Kanske för att något mildra åldersnojan brukar jag börja tänka mig in i nästa ’ålder’ ett antal månader innan den infaller. Så också nu när jag framöver ska fylla superjämt.

Att göra så kan också vara praktiskt då jag brukar glömma födelsedagar, inklusive min egen. Ett par gånger har jag som ordförande lagt in sammanträden på min födelsedag utan att komma ihåg det för mig speciella med dagen.

På träningscykeln på Friskvårdcenter knappar jag numera alltid in ’50’, vad den nu ska ha min ålder till. Samtidigt ryckte jag nästan till nyss när min hustru påstod att jag har den åldern. Jag sa att jag kände mig ungefär som 32. (Utom när jag kommer hem på fredagarna…)
Då berättade hon något min mamma just hade sagt; att hon kände sig som 37!
Hon fyller snart 81.

Idag har jag i alla fall gjort fler situps än hon. Men hon gör sina hundra varje dag.