Än vilar lugnet över söndagkvällen och skrivarfåtöljen. Annars är inte den kvällen den stillsammaste för dem som har ansvar i skolan. Det kan bli spännande kvällar i t.ex. förkylningstider då det ska fram några vikarier.
Man behöver alltid se över veckan och fundera på hur man ska få ihop det hela. En lätt oro för det oförutsedda kommer ofta över en.

På onsdag är det min tur att ha ’pedagogiskt café’ på skolkonferensen. Ämnet blir ’Individuella utvecklingsplanen med skriftliga omdömen’.
Regeringen beslutade om detta med skriftliga omdömen i juni och det blev lag från 1 juli. I mitten av december sände Skolverket ut sina ’Allmänna råd’ om hur de skulle se ut.
Enligt lagen skulle alla eleverna ha fått skriftliga omdömen i höstas, men det är på få skolor det hann verkställas. Av lätt insedda skäl.

Lagen ska förstås verkställas och saken kan ha mycket bra med sig. Rektor på varje skola ska avgöra hur det ska se ut i praktiken. Det är lite knep och knåp med detta, även för lärarna. Några har beräknat att detta (förutom ’åhågan’) kommer att kosta lärarna ett par-tre arbetsdagar till per år, sedan allt är genomgånget, förberett och klart.
Jag tror jag ska skriva ut litegrann av sammanfattningen i en senare bloggtext. Det kanske kan vara intressant för några utanför skolan att läsa.

Det finns en del som oroar sig för att lärarna inte har så mycket att göra och mest går och drar benen efter sig när de inte har sommarlov.
Oroa er inte för det.