Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

En klok flickas fråga om djuren

Jag fick för en tid sedan en fråga av en klok flicka som jag inte kunde besvara. Kan någon hjälpa mig med denna i.o.f.s. hypotetiska fråga? Hon borde få ett svar.
Vad skulle djurens befrielsefront och andra djurrättsaktivister vilja göra med alla djuren? De lever ju och de förökar sig.

Om de djurrättsrörelser som är mot dödande av djur nästa år skulle få all makt och myndighet i Sverige, hur skulle man göra med alla kossorna? Grisarna och hönsen? Skulle man släppa ut dem bara så där?

Det blidde ganska många på gatorna om vi skulle köra det storskaliga indiska lösdriftssystemet. I Sverige har vi ca två miljoner nassar, 1,5 miljoner kor och tjurar. Bara fåren är en halv miljon. Skulle de få självdö, som i vissa områden i Indien? (Det ser inte djurvänligt ut kan jag lova)

Om vi som vill inte skulle få äta dem, vad skulle vi göra med dem?
Skulle vilja svara flickan.

5 kommentarer

  1. Lisbet - bloggen bredvid..

    Härlig fråga/undran av en klok flicka. Detta har jag tänkt på så mycket. Helst under att restaurang ”Garaget” i Umeå fått sina fönster krschade av djurrättsaktivister.

    Dessutom är tanken svindlande för mig som bor i det län som innehar mest bönder i hela Sverige (har jag fått veta). Häftigt att ha en massa tamdjur att ha i naturen. Hur många skulle bli köttfärs på våra vägar etc.

    Hur många skulle svälta ihjäl – tänker här på de minkar som blev utsläppta för nått år sedan.

    Vi kanske kunde använda dem i turistsyfte, som på älgfarmen där man gjort tvärtom. Men alla tamdjur i hela Sverige – blir ingen särskild turistgrej av detta.

    Detta tål att funderas på. Har vi ingen sjurrättsaktivist som kan svara på detta. Skulle vara synnerligen intressant att läsa.

  2. Jan N

    Jag hade väntat mig ett svar från den kanten faktiskt. Får jag inget tror jag att jag måste gå ut och leta ett.

    Kalle som har koll på det mesta kanske kan hitta något?

  3. R(obban)

    Tror inte djurrättsaktivisterna har tänkt så långt.
    Är inte den verksamheten bara ett utslag av nån slags understimulans av barn o ungdom, och ett sätt att synas, fast maskerad då förståss.
    Tänk om man tog hand om den energin för att värna om dom äldre i stället.
    Man kunde gå ut med varsin gamling en gång i veckan tex
    OBS! Hästen är det lagstadgat om att den skall få komma ut en gång om dagen och ha sällskap.
    Nån sån lag finns det inte för den gamle.
    Det borde man protestera mot.

    Mao: bilda ”äldrerättsaktivisterna”!!

  4. Jan N

    Jag tror också det handlar om en längtan att få känna sig riktigt ”rättfärdig”. Att få höra till en exklusiv grupp och verkligen kämpa för något.
    Att få känna så och samtidigt släppa loss aggressioner i fönsterkrossning, brandattacker och annat, det kan säkert kännas riktigt skönt för några av de extremare.
    Men man undrar hur de mer tänkande tänker med alla miljoner djur vi har bara i Sverige?

    De gamla, ja. Tänk om alla hälsade på eller ringde till en avsidestagen ”gamling” en gång varje vecka. Snacka om höjning av livskvaliteten för många ensamma rynkiga som minns sin ungdom som om den vore igår.

  5. Malte Lindstam

    Hej!

    Jag har nyss skickat följande text som insändare till VK som svar på din fråga, Jan. Jag hoppas att det kan ge dig något att svara den kloka flickan.

    – – –
    Vad göra med alla djuren?

    Jan Nilsson, rektor på Mariaskolan, ställer en fråga till djurrättsaktivister på sin blogg på VK.se den 22/1, som jag ska försöka besvara. Nilsson frågar vad djurrättsaktivisterna, som är emot dödande av ickemänskliga djur, skulle göra med alla de miljontals djur som föds upp om de/vi fick all makt nästa år.
    Djuren i livsmedelsindustrin föds upp för att det finns en efterfrågan på att äta döda djur och produkter från djur. Med största sannolikhet kommer inte djurrättsideologin att få makten nästa år som genom ett mirakel, utan det som kan hända är att fler och fler väljer att börja äta veganskt vilket på lång sikt kan leda till ett djurrättsligt samhälle. Då sker en process under flera år där antalet djur som föds upp minskar i takt med att efterfrågan på djurprodukter minskar. När/om tillräckligt många blir vegetarianer och veganer och djurrättstanken därmed får ett stort stöd i samhället kommer vi kanske till en punkt där samhället vill förbjuda t ex uppfödning av djur för mat. Då får samhället ta ansvar för det (mycket mindre) antal djur som finns genom att låta dem fortsätta leva som individer som finns för sin egen skull tills de blir så gamla och sjuka att de bör avlivas för att undvika lidande.
    Min djurrättsliga utopi är alltså ett samhälle där det troligen finns färre antal djurindivider, men de som finns utnyttjas inte för mänskliga syften utan lever för sin egen skull; samhället ger grisarna, kycklingarna och fiskarna minst lika stor hänsyn som vi ger till katter och hundar idag.

    Malte Lindstam
    Ordförande Djurens Rätt Umeå

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.