På tal om detta med kärleken och hur olika det kan gå till så måste jag berätta om en man som fick ett lite speciellt livsöde på detta område. Jag har fått detta berättat av en som arbetade några år i hans närhet, en som jag vet brukar var noga med sanningen. Huvuddragen har också bekräftats av andra senare. Han dog det år jag fyllde tolv och jag såg honom tidigare samma år eller året före. För mig då bara en väldigt gammal farbror.
Jag vet när han föddes och dog, de andra tidsangivelserna är ungefärliga.

Han föddes 1891 och kom från enkla förhållanden. Att studera var det inte tal om, trots att det fanns mycket av det man då kallade ’läshuvud’.
Han kom som dräng till en rätt stor bondgård. Där fanns det en flicka i ungefär samma ålder och även om kontakten säkert var måttlig mellan gård och lagård gick som det gick. Det blev nog både förälskelse och kärlek.

Att bondens dotter skulle gifta sig med drängen fanns absolut inte på kartan. Föräldrarna, eller någon av dem, tvingade dem att bryta upp förhållandet.
Han avslutade sin anställning på gården, oklart om det var av sorg och bitterhet eller av att han fått ihop en slant så att han kunde börja studera.

Någon gång i 25-årsåldern gifte han sig med en kvinna i 50-årsåldern. Omgivningen talade om resonemansgpartiernas resonemangsparti. Det sades att hon ’tog hand’ om honom, tvättade hans kläder och gjorde det ekonomiskt möjligt för honom att studera vidare. Om detta tror jag få vet något säkert. Det kan mycket väl ha varit annorlunda än det såg ut på håll. Han blev teologie doktor och det sägs att han skötte sin fru med stor kärlek och omtanke den sista tiden av deras omkring 25 gemensamma år.

Den forne bonddrängen var omkring 50 när han blev änkeman. Då hade en kvinna i ungefär samma ålder nyligen blivit änka. Jag hade unnat hennes föräldrar att leva och se det som skedde, men jag vet inte om de gjorde det. Om det var så hade de inte något att säga till om och rollerna var dessutom tämligen ombytta. De kanske hade skämts? Flickan och drängen fick i alla fall varandra.
De fick någonstans omkring ett kvarts sekel innan han fick ta hand om även henne den sista tiden av jordelivet. Under deras år tillsammans gjorde han huvudarbetet med en av Sveriges bibelöversättningar – ’Nya testamentet på vår tids språk’.

Som sjuttiofemåring med två långa äktenskap bakom sig kunde man tänka att han skulle ha lagt den äktenskapliga karriären på hyllan, men se inte han inte. I 75-årsåldern gifte han sig med en kvinna som var, ja hur gammal tror ni att hon var?
Rätt svar där borta av damen med det mörka håret!
Omkring 50 förstås. Här ändrades inte på vinnande lag.
Nu blev det inte så länge innan de var hans tur att bli vårdad den sista stunden innan evigheten. Hon levde ganska länge efter honom.

Det här hade nästan gått att göra en film (!!) om, men det är nog bättre att det inte blir av. Filmer med verklighetsanspråk blir ju i regel sämre och osannare än sagorna eftersom man måste göra om så mycket så det blir ’filmiskt’ och egentligen inte vet så mycket om händelser, motiv, stämningar och ord heller.
Däremot finns här en provkarta på tre säkert mycket olika äktenskap.
Ingen av oss kan med säkerhet värdera det ena framför det andra.