran Persson på någon av posterna?
Skulle inte tro det, nej.

För att vara i alla fall lite seriös. Tänk om vi skulle få ett gigantiskt krisläge med en känslig situation som skulle kräva en samlingsregering? Man har väldigt svårt för att se hur något sådant skulle kunna bli av i dagens Sverige. När vi bränt så mycket verbalt krut och så många övertoner har klingat och några ser Ådalen 31 framför sig när de hör om Alliansen och dunkla känslor tar över hjärnans arbetsområde. Spöken ses i.o.f.s. inte bara på vänstra sidan.

Här skulle det knappast gå att samla sig, men i USA verkar det mesta vara vara möjligt.Det kan också handla om att de inser läget.