Läste just att Röda korsets generalsekreterare har drygt 90 000 i lön, per månad. Ordförande Bengt Westerberg tjänar kring 70 000 i månaden, men då har han också internationella uppdrag. Det ser ut på liknande sätt i Rädda barnen och SOS-barnbyar.

Det är klart att rikstäckande organisationer med så stora verksamheter behöver kompetenta chefer och till viss del måste följa med i lönebilden. Det räcker knappast med heltid heller för cheferna.
Det känns ändå märkligt med löner som närmar sig dubbla riksdagsmannalönen i idéella verksamheter.

Jag har suttit med i små föreningars styrelser sedan över trettio år och sitter i en handfull också idag. Med styrelseuppdragen har det varken följt med arvode eller reseersättning. Fika har vi ofta fått, i regel fixat och betalat av samma människor gång efter gång. (Shame on me!) Den första och enda styrelse där jag fått arvode är kommunstyrelsen.

I de små sammanhangen tror jag vi ska vara rädda om vanan med det ideella, oarvoderade arbetet. Det är ett sätt att ’ge’ till det man vill och tror på. Det är också mycket som inte kan göras om vi ska ha ersättning för allt.

De stora ’hjälpdrakarna’ säger att lönerna kommer från medlemsavgifter och inte från gåvomedel. Vi ska akta oss så inte den egna snålheten lurar oss att låta bli att ge för att cheferna tjänar för mycket. De fattiga behöver hjälp ändå och vi hör så gott som alla till den allra rikaste delen av världen.

Du kan kolla var i världen du ligger på den här listan. Jag tror de räknar efter skatt, eftersom många i världen inte betalar inkomstskatt.