Den här texten är ett delsvar om ’utanförskapet’ som jag tänkte ge till K-G Sjöström, borgerlighetens blogg-sparringpartner i Vännäs. En ärlig och uppriktig socialdemokrat av den gamla stammen. Svår att inte tycka om, bl.a. för sin uppriktighet, men ibland kanske bärandes lite för välväxta skygglappar.

Jag tänker slopa den vanliga sifferexcercisen som visar att utanförskapet minskade rejält från 2006 fram till att den världsvida finanskrisens följder importerades och att det fortfarande är fler i arbete än när (s) lämnade.
Istället tänker jag sticka ut huvudet och tänka högt kring några bakomliggande problem som är verkliga trots att en del trängda människor för sin personliga del kanske känner det jag säger som ett hån.

Ett gigantiskt problem är alla unga som inte kommer in i arbetslivet, utan döms till utanförskap redan från början. Här har alliansen inte varit tillräckligt radikal enligt min mening. Man skulle lära av Danmark som nästan inte haft någon ungdomsarbetslöshet. Banta LAS kraftigt upp till 25-26 år. Det är bättre att företagen vågar prova att anställa en ung och att de får riktig arbetslivserfarenhet än att de åldras i förtid som arbetslösa datornarkomaner eller något ännu värre. Nu börjar säkert stenarna hagla över mig, men det får jag väl ta då.

Ett annat problem belystes i TV och radio för några år sedan när några yngre människor gick ut och hävdade sin rätt att låta bli att arbeta överhuvudtaget. De menade att det var helt ok att roa sig och låta skattebetalarna betala för uppehället. Den gången knöt mången gammal socialdemokrat händerna i fickorna. Det var inte för detta de hade kämpat i gångna tider.
Det har funnits och det finns människor som utnyttjar andra. Janne Josefsson har i några program visat upprörande fusk av olika slag. Fusk som man inte får nämna om man ska vara politiskt korrekt. Bland annat sådant som satts i system av vissa invandrare, eller ’utlandsfödda’ som K-G skrev.

Ett annat krux är det faktum att det förtidspensionerats en ofattlig mängd unga människor under de senaste åren av socialdemokratiskt styre. Jag har själv för några år sedan mött unga människor som varit skakade av hur lätt de hade kunnat bli det som förr kallades sjukpensionärer. Mellan 2000 och 2006 fick ca 70 000 svenskar mellan 20 och 39 sjuk- och aktivitetsersättning. De var värst 2004, då påbörjade drygt 13 000 sådan ersättning.
Minns jag rätt fanns det i början på 2000-talet beräkningar som visade att att förtidspensioneringarna som var beslutade skulle kosta 600 000 000 000 kronor i förlängningen. 600 miljarder. Då var mellan 5 och 600 000 människor pensionerade i förtid.

De flesta fick säkert ta del av skyddsnätet på goda grunder. Den psykiska hälsan blir inte bättre i vårt land och detta återspeglas säkert också i dessa siffror. Det alltmer trasiga, hjärtlösa och högvarviga samhället tar sina skalper, också i min närhet.
Samtidigt byggde en mindre del av dessa ’pensioneringar’ på tveksamma grunder och vissa på rent fusk. Inte minst Västerbottens Folkblad har varit duktiga på att uppmärksamma fuskarna som tvingar myndigheterna att skärpa kontrollerna.
Överhuvud taget måste man fråga sig om det är rimligt att en av världens friskaste och långlivade folk ska ha en av de största procenttalen vad gäller sjukskrivna och ’förtidspensionerade’? Det är så vi har haft det.

Framöver ska betydligt färre försörja betydligt fler. Det är ganska skakande siffror, särskilt när man ser hur många som hamnade utanför arbetsmarknaden under det sista (s)-decenniet. Det finns inga alternativ till att göra det ännu attraktivare att arbeta och att hjälpa så många som möjligt som hamnat utanför att komma tillbaka i arbete. Våra barn och efterkommande har inte råd med något annat.
Dina barn och barnbarn har inte det, K-G.

Socialdemokraterna har förr drivit arbetslinjen, men tappade den någonstans på vägen. Alliansen såg problemen och gjorde något. Vissa saker är inte färdiga, annat måste kanske kalibreras om.
Även om vänsterblocket skulle komma tillbaka 2010, 2014 eller 2018, om världen består, kommer de inte att kunna föra en politik som är så mycket annorlunda.
Det kommer däremot säkert att låta annorlunda i valrörelserna.

Nu står vi inför en ny och hittills osedd situation som kommer att ge en kraftig ökad arbetslöshet. Jag tror det var väl att vi fick några år med alliansen innan krisen kom. Samtidigt kommer borgerligheten att behöva ta en hel del nya tag inför den nya situationen, vilket man också håller på med. Lätt kommer det inte att bli.