Robban vid Mittisjön! Tack för kommentarerna här och där.

Sänder över en dikt med platser och namn ni har runt omkring er och som du säkert känner igen. Hoppas att du inte finner den makaber, då den är skriven som minnesdikt över en ’fångstman’. Någon som gissningsvis dog under min pappas tid i bygderna, mellan 1944 och 1948. Förmodligen någon din mamma kände.

Dikten finns i min pappa Tores diktsamling ’Kungsled’ och under avdelningen ’Fjällstig’.

In memoriam

Det skockas skyar kring Gavas
och fjällvinden gormar som förr
En vinter igen skola drivorna travas
kring jaktkojans dörr
Mot Svaipa solglansen faller
då fastlagens ljusning begynt
och skarsnöns blanka kristaller
bli gyllene mynt,

En kölddag vitnar mot Tjolme
förstenande kärv och sträv
då isen sträckt kring var holme
sin skimrande väv
Konungslig höjer sig Ferras
och Tjäksa står drottninglik
då älvdalens trängsel spärras
vid snödrevsmusik.

På Yraf spåret snart blånar
där fångstmannen färdats till fjälls
av västan, som livar och dånar
strax våren beställs!
Förundrad du lyssnar till jokken:
fast evig dess sång är dock ny
Den spelar för risen och blocken
att mörkret skall fly.

O fjällvärld, din ro har ej brutits
Och ändå är intet som förr
ty bakom en fjällman har slutits
hans jaktkojas dörr
Du grunnar med vidd som förbidar
en brusande vårs sakrament
men aldrig på skaren där skidar
den man som dig känt.